Gnostrika

Idag är det en vecka sen.
En vecka av bittra tårar, svidande minnen av beröring, kastrerad självkänsla
och 1000 patetiska försök att försöka få utlopp för mina känslor.
Jag är überdumpad. Lämnad åt min egen längtan och rotade kärlek.
Att ha så mycket kärlek att ge, men att inte få ge den till den man vill -
är nog det mest frustrerande som finns att gå igenom.

Du vill inte ha mig
Du vill inte ha mig
Du vill inte ha mig

Åh, det tränger inte in i min tjocka skalle! Jag kan inte acceptera.
Jag vill ha dig här.
Jag vill hålla om dig. Hårt, hårt, hårt.
Vill viska ord i ditt öra. Som jag fått göra så många gånger förut.
Vill känna dina andetag mot min kind.
Men..

HAN VILL INTE HA DIG, MIKAELA. GÅ OCH DÖ!



Och emma, är min räddning. Vi är lika frustrerade och lika hjärtlöst krossade.
Men vi är också bästa vänner. Systrar. Perfekta för varandra. Oslagbara.
Jag älskar dig och allt du gör för mig. Du och jag <3
Vi klarar det här, right?
Annars kan vi ju alltid hoppa framför tåget tillsammans. Together Forever.