Gnostrika

Imorgon är det nyårsafton. Jag är så pepp att jag studsar runt som en tok och flinar. Det blir att spendera aftonen hos Emma & Rikard. Ska dra med mig Nargis så hon får träffa mina underbara vänner. Äntligen firar jag, Emma och Alexander nyår ihop igen. Vi gjorde inte det förra året vilket var lite sad. Fan vad jag älskar mina vänner. Idag är jag glad och tillfreds med livet som bara den. Ska ner på stan om ett tag. Träffa Nargis m fl och sen inhandla alkoholen inför imorgon. Jag hade tänkt göra en summering av året som jag inte orkade göra förra året. Men jag tänkte skita i det.. för det här året har verkligen inte varit mitt år. Men det känns som att 2010 kommer att bli annorlunda. Mitt bullpungsår som jag och Fiisen säger. Nu fan ska allt ordna sig. Jag ska bli lycklig och allt annat shiet som jag inte är nu. Jag tror på det nya året så mycket att jag blir lite yr av tanken. Nu ska det ske.

Men jag tänkte ändå skriva lite hyllningar till människor som har betytt mycket för mig det här hemska året.

Alexander; Finns det ens en möjlighet att beskriva hur mycket den här människan betyder? Min bästa vän, som aldrig har gjort att jag blivit ledsen, sårad eller någonting negativt överhuvudtaget. Mannen som alltid kan få mitt humör att bli det bästa. Som alltid får mig att le och skratta. Bara jag tänker på honom börjar hjärtat svälla till enorm storlek och jag blir nästan rörd. Alexander är kärlek. Äkta, ren och spirande kärlek.

Emma; Trots att kontakten har varit dålig så finns det inga tvivel om att hon är en av de viktigaste pusselbitarna i mitt liv. Min tvillingsjäl om jag får lov att vara så kliché. Men vi älskar klichéer! Hon förstår mig som ingen annan kan. Vi har gått igenom mycket tillsammans. Vi har gått igenom mycket på varsitt håll men ändå alltid stått tillsammans, hand i hand. "Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav"

Sarah; Älskade, underbara Sarah. Vad ska man säga? Vi har så otroligt roligt ihop och jag njuter av varenda sekund vi spenderar tillsammans. Hon har fått utstå så mycket djupa stunder med mig att jag inte förstår hur hon står ut. Men det gör hon. Samtidigt som hon är den finaste man kan tänka sig. Tack för allt!

Nargis; Min lilla rebell. Vi har precis påbörjat vår fina vänskap kan man säga men åh vad den känns redan nu! Vi har kul ihop, kan prata om allt, festa som tokar och bete oss allmänt underligt. Ser fram emot att fira nyår med tösen och sen fira hennes 17-årsdag. Ser fram emot våra stora planer här i livet. Ser fram emot alla stunder jag får vara med henne, helt enkelt. Du och jag, Nargis. Fi faaaaan. Haha.

Jossä; Min lilla hoppetossa. Vi har fått tillbaka kontakten under året och fikat som besatta. Det är så härligt att bara få slappna av och få vara sig själv, som man kan göra när man är med henne. Vi delar samma twistade humor och det blir ofta som så att vi nästan ligger ner och skrattar oss fördärvade. Härligare människa får man leta efter! Det säger jag bara!

Susanne & Therese; Min andra familj. Jag älskar dessa människor så otroligt mycket. Alltid kommer det finnas en stor plats i mitt liv för er. Nu är det tre år som vi har fått umgås och må bra tillsammans. Ni är trygghet och glädje. Jag finner knappt några ord. Jag vill alltid, alltid ha er i min närhet.

Andrea; En äkta solstråle. Vi är galna och vi är vackra. Hon har alltid ett leende till övers. Vi har delat glädje, sorg och lycka. Hon gör mig alldeles sprudlande. Hon gjorde min 20-årsdag värd att fira vidare, tillsammans med Johanna och Robin. Ni är så fina! Tack för alla stunder.

Suz, Lina, Hanna och Emelie; Ja, ni vet ju. Vi har alltid haft kul tillsammans och hur det än går så kommer vi alltid tillbaka till varandra. Irsta-gänget. Nu har ju Lina, Emelie och Hanna flyttat härifrån men det förändrar inte så mycket. Vi har vårt lilla gäng. Vi har känt varandra länge och jag hoppas vi kommer att vara vänner i många, många år framöver.

Och lite kortfattat till andra;

Sofie - Den äkta och vackra.
Dennis, Marcus och Tofflan - Partners in crime.
Syster - Glad att vår relation blir starkare.
Nicklas - Vi ska stämma hela världen, haha.
Glenn - Finaste. Tack för allt.
Jimmy - Nyligen fått tillbaka kontakten. Är glad för det <3
Onkel - Min egna minnesförlust på burk.
Darko - Älskade vän och inspirationskälla.
Rikard & Co - Nyår nästa!


Har försökt få med alla. Börjar bli kissnödig så kanske tappat koncentrationen och glömt någon. Hojta till om du anser att du ska få vara med här :)   Men ja, vad återstår det att skriva?  Tack för året. Dags för det nya!

Och såklart... BUUUULLPUUUNG!

Goddagens!
Juldagen idag. Det känns som att mina senaste blogginlägg har hjälpt mig ventilera allting i förväg. Det var inte jobbigt att vakna upp till den här dagen. Kan iofs ha haft att göra med att jag fortfarande var berusad imorse. Min mors kommentar när hon fick syn på mig var "Vafan Mickis, du är ju fortfarande full!".. Höhö. Hon måste vara stolt. Julafton blev helt okej ändå. Var iofs sjuk men snackade med roliga människor lite överallt som muntrade upp mig. Det blev skype i sex timmar med Fiiisen, medans vi drack öl. Det blev lite blurrigt (BLURRR!) efter ett tag där. Däckade runt fem tror jag och vaknade upp och ner i soffan. Som vanligt. Måste lära mig att hantera soffor när jag är full. Har sjukt ont i ryggen. Men jag är glad! Hör och häpna. Jag är glad som en lärka. Enda molnet på min himmel är väl att jag bara har en cigg kvar. Annars känns allt ovanligt lättsamt idag. Tycker jag har förtjänat den här stilla friden i mitt inre. Om den så försvinner om en timme eller imorgon så är jag tacksam. Julveckan var ett riktigt helvete. Minst en motgång per dag. Vissa sved mer än andra. Men idag är det min dag. Så.. FUCK YOU!

För övrigt är Drowning Pool så helvetes bra. Dagens låt är lätt Duet.

You're just blood in my hands
You mean nothin' man
You're just blood in my hands
You mean nothin' man, man, man
You're just the blood, blood

I can see the moon and I can see the stars
I even see the world except for where you are
Set fire my page, you close the book
Set fire my page, with your sideways look

Cause I hate you, but I need you
I need you to let me go

God jul på er kära läsare! Idag är det julafton. Och sicken julafton det har varit såhär långt. Haha. Som folk brukar säga "Sånt där händer bara dig, Mickis!". Nåväl, Matte ringde igår kväll och fnittrade som en tok. Jag stack dit och lekte med honom och Marcus. Micket trevligt som vanligt. Det dracks öl och glögg. Folk kom och folk gick. Det är lite sjukt hur bra vi tre kommer överens egentligen. Förutom när Marcus mumlar någonting elakt och jag nyper honom i underarmen så att han skriker som en flicka! Moahaha. Vaknade upp hos Matte med en irriterande påtaglig baksmälla och traskade till bussen. Missade den så jag satte mig på centralen. Då sker detta märkliga som tydligen bara händer mig. Jag sitter där och är allmänt misär när det går förbi sex stycken.. ja, vad ska jag säga, utseendemässiga gudar kanske? Jag försökte förklara för syrran hur snygga allihopa var och det gick la sådär. Det går inte att beskriva. Dreglet forsade hur som helst. Linda ringer och muntrar upp mig efter en stund. Men under samtalet skrattar jag lite hjärtligt åt något hon säger och poff!.. alla snyggingar tystnar och tittar på mig. Nervositeten jag kände under dessa två sekunder kan jag inte minnas att jag har upplevt förut. Haha. Slutar iaf med att jag sitter i klungan av modeller (Japp! Modeller från Moskva) och var i sjunde himlen. Samtidigt som jag sveper vodka. Vinglade till bussen och mumlade fraser på ryska som jag lärt mig. Sjunger för busschauffören (Han som bad om det eftersom hans radio var trasig, haha) och nu har han lovat att jag ska få åka gratis varje gång jag hoppar på en buss som han kör. Skillat overkill! :D

Kommer hem till en julklapp från mor. En guldfärgad plattång med små diamanter på. Kände hur min manlighet krympte till icke-existens på två röda. Men snällt av mami. Svårt att vara arg på henne när hon fjäskar sådär.

Dagen har varit lugn. Försökte skajpa med herr bullpung men internet strulade så det blev ett kort samtal. Sen har jag ätit.. eh.. druckit.. eh.. upptäckt att jag har feber och ligger som en stackars sate i soffan.

God Jul igen!

Gårdagen med Sarah var helt galet rolig. Inte skrattat så mycket på så länge. Tack! Nu jävlar ska det filmas!

För övrigt är det tredje dagen på julveckan och tro det eller ej, it just keeps comin'. Det är som en förbannelse! Sinnessjukt. Märkligt. The week of true pain. Brutal smärta. Brutalitet i all ära men det gör lite för ont. Litegrann. Imorgon är det julafton. Mor köpte ölen idag efter viss tvekan så nu är alkoholen kirrad. Nargis anländer imorgon vid fem-tiden och sen sticker vi till Herr Matte senare på kvällen antagligen. Och sen Tajen. Andra året i rad. Nog för att jag var nere förra året men den här gången behöver jag inte sitta själv i en timme innan folket rullar in, haha. Blir att träffa äckel-Marcus för första gången sen i somras. Det lär bli ett trevligt möte som vanligt.

Idag blir det nog ganska lugnt. Skulle ha träffat Emma & Alexander för en timme sen men mor tyckte jag kunde vara barnvakt. Klart att hon tycker det. Tröttsamma människor jag har i mitt liv ändå. Men får leka med mina älsklingar på nyår och kanske innan det. Så det ordnar sig :) Försöker få tag på andra familjen som jag tänkte besöka lite senare idag. Var för länge sen och jag behöver lite skratt idag. Lite trygghet. Lite värme. Lite av allt möjligt helt enkelt.

Ja, tredje dagen på julveckan. Förbannelseveckan. Helvetesveckan. Underbara saker det där. Jag drömde om den där natten idag. Vaknade upp alldeles kallsvettig och kunde inte andas. Jag kände skräcken, hjälplösheten och paniken. Jag såg dina ögon och jag såg mig själv i din famn. Hörde dina viskande ord i natten. Hur du bad mig att sluta darra. "Ingen kan komma åt dig nu". Jag såg den där minen som jag älskar, förvåningen och det höjda ögonbrynet. Allt det där vackra som jag lyckats glömma. Sen satt jag och funderade en stund på det där. Den natten fick jag den beröringen som fortfarande är den jag minns i minsta detalj. En enkel beröring som etsat sig fast så innerligt i alla mina sinnen. Jag kan komma ihåg vissa speciella tillfällen, speciella kyssar av speciella personer på vad som skulle bli speciella platser. Men ingenting kan ens komma i närheten av den där fjärilslätta smekningen längs mitt lår. Det är tragiskt, patetiskt, korkat, dumt, blåst och alla jävla saker som finns i världen. Men det fick mig att känna på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Egentligen handlade hela förra årets helvetesvecka bara om dig. Omständigheterna var inte nådiga mot oss, eller hur? Starka armar, mörka skuggor och reflektionen av gatljus i en knivsegg.

Jag är så förbannad. Föraktet som jag känner för min mor är utan dess like. Hade jag fått bestämma hade jag befunnit mig i Hässleholm just nu. Hos underbara Glenn. Min jul var så gott som räddad, tack vare honom. Men nej, haggan stampar in och ska bestämt förstöra julen för två personer. Ädelmodigt som fan. Jag är så arg! Och jag svär, försöker min mor tilltala mig närmaste tiden så kommer jag att flyga på henne eller kasta någonting som ligger nära till hands. Fan ta henne. Sen när blev jag dotter till självaste Grinchen?
Så jag tänker begrava mig i Nargis och Alexanders underbara sällskap. Dessa underbara människor som får alla bekymmer att försvinna en stund. Åh, vad jag tycker om er! Tack vare Nargis sällskap satt jag inte hemma idag och deppade ihop totalt. Det blev kaffe på Stugan och Duo House. Ser fram emot våra planer nu kommande tiden. Och våra långsiktiga planer är minst lika fantastiska!

Angående förra inläggget. Jag läste genom min blogg lite flyktigt och insåg hur många inlägg som har handlat om denna individen. Sedan såg jag ett inlägg som jag totalt hade glömt bort. Det handlade om att ta vara på ögonblicken här i livet. Om hur vissa människor kan få ögonblick att bli fatala. På olika sätt såklart. Och min blick fastnade på en mening som jag skrev i det inlägget. JAG VILL VARA DET DÄR ÖGONBLICKET SOM FÖRÄNDRAR NÅGONS LIV. Och jävlar vad jag vill det. Min själ begär det med sällan skådad intensitet. Någon gång vill jag vara den som får hela huvudet att brusa. Som får alla känslor att expandera tills det känns som att ens inre ska brista. Någon gång vill jag vara svaret som någon letat efter. Men vissa kanske inte är gjorda för detta? Kan det vara så förjävligt? Är det meningen att jag är den som ska få uppleva dessa ögonblick men aldrig själv uppleva att upplevas?

Jag är ledsen. Jag känner mig tom, klumpen i magen vägrar försvinna och jag mår illa.
Jag förtjänar bättre än så här. Eller?

Jag tog fram asken idag. Jag vet inte varför riktigt. Kanske för att det är måndag. Inte vilken måndag som helst utan första dagen på "julveckan". Minnena från förra året svepte över mig som en tsunami. Men varför jag just tog fram asken är ett mysterium. Har inte öppnat den sen jag förseglade den med sidenbandet. Förrän idag. Och där låg den. Rosen. Den där förbannade jävla fucking vackra rosen. Jag började nästan gråta när jag fick se den. Ett år. Det har varit ett jävligt jobbigt och händelserikt år. Året utan dig. Eller du var där men inte närvarande. Jag förstår inte varför jag inte kan släppa det riktigt. Du sitter fast i min hud känns det som. Vissa dagar kan jag ligga och stirra in i en vägg  och bara tänka på allt som har eller rättare sagt hade med dig att göra. Andra dagar (de allra flesta faktiskt) tänker jag inte på dig alls. Ändå gör det ont när jag får syn på dig. Men jag vet inte vad smärtan betyder riktigt. Jag saknar dig, ja. Men jag har accepterat vårt öde för länge sedan. Vad är det då som gnager? Är det den där jävla rosen? Rosen i snön, kylan och lidandet. Eller kanske medlidandet är rätt ord att använda där. När jag hade tittat på rosen en lång stund funderade jag på att slänga den. Nej, krossa den. Nej, begrava den i snön, där den hör hemma. Men jag kunde inte. Det gick bara inte. Patetiskt nog är den allt jag har. Den symboliserar så mycket och ändå så lite. Du förstod aldrig vad du betydde för mig. Det gjorde nog ingen om jag ska vara ärlig. Kanske inte ens jag förstod helt och hållet? Det enda som existerade var att hålla fast vid det första äkta jag hittat på oh så många år. Så trött på smärtan. Trött på att så fort någon säger ordet "skönhet" så tänker jag på dig. Men jag är ganska övertygad nu om att det som hände eller inte hände var det rätta. På ett sätt. Dock var det fel på så många andra vis. Du är det mest bitterljuva jag har upplevt. Rosen är ett bevis på det.


It's only a symbol

You've got me falling away
And I am afraid
Take back what I said

Never leave me, and don't deceive me
I'll keep on crawling my friend
Never tease me and don't leave me here

It's all the same in the end
It's all the same in the end
It's all the same in the end

It's only a symbol

Fredag idag. Blir lugnt. Är smått irriterad. Posten är sen, jag har halkat omkull två gånger, det är kallt som fan och jag muttrar för det mesta. Så nu blir det att lägga sig framför tv;n och titta på Narnia. Igen. Blir väl 7;e gången tror jag. Bara för att Prins Caspian är så djävulskt snygg. Nästan så att jag skäms. Nästan.


Fortfarande Melissa Horn-feber. "Lät du henne komma närmre" blir dagens låt. Over and out.

Ja, självklart. Förlåt. Det är helt och hållet mitt fel, att jag inte ser logiken. Jag ska sitta ensam hemma i vår fucking källare på julafton men självklart kan jag vara barnvakt hela nästa lördag? I mina öron kändes det som en omöjlighet. Det gick inte ihop riktigt. Åh bitterheten som sköljer över mig får mig att vilja skrika och sparka. Jag mår illa bara av att tänka på saken. Hur kan man ens begära det? Ljuva ensamhet, ljuva alkohol; vagga mig till sömns.