Sov lille klumpeduns, sov nu sött.
Det har varit två riktigt tunga dagar. Beskedet om Robin igår fick mitt hjärta att brista totalt. När lillasyster kom ner för trappan alldeles söndergråten och sa orden så blev det alldeles svart. Det är så ofattbart samtidigt som det är verkligt. Fan vad jag önskar att det hela bara var ett sjukt, sjukt skämt. Men till slut så var jag tvungen att inse att han var borta. Att han faktiskt tog sitt eget liv. Det väcks många starka känslor när någon man känner och bryr sig om fattar beslutet att avsluta sitt liv. Förutom sin egen sorg så skickas tankarna till resten av hans vänner och framför allt hans familj. Man blir förkrossad och förbannad på samma gång. Anklagar sig själv fast man vet att man inte behöver. Han visste att både jag och min syster fanns där för honom. Om det så var mitt i natten så var dörren alltid öppen. Det är lite märkligt när sånt här inträffar i ens liv. För helt plötsligt tänker man tillbaka på stunderna man fick dela med personen och märker hur klarare färgerna blir. Hur mycket detaljer som man inte har lagt märke till innan fanns där. För att man vill bevara varje liten del av personen. Jag tänkte tillbaka på när jag sist träffade Robin vilket var för bara en vecka sen. Hur vi mötte varandra och stannade för att prata och röka. Båda hade egentligen lite bråttom men vi drog ändå ut på mötet för vi hade mycket att säga antar jag. Och så minns jag hur han skrattade och sa "Det är alltid så roligt att prata med dig, Mickis. För du får en alltid att skratta" innan han gick hem och jag fortsatte till macken. Det värmer något så otroligt att tänka på nu.
Sen jag fick veta har jag inte riktigt fungerat ordentligt. Det är som att jag går på tomgång litegrann. För samtidigt som jag sörjer och lider så har jag en syster att ta hand om. Som kände honom bättre. Vi satt igår och pratade fina minnen med Robin. Skrattade och grät på samma gång. Det var fint. Att minnas honom med glädje hjälper. I alla fall lite.
Sov lille klumpeduns, sov nu sött.
Hoppas du har fått friden du sökte efter.
Du lämnar ett stort tomrum efter dig
Sov lille klumpeduns, sov nu sött.
Hoppas du har fått friden du sökte efter.
Du lämnar ett stort tomrum efter dig
och jag hoppas att du visste om att
du var älskad. För den du var.
När vi ses igen hoppas jag att du har lärt
dig att inte vifta med handväskan så mycket (:
Robin Lagelius
När vi ses igen hoppas jag att du har lärt
dig att inte vifta med handväskan så mycket (:
Robin Lagelius
1996-2010
När är alla löften klingar falskt
Gårdagen var lite jobbig. Fotograferna kom äntligen hit och fotade, medans jag satt ute i skogen på en sten och skrev i mitt lilla block. Människor gick förbi med sina hundar, barnvagnar, livskamrater och gåstavar. Vissa vinkade och log vackra, ärliga leenden. Då blev jag glad. Log nästan lika vackert tillbaka men inte helt. För jag var lite ledsen ändå. När fotograferingen var klar stod jag och lagade mat (någon.. chiliröra som inte smakade helt värdelöst) när Pulpus ringde. Haha. Det var lika roligt som alltid. När maten ätits upp stack jag ner på stan för att träffa Emma och Alexander. Syster lånade ut sitt busskort för att hon ändå är hemma och sjuk, det gillar vi! Emma, Alexander och jag hade blåa jackor på oss. Det var lite lustigt. "Blå tåget" deluxe. Vi traskade runt i affärer innan vi landade i Rudbecksparken och pratade en stund. Idag åkte Alexander hem. Me sad. Men hoppas vi ses snart. Annars blir det Göteborg i sommar med pöjken. Mums! Kom hem och slängde mig på sängen där jag till slut somnade. Jag i hur många timmar som helst. Vaknade idag runt halv nio. Kände mig måttligt utvilad, haha.
Nu sitter jag och lyssnar på Melissa Horn i vårt kök. Ja ni vet, kära vänner. Återigen har jag varit så dum i huvudet som bara jag kan vara uppenbarligen. Och som alla gånger står jag där lika oförståendes och ledsen. Sårad. Fy. Jag är så ledsen att jag känner att det vore behagligare att falla sönder och samman. Det är så typiskt mig att gå in i samma fällor gång på gång. Vad är det med mig? Varför inser jag inte själv att det kommer att bli så här till slut? För att jag låter andra bedöma mitt värde. För att jag lever på vad andra tycker om mig. Till stor del. Inte helt såklart. Men ändå för mycket. Det jag vet är att jag inte förtjänar att vara ledsen. Inte på det här viset. Och fast jag lovade mig själv för ett tag sen "att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen" (som Håkan så fint uttrycker det) tillät jag mig själv att trilla dit igen. Tillåter mig själv att bli trampad på. Egentligen kan jag bara klandra mig själv. Och hoppas på att Melissa Horn blåser bort det onda, som så många gånger förr.
Nu sitter jag och lyssnar på Melissa Horn i vårt kök. Ja ni vet, kära vänner. Återigen har jag varit så dum i huvudet som bara jag kan vara uppenbarligen. Och som alla gånger står jag där lika oförståendes och ledsen. Sårad. Fy. Jag är så ledsen att jag känner att det vore behagligare att falla sönder och samman. Det är så typiskt mig att gå in i samma fällor gång på gång. Vad är det med mig? Varför inser jag inte själv att det kommer att bli så här till slut? För att jag låter andra bedöma mitt värde. För att jag lever på vad andra tycker om mig. Till stor del. Inte helt såklart. Men ändå för mycket. Det jag vet är att jag inte förtjänar att vara ledsen. Inte på det här viset. Och fast jag lovade mig själv för ett tag sen "att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen" (som Håkan så fint uttrycker det) tillät jag mig själv att trilla dit igen. Tillåter mig själv att bli trampad på. Egentligen kan jag bara klandra mig själv. Och hoppas på att Melissa Horn blåser bort det onda, som så många gånger förr.
I'm the ink that is drying on pages torn apart
I'm the deer that is dying
I'm the bullet in it's heart
Bara dårar rusar in
http://www.youtube.com/watch?v=yC83HAT72BY
So is this it?
Does time end here?
Is this what I fought for?
And what I've gained
What a fool I've been
To think life had more to offer
Instead I lye here
In remorse and suffer
And I hate you for doing this
And I hate you for saying that
I never did enough to ever please you
Never did enough for it to cease to
Affect me the way it does
Provoke me the way it must
And I'm still thinking
I'm not enough
Fuck it.
So is this it?
Does time end here?
Is this what I fought for?
And what I've gained
What a fool I've been
To think life had more to offer
Instead I lye here
In remorse and suffer
And I hate you for doing this
And I hate you for saying that
I never did enough to ever please you
Never did enough for it to cease to
Affect me the way it does
Provoke me the way it must
And I'm still thinking
I'm not enough
Fuck it.
And you're left to burn with your heart wide open
Jag är så förbannad. Föraktet som jag känner för min mor är utan dess like. Hade jag fått bestämma hade jag befunnit mig i Hässleholm just nu. Hos underbara Glenn. Min jul var så gott som räddad, tack vare honom. Men nej, haggan stampar in och ska bestämt förstöra julen för två personer. Ädelmodigt som fan. Jag är så arg! Och jag svär, försöker min mor tilltala mig närmaste tiden så kommer jag att flyga på henne eller kasta någonting som ligger nära till hands. Fan ta henne. Sen när blev jag dotter till självaste Grinchen?
Så jag tänker begrava mig i Nargis och Alexanders underbara sällskap. Dessa underbara människor som får alla bekymmer att försvinna en stund. Åh, vad jag tycker om er! Tack vare Nargis sällskap satt jag inte hemma idag och deppade ihop totalt. Det blev kaffe på Stugan och Duo House. Ser fram emot våra planer nu kommande tiden. Och våra långsiktiga planer är minst lika fantastiska!
Angående förra inläggget. Jag läste genom min blogg lite flyktigt och insåg hur många inlägg som har handlat om denna individen. Sedan såg jag ett inlägg som jag totalt hade glömt bort. Det handlade om att ta vara på ögonblicken här i livet. Om hur vissa människor kan få ögonblick att bli fatala. På olika sätt såklart. Och min blick fastnade på en mening som jag skrev i det inlägget. JAG VILL VARA DET DÄR ÖGONBLICKET SOM FÖRÄNDRAR NÅGONS LIV. Och jävlar vad jag vill det. Min själ begär det med sällan skådad intensitet. Någon gång vill jag vara den som får hela huvudet att brusa. Som får alla känslor att expandera tills det känns som att ens inre ska brista. Någon gång vill jag vara svaret som någon letat efter. Men vissa kanske inte är gjorda för detta? Kan det vara så förjävligt? Är det meningen att jag är den som ska få uppleva dessa ögonblick men aldrig själv uppleva att upplevas?
Jag är ledsen. Jag känner mig tom, klumpen i magen vägrar försvinna och jag mår illa.
Jag förtjänar bättre än så här. Eller?
Så jag tänker begrava mig i Nargis och Alexanders underbara sällskap. Dessa underbara människor som får alla bekymmer att försvinna en stund. Åh, vad jag tycker om er! Tack vare Nargis sällskap satt jag inte hemma idag och deppade ihop totalt. Det blev kaffe på Stugan och Duo House. Ser fram emot våra planer nu kommande tiden. Och våra långsiktiga planer är minst lika fantastiska!
Angående förra inläggget. Jag läste genom min blogg lite flyktigt och insåg hur många inlägg som har handlat om denna individen. Sedan såg jag ett inlägg som jag totalt hade glömt bort. Det handlade om att ta vara på ögonblicken här i livet. Om hur vissa människor kan få ögonblick att bli fatala. På olika sätt såklart. Och min blick fastnade på en mening som jag skrev i det inlägget. JAG VILL VARA DET DÄR ÖGONBLICKET SOM FÖRÄNDRAR NÅGONS LIV. Och jävlar vad jag vill det. Min själ begär det med sällan skådad intensitet. Någon gång vill jag vara den som får hela huvudet att brusa. Som får alla känslor att expandera tills det känns som att ens inre ska brista. Någon gång vill jag vara svaret som någon letat efter. Men vissa kanske inte är gjorda för detta? Kan det vara så förjävligt? Är det meningen att jag är den som ska få uppleva dessa ögonblick men aldrig själv uppleva att upplevas?
Jag är ledsen. Jag känner mig tom, klumpen i magen vägrar försvinna och jag mår illa.
Jag förtjänar bättre än så här. Eller?
I'll still love you more tomorrow.
Klockan är ca halv tio och det är tisdag. Jag vet inte varför jag sitter vid just den här tidpunkten och gråter så mycket att det känns som att jag kommer att falla sönder. Ni får ursäkta banaliteten. Tragiken. Patetiken. Men just nu är bloggen ett andrum. Jag behöver ventilera mig någonstans. ALLT GÖR SÅ JÄVLA FUCKING ONT! Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det gör så jävla ont. Jag hatar dig så jävla mycket. Du är så otroligt dum i huvudet. Jag hatar dig! Jag hatar att jag inte klarar av det här. Jag hatar att jag inte kan hantera vardagen. Jag hatar att jag inte kan hantera mig. Jag hatar att jag aldrig kommer ur den här skiten. Jag hatar att det aldrig kan sluta göra ont. Jag hatar att jag inte KAN! Jag hatar vad du gjorde mot mig. Jag hatar vad du har gjort mot andra. Jag hatar att du finns. Jag hatar att ni ska behöva stå ut med att läsa den här skiten. Jag hatar att jag inte kan känna så mycket mer än hat. Förutom när jag är med dig såklart. Jag hatar att jag älskar dig. Jag hatar att du är så kall. Men självklart, kära vänner, vet vi alla så mycket väl att det jag hatar mest är mig själv.
Slut på tragiken. Inga kommentarer tack.
Slut på tragiken. Inga kommentarer tack.
I'm leaving you for the last time, baby
Det hände igen. Jag lät det hända igen. En jävla idiot är vad jag är.
Som låter mig luras. En riktig dåre. Nästan komiskt faktiskt.. men bara nästan.
Nu sitter jag på Rönnby, hos min andra familj. Tack världens bästa <3
Ska på kryssning snart med Therese, haha, helt sjukt.
Tack Hanna för att du höll om mig! Tack flickorna för filmkvällen igår :)
Fan vad ont det gör. Jävla idiot du är. FAN för dig.
Jag hatar att jag älskar dig
och jag älskar dig så mycket
att jag hatar mig
Som låter mig luras. En riktig dåre. Nästan komiskt faktiskt.. men bara nästan.
Nu sitter jag på Rönnby, hos min andra familj. Tack världens bästa <3
Ska på kryssning snart med Therese, haha, helt sjukt.
Tack Hanna för att du höll om mig! Tack flickorna för filmkvällen igår :)
Fan vad ont det gör. Jävla idiot du är. FAN för dig.
Jag hatar att jag älskar dig
och jag älskar dig så mycket
att jag hatar mig
8.
Jag önskar du kunde prata med mig.
Kunde berätta vad du tänker och vad du vill.
Så jag slipper upptäcka det på egen hand.
Varför kan du inte prata med mig?
Vad har jag gjort för fel,
förutom att älska dig för mycket?
11:50
Nu har jag äntligen fått sova ut. Känns bra, ensam hemma och allt.
Dock är jag fortfarande väldigt sjuk. Förkyld, alldeles matt och skit och såklart feber.
Men inte ska det bli sängliggandes för det! NEJ.
Jag ska läsa klart Sagan om Ringen, det tar typ år att läsa den.
Sen ska jag ligga i solen, dricka sjukt mycket vatten och lyssna på musik.
Det är livet det :D
Vi har för övrigt köpt ny dator och den är typ läskig.
Svart, och inkopplad i en stor jävla platt-tv :S Och så är det digital-tv med också.
Plus massa spelkonsoler. Haha. Jag vågar knappt röra skiten.
Så jag fick fippla lite för att kunna starta den här ^^
Men ja. Slapp och slö - sjuk och dö.
Tjingeling.
Kunde berätta vad du tänker och vad du vill.
Så jag slipper upptäcka det på egen hand.
Varför kan du inte prata med mig?
Vad har jag gjort för fel,
förutom att älska dig för mycket?
11:50
Nu har jag äntligen fått sova ut. Känns bra, ensam hemma och allt.
Dock är jag fortfarande väldigt sjuk. Förkyld, alldeles matt och skit och såklart feber.
Men inte ska det bli sängliggandes för det! NEJ.
Jag ska läsa klart Sagan om Ringen, det tar typ år att läsa den.
Sen ska jag ligga i solen, dricka sjukt mycket vatten och lyssna på musik.
Det är livet det :D
Vi har för övrigt köpt ny dator och den är typ läskig.
Svart, och inkopplad i en stor jävla platt-tv :S Och så är det digital-tv med också.
Plus massa spelkonsoler. Haha. Jag vågar knappt röra skiten.
Så jag fick fippla lite för att kunna starta den här ^^
Men ja. Slapp och slö - sjuk och dö.
Tjingeling.
155 -
Jag gav dig allt. Min kropp, mitt hjärta, min själ, min kärlek. Precis allt.
För en gångs skull vågade jag ge allt. Jag vågade lita på någon fullt ut.
Jag vågade vara mig själv. Jag kände att för en gångs skull dög jag.
Nu ska jag prata med jimmy. :*:*
02:07
Nu sitter jag här. Krossad och bruten. Igen.
Tillbaka på ruta 1.
Det värsta är att jag inte ens fick en chans.
Allt var bra, trodde jag, tills allt blev fel och slut.
Det är dött. Jag är död.
Jag har älskat dig och jag älskar dig fortfarande mer än du kan förstå. Det finns ingen som kan älska dig som jag gör. Det finns ingen som kan tänka så fina och höga tankar om dig som jag gör. Du var en dröm som blev sann. Du är det bästa som någonsin har hänt mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dina händer, ditt skratt, dina ögon.. dina krokar i mungiporna. Jag kommer alltid att finnas här.
Men den här gången är det du som får höra av dig om du behöver för jag kan inte. Jag vägrar.
9 månader
9 månader
9 månader
Bara försvann och betydde helt plötsligt ingenting.
Tid, det är allt jag behöver
Tid att bli hel och att våga igen
Ge mig tid att sudda ut alla minnen av dig
Alla minnen av dig
Sov gott, min prins.
-
Tack jimmy. <3 du är guld värd.
För en gångs skull vågade jag ge allt. Jag vågade lita på någon fullt ut.
Jag vågade vara mig själv. Jag kände att för en gångs skull dög jag.
Nu ska jag prata med jimmy. :*:*
02:07
Nu sitter jag här. Krossad och bruten. Igen.
Tillbaka på ruta 1.
Det värsta är att jag inte ens fick en chans.
Allt var bra, trodde jag, tills allt blev fel och slut.
Det är dött. Jag är död.
Jag har älskat dig och jag älskar dig fortfarande mer än du kan förstå. Det finns ingen som kan älska dig som jag gör. Det finns ingen som kan tänka så fina och höga tankar om dig som jag gör. Du var en dröm som blev sann. Du är det bästa som någonsin har hänt mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dina händer, ditt skratt, dina ögon.. dina krokar i mungiporna. Jag kommer alltid att finnas här.
Men den här gången är det du som får höra av dig om du behöver för jag kan inte. Jag vägrar.
9 månader
9 månader
9 månader
Bara försvann och betydde helt plötsligt ingenting.
Tid, det är allt jag behöver
Tid att bli hel och att våga igen
Ge mig tid att sudda ut alla minnen av dig
Alla minnen av dig
Sov gott, min prins.
-
Tack jimmy. <3 du är guld värd.
151 -
Idag är en bra dag. Igår var också en bra dag!
EMMA! OBS! OBS! OBS! EMMA! ^^
Han; jag-vill-ju-inte-gå-på-småflickor-när-jag-är-berusad-och-omdömet-inte-är-på-topp-killen,
han jobbar på min gata! Orka liksom! Neej. Fast fett kul.
Idag har jag jobbat, det gick bra, det var bara så äckligt varmt så jag höll på att dö.
Men massa dricks och det var trevlans. Fast nu måste jag dammsuga poolen.
Iofs, ta sig ett dopp. Mums! ^__^
Gästerna kommer vid två, måste skynda och göra klart allt. Miih.
Orkar inte att min mamma bånkade med ett jävla bord utanför mitt rum 6 i morse.
Så jag tryckte igång Sagan om Ringen, mycket enklare att somna till.
13:15
Jag vill dö. Jag vill verkligen bara dö.
Mats är skitarg, vilket jag förstår men han behöver ju inte håna mig.
Åh. jag hatar livet. JAG VILL DÖ!
Den enda som någonsin velat ha mig och älskat mig gör inte det längre
och det är så fruktansvärt att inse.
Jag sitter dag ut och dag in och lever i någon fantasi om att han ska komma tillbaka till mig.
Hemma lever jag som på nålar, jag kan inte vara avslappnad en sekund. Då smäller det till såhär.
Skolan går åt helvete för att jag bara inte orkar lyfta ett finger. Bara sover.
Iofs är det sommarlov snart så det gör nog ingen skillnad men iaf. ÅH.
ALLT ÄR BARA ÅT HELVETE! JAG VILL INTE MER! JAG VILL INTE!
Jag kan inte sluta gråta. Allt bara.. blev för mycket.
Gud, jag förstår att han är arg. JA. Jag tappade bort hans Ebba Grön-skiva. JAG VET!
Så jag förstår inte varför jag blir sånhär.. det är bara så mycket
14:08
Nu har jag det under något sånär kontroll. Bara ingen pratar med mig bryter jag inte ihop.. eh.
Känns bra. Ja.
Förlåt för att jag ringde. Jag.. behövde någon.
19:10
Nu ska vi äta.
Jag mår fortfarande apa och orkar inte med någonting. Men..
Show must go on?
147 -
Idag är ingen bra dag.
Idag vill jag dö.
Ja.
19:06
Ja, vad ska man säga? Idag är rätt värdelös.
Allt är så fruktansvärt värdelöst och meningslöst.
Kan ni tänka er att jag var lycklig för två veckor sen?
Nej, det kan ni nog inte. Knappt så jag minns det själv längre.
Sova lite kanske? NEJ.. städa. JA :D
värsta pepp jag blev nu då. Läskigt.
Well.. det är bättre än att tänka.
För det gör så fasligt ont.
Idag vill jag dö.
Ja.
19:06
Ja, vad ska man säga? Idag är rätt värdelös.
Allt är så fruktansvärt värdelöst och meningslöst.
Kan ni tänka er att jag var lycklig för två veckor sen?
Nej, det kan ni nog inte. Knappt så jag minns det själv längre.
Sova lite kanske? NEJ.. städa. JA :D
värsta pepp jag blev nu då. Läskigt.
Well.. det är bättre än att tänka.
För det gör så fasligt ont.
145 -
Att få höra din röst och ditt skratt igen,
var obeskrivligt underbart.
Tack.
Nu har esteterna farit till Tyskland. Sara och Mikael - gonna miss you, damn it.
Nu ska jag börja plugga matematik på riktigt. Jag kommer SÅ inte få g.
Men just nu har jag kraft att orka kämpa. Jag har någonting att tro på. Att hoppas på.
Åh, denna underbara frid i huvud och kropp. Kan det inte vara såhär för alltid?
Men jag vet ju att nästa bryta-ihop-stund inte är långt borta.
Den stunden, den sorgen. Nu.. ja.
Fortfarande känns det inte bra. Inte någonstans egentligen. Men ändå.. så..
den där lilla friden är så tröstande. Ger lite trygghet i min annars så kaotiska vardag.
Allt bara rasar samman på en och samma gång. Åh.
Kärlek till emma & sara.
144 -
Idag är det en vecka sen.
En vecka av bittra tårar, svidande minnen av beröring, kastrerad självkänsla
och 1000 patetiska försök att försöka få utlopp för mina känslor.
Jag är überdumpad. Lämnad åt min egen längtan och rotade kärlek.
Att ha så mycket kärlek att ge, men att inte få ge den till den man vill -
är nog det mest frustrerande som finns att gå igenom.
Du vill inte ha mig
Du vill inte ha mig
Du vill inte ha mig
Åh, det tränger inte in i min tjocka skalle! Jag kan inte acceptera.
Jag vill ha dig här.
Jag vill hålla om dig. Hårt, hårt, hårt.
Vill viska ord i ditt öra. Som jag fått göra så många gånger förut.
Vill känna dina andetag mot min kind.
Men..
HAN VILL INTE HA DIG, MIKAELA. GÅ OCH DÖ!
Och emma, är min räddning. Vi är lika frustrerade och lika hjärtlöst krossade.
Men vi är också bästa vänner. Systrar. Perfekta för varandra. Oslagbara.
Jag älskar dig och allt du gör för mig. Du och jag <3
Vi klarar det här, right?
Annars kan vi ju alltid hoppa framför tåget tillsammans. Together Forever.
En vecka av bittra tårar, svidande minnen av beröring, kastrerad självkänsla
och 1000 patetiska försök att försöka få utlopp för mina känslor.
Jag är überdumpad. Lämnad åt min egen längtan och rotade kärlek.
Att ha så mycket kärlek att ge, men att inte få ge den till den man vill -
är nog det mest frustrerande som finns att gå igenom.
Du vill inte ha mig
Du vill inte ha mig
Du vill inte ha mig
Åh, det tränger inte in i min tjocka skalle! Jag kan inte acceptera.
Jag vill ha dig här.
Jag vill hålla om dig. Hårt, hårt, hårt.
Vill viska ord i ditt öra. Som jag fått göra så många gånger förut.
Vill känna dina andetag mot min kind.
Men..
HAN VILL INTE HA DIG, MIKAELA. GÅ OCH DÖ!
Och emma, är min räddning. Vi är lika frustrerade och lika hjärtlöst krossade.
Men vi är också bästa vänner. Systrar. Perfekta för varandra. Oslagbara.
Jag älskar dig och allt du gör för mig. Du och jag <3
Vi klarar det här, right?
Annars kan vi ju alltid hoppa framför tåget tillsammans. Together Forever.
143 -
Igår var det jobbigt. Idag är det bara svart.
jag saknar dig
jag saknar dig
jag saknar dig
jag saknar dig
jag saknar dig
jag saknar dig
jag saknar dig
jag saknar dig
140 -
Är så trött så jag vill spy.
12:49
Kom hem för en stund sen. Gjorde Svenskaredovisning, som gick rätt bra, sen åkte jag hem igen.
Fint väder, det är varmt. Idag insåg jag att det är sommar. Lite sent kanske..
Men nu är ju jag också en väldigt korkad person, så vad hade ni väntat er?
Har rensat mitt rum en aning. Plockat ner alla saker som jag vill gömma just nu i en låda.
Rivit sönder min dagbok. Bytt sängkläder. Tagit upp all disk. Slängt alla papper.
Rivit sönder alla möjliga saker i pappersväg. Allt för att.. börja om.
Nu ska jag bara slänga alla skräppåsar jag har. Så är rummet som pånyttfött.
Ska försöka ta tag i mitt liv.. Det här är Dag 1.
Egentligen vill jag inte vara den här Mikaela längre. Jag vill vända tvärt - förändra mig.
Bli någon helt annan.
Men jag tvivlar på att jag orkar göra något så dramatiskt.
15:16
Har suttit på altanen och läst Törnfåglarna <3 Ätit jordgubbar och solat lite.
Vilket bara ledde till ännu mer eländiga fräknar.. Kill me?
Jag vet inte. Jag har kommit in i ett läskigt lugn. Är neutral. Läskigt.
Trött är jag också.
21:19
Varning för patetik.
Det är inga kalla och bittra tårar. De är så varma att det nästan gör ont.
Ja, jag sitter här och är nostalgisk. Jag tänker tillbaka på alla dessa månader och fylls av en obeskrivlig lycka.
Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle bli så älskad av någon på det sättet.
För den jag är.
Det hade alltid varit en dröm långt långt borta. En illusion. Endast ett fragment.
Men så tog någon min hand. Någon som såg på mig med ömhet i blicken. Någon som kysste mig.
Någon som höll om mig om nätterna. Någon som viskade "jag älskar dig".
Du.
Det är snart ett år sen vi fick kontakt. (: And there's so much feelings behind these words.
Jag saknar dig.
12:49
Kom hem för en stund sen. Gjorde Svenskaredovisning, som gick rätt bra, sen åkte jag hem igen.
Fint väder, det är varmt. Idag insåg jag att det är sommar. Lite sent kanske..
Men nu är ju jag också en väldigt korkad person, så vad hade ni väntat er?
Har rensat mitt rum en aning. Plockat ner alla saker som jag vill gömma just nu i en låda.
Rivit sönder min dagbok. Bytt sängkläder. Tagit upp all disk. Slängt alla papper.
Rivit sönder alla möjliga saker i pappersväg. Allt för att.. börja om.
Nu ska jag bara slänga alla skräppåsar jag har. Så är rummet som pånyttfött.
Ska försöka ta tag i mitt liv.. Det här är Dag 1.
Egentligen vill jag inte vara den här Mikaela längre. Jag vill vända tvärt - förändra mig.
Bli någon helt annan.
Men jag tvivlar på att jag orkar göra något så dramatiskt.
15:16
Har suttit på altanen och läst Törnfåglarna <3 Ätit jordgubbar och solat lite.
Vilket bara ledde till ännu mer eländiga fräknar.. Kill me?
Jag vet inte. Jag har kommit in i ett läskigt lugn. Är neutral. Läskigt.
Trött är jag också.
21:19
Varning för patetik.
Det är inga kalla och bittra tårar. De är så varma att det nästan gör ont.
Ja, jag sitter här och är nostalgisk. Jag tänker tillbaka på alla dessa månader och fylls av en obeskrivlig lycka.
Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle bli så älskad av någon på det sättet.
För den jag är.
Det hade alltid varit en dröm långt långt borta. En illusion. Endast ett fragment.
Men så tog någon min hand. Någon som såg på mig med ömhet i blicken. Någon som kysste mig.
Någon som höll om mig om nätterna. Någon som viskade "jag älskar dig".
Du.
Det är snart ett år sen vi fick kontakt. (: And there's so much feelings behind these words.
Jag saknar dig.
139 -
Take a look into these eyes
They burn with a fire
just for you now
Until the end of time
I would do anything
I'd beg, I'd steal, I'd die
To have you in these arms tonight
Baby,
I want you like the roses
want the rain
You know I need you
like a poet needs the pain
I would give anything
My blood, my love, my life
13.24
"Drakar lyfter i motvind"
- Dennis.
<3
15:43
Var allt sant som vi sade? Eller sa du vissa saker för att jag skulle känna mig bättre?
Gud, det har gått två dagar.
åh.. jag vill sova flera år.
VILL FÖRSVINNA.
They burn with a fire
just for you now
Until the end of time
I would do anything
I'd beg, I'd steal, I'd die
To have you in these arms tonight
Baby,
I want you like the roses
want the rain
You know I need you
like a poet needs the pain
I would give anything
My blood, my love, my life
13.24
"Drakar lyfter i motvind"
- Dennis.
<3
15:43
Var allt sant som vi sade? Eller sa du vissa saker för att jag skulle känna mig bättre?
Gud, det har gått två dagar.
åh.. jag vill sova flera år.
VILL FÖRSVINNA.
138 -
No more.
137 -
Jag älskar dig.
Så förtvivlat mycket.
Om det bara inte gjorde så ont.
01:08
Tack, för att du fick mig att vara med emma och alex.
Vet inte.. vad jag hade gjort om jag inte fått vara med dom.
Förlåt för att jag är så självisk.
Jag tänker inte förlora dig, inte för något i världen.
Jag ber dig, av hela mitt hjärta - tänk på dig själv nu. Du är värd det.
Du är värd allt.
Dina ord värmer så mycket.
Och jag saknar dig.
Så förtvivlat mycket.
Om det bara inte gjorde så ont.
01:08
Tack, för att du fick mig att vara med emma och alex.
Vet inte.. vad jag hade gjort om jag inte fått vara med dom.
Förlåt för att jag är så självisk.
Jag tänker inte förlora dig, inte för något i världen.
Jag ber dig, av hela mitt hjärta - tänk på dig själv nu. Du är värd det.
Du är värd allt.
Dina ord värmer så mycket.
Och jag saknar dig.
136 -
Sitter på emmas brors rum och ska sova här. Haha, känns fett weird.
Jag borde ligga i en annan säng just nu..
But will I ever do that again?
Idag kommer jag att förlora honom.
Jag hoppas förtvivlat.. försöker intala mig själv att han kommer att ta mig i sin famn och kyssa mig.
Säga att han älskar mig.
Vad händer när man förlorar det som betyder mest för en?
Jag borde ligga i en annan säng just nu..
But will I ever do that again?
Idag kommer jag att förlora honom.
Jag hoppas förtvivlat.. försöker intala mig själv att han kommer att ta mig i sin famn och kyssa mig.
Säga att han älskar mig.
Vad händer när man förlorar det som betyder mest för en?