Gnostrika

Hej kära vänner!

Det är mitt i natten och här sitter jag med ett glas cola. Har varit en hektisk dag må jag säga. Först arbetsförmedlingen sen hem och städa, tvätta, leka med bror, handla osv osv. Vi hämtade ut våra ringar idag! Jag är inte alls van vid att ha ring så går och pillar på den konstant vilket irriterar mig hejdlöst. Men åh så lycklig jag är! För er som inte fått veta på ett eller annat sätt så har jag och Daniel alltså förlovat oss. Det var min födelsedagspresent! Kan berätta att jag blev väldigt fövånad då jag trodde att jag hade fått honom att köpa Guillous senaste bok till mig. Senare på kvällen åkte vi till stan och åt middag. Det var väldigt romantiskt. Resten av helgen blev mestadels helt galen. Jag förstår ännu inte hur den blev som den blev. Började med att Daniel skulle ha över grabbarna på lite fest och i samma veva kom min familj på besök för att fira mig. Mina vuxna hade fått i sig en del alkohol och hade dessutom bett oss köpa mer. Det slutade med att mamma satt kvar hela kvällen och var förtjusande (mestadels) med Daniels vänner. Daniel däremot var upptagen med att spela tv-spel med min bror och lära honom dumma saker. Det köptes pizza som vi alla åt utav och det var riktigt, riktigt trevligt måste jag säga.

Hej kära vänner!

Var en stund sen sist. Nu sitter jag i vårt vardagsrum och tar det lugnt. Mannen ligger i sängen och får lyssna på South Park. Det är snart fredag. Fredag och min födelsedag. Känns konstigt att fylla år nu för tiden. Som att det inte betyder någonting längre, vilket det faktiskt inte gör. Eller ja, kanske för mamma. Är lite nere och mörk i tankarna denna afton. Det har jag varit en tid nu i och för sig. Hösten är på väg. Denna hemska, hemska tid då allt hopp verkar sugas ut ur en och man står ensam, tom och rädd. Men ensam står jag verkligen inte. Dock är livet smått kaotiskt just nu. Jobbet jag hade en tid fick jag inte behålla vilket jag sörjer lite då det var väldigt sköna människor där. Samt att jag verkligen behövde det. Nu söker jag febrilt efter ett nytt för att få ekonomin att gå ihop. Det är lätt att känna sig värdelös när man vet att det är en själv som måste försörja sin "familj", när man inte får behålla ett bra jobb. Jag har dessutom blivit paranoid å det grövsta och kan tappa humöret för ingenting. Det får mig att må illa. Det är inte den jag är. Allt har varit en enda röra senaste tiden med jobb och så att jag nästan tappat greppet och jag har inte tid att andas ut. Det skulle verkligen behövas. Fy, vad mörkt det här inlägget blev. Jag ber om ursäkt! Det är ingen större fara, kära vänner. Allting kommer att ordna sig. Mitt liv innehåller så mycket underbart och det försöker jag ta vara på så gott det går!