Gnostrika

"Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta. När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den har hittat en sådan. Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna, fastnaglad vid den vassaste och längsta taggen. I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen. En storartad sång till priset av sitt liv men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel. Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor... så säger åtminstone sagan."

Törnfåglarna (The Thorn Birds) av Colleen McCullough.
Inledningen av boken ser ni här ovan. Första gången jag läste den var jag runt 14-15 och den påverkade mig så otroligt mycket. Det var som att jag föll samman och byggdes upp under berättelsens gång. På ett sätt som jag aldrig har upplevt förut. Det är en underbart vacker berättelse om tre generationer kvinnor, där kärnan är den komplicerade kärleken med Meggie Cleary och den katolske prästen Ralph de Bricassart. Man får följa Meggie under hela hennes liv och alla sorger som hon får uppleva. Det är en hård värld och hon får utstå mycket. Precis som alla hon älskar också får sin dos utav. Jag älskar den här boken eftersom den är så omfattande. Och för att kärleken verkligen bränner sig igenom sidorna och man kan inte låta bli att bli berörd. Den väcker stora frågor. Alla karaktärer är så utförliga att man relaterar till många. Det är en gripande berättelse med mångfald. Läs.