Gnostrika

Hej kära vårväder. JAG HATAR DIG. Nej, det gör jag inte men du sviker mig. Jag har längtat och suktat efter dina värmande solstrålar. Tittat efter spår av gröna, spröda knoppar på träd och buskar. Nu har det äntligen inträffat. På vägen ner till brevlådan mötte jag minst fem nyckelpigor som traskade i gräset. Det var vackert. Visserligen har du fört med dig en kylig vind men vi vet att du är bitterljuv. Men någonstans måste någon slå näven i bordet. Vad är det du sysslar med? Jag vet att det hör våren och värmen till att väcka upp diverse insekter från sin dvala. Men varför gör du dessa varelser så ettriga? Där sitter jag i godan ro, dricker mitt kaffe och tar första ciggen för dagen. Den bästa stunden på många av mina dagar. Två minuter efter att jag klivit utanför dörren angriper tre getingar mig. Envisa som aldrig förr! Jag är besviken på dig, våren. Vi brukar komma bra överens och jag känner mig hemsk som dömer dig. Men du VET hur rädd jag är för getingar. Trodde att den här gången kanske du ville ta lite hänsyn till det. Tydligen inte. Men bli inte arg på mig. Du vet att jag till slut accepterar dina dåliga sidor precis som du accepterar mina.


Din hängivna Mikaela