Falls apart
Åh denna helg. Jag är söndertrasad. Jag är sårbar, ledsen, trött och besviken. All stress och alla hemskheter som människor har kastat på mig under denna helg har trasat sönder mina nerver totalt. Mentalt utmattad är vad jag är! Min sorg över Robin har jag stängt in och bearbetar i min egen takt, ensam, precis som jag vill ha det. Försöker fokusera på min syster som jag oroar mig för så fort hon är utom synhåll. Just för att vi hanterar sorg på så olika sätt. Men hon beter sig svinigare än svinigast i gengäld och sprider bara oreda runt omkring sig och förstör för mig. Mitt i allt detta plus stressen över städningen inför visningen som var idag så dyker nästa sak upp. En människa som jag haft starka känslor för, som jag brytt mig om något så fruktansvärt beter sig så illa att jag vill skrika högt. På en sekund förvandlades all ömhet, kärlek och omtanke till rent hat. Vissa saker säger man inte. Vissa saker gör man bara inte. Det enda positiva med den här helgen, förutom mina vänner som alltid finns där, har varit min mamma. Tro det eller ej. Men hon har varit fantastisk! Jag har fått choklad, vi har haft fina samtal, skrattat ihop och hon har gett mig uppskattning för det jag gör. Det var väldigt länge sedan vi hade det så fint tillsammans. Haha, jag blev så rörd när jag skrev det nu att jag blev tårögd. Jag älskar min mamma, det är något som är säkert. Det är nu måndag morgon. Jag ska snart fixa lite mat, sen kanske titta på tv och ta en tupplur. Sen tänkte jag faktiskt sätta mig ute på altanen i solen och läsa någon bra bok. Och jag har inte glömt boktipset, det lägger jag upp senare idag!
Tills dess får ni ha det så bra!
En liten hyllning till min mamma. Den har hon allt förtjänat (:
So if you love me let me go
Jag diggar prioriteringarna i den här familjen verkligen. Herregud. Det blir ingen bra första maj. Spotify har laddats ner på vår gemensamma dator. Ja. Då har man laddat ner någonting och då kan man få virus hej vilt. DET är minsann någonting att sura över och skrika lite över. DET är någonting som alla runt omkring ska få lida för. Give me a break! Jag orkar inte med sån här skit. Kanske för att det är mitt fel. Kanske för att det är så löjligt. Kanske för att jag vaknade upp till den här dagen lika ledsen som jag var när jag somnade för några timmar sedan, innan hela virus-bråket började. Och nu ligger jag i min säng, med ångesten ståendes upp i halsen och vet inte vart jag ska ta vägen. Vill härifrån. Vill bort från den här källaren. Vill slippa den här kvävande ångesten trycka på varenda liten sekund. Och jag vet att du får lida. Jag vet det. Ändå ligger jag kvar här och låtsas som att jag inte finns. Jag skäms lite över det och försöker säga att allt snart kommer att ordna sig. Snart är jag i Göteborg. Snart är det min värld och jag slipper vara en ständig tagg i ögat på er. Slipper vara det svarta fåret. Jag vill inte att det ska behöva bli så. Men Göteborg. Får trycket att lätta en aning men inte mycket. En plats där jag är väntad, välkommen och saknad. Haha. Svårt att tro. Snart snart snart. Jag vet inte varför jag fortsätter skriva. Antagligen för att slippa tänka allt för mycket. Så ja, dagens inlägg är fullproppat med sorg, skräck och förtvivlad ångest. Kan även slänga in en stor dos av saknad nu när vi ändå håller på. Klockan är inte ens tio än. Kommer att bli en bra dag.
Even for a moment
God morgon på er kära vänner. Idag är det söndag och jag känner den vanliga ångesten idag. På något mystiskt vis så är jag ledsen idag. Jag vet inte riktigt varför. Känns bara inte bra. Helgen har varit väldigt lugn. Jag har suttit hemma med syster och tittat på tv. Inte så mycket mer. Har varit skönt som bara den. Var nyss ute och rökte. Det slog mig vilket vackert väder det är idag. Fåglarna kvittrade, solen hade precis rest sig bakom tallarna. Ändå var jag ledsen. Vi skyller på att det är söndag after all. Natten har varit väldigt trivsam. Sms har skickats som vanligt. En uppmuntrande mailkonversation har utbytts och fick även konversera ett tag med Crystal. Bra natt. Nu börjar morgonen bli lite för mycket morgon så ska nog snart lägga mig i min säng och trycka igång min ljudbok. Varför jag vill lyssna på just "Kärleken till Sofia Karlsson" vet jag inte. Den brukar jag bara lyssna på och gråta till när jag tappat hoppet om kärleken för en stund. Vilket inte är fallet just nu. Vi får se. Lite sömn kanske kan få ordning på mina tankar. Saknar Nargis. Saknar Alexander. Saknar Susanne & Therese. Saknar dig.
Svara på mail, läsa lite krönikor av Ronnie <3 och sen sova.
Svara på mail, läsa lite krönikor av Ronnie <3 och sen sova.
Jag har varit så ensam så länge nu
Att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta
För ingen skulle någonsin få komma in
Men så kom du
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Jag borde lärt mig nu att det alltid är det
Lilla som får mig på fall
Ett rufsigt hår, ett skratt som är lite skevt
Åh, snälla bryt mig inte nu
Att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta
För ingen skulle någonsin få komma in
Men så kom du
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Jag borde lärt mig nu att det alltid är det
Lilla som får mig på fall
Ett rufsigt hår, ett skratt som är lite skevt
Åh, snälla bryt mig inte nu
Jag längtar bort ifrån hans kyla och hans famn
Klockan är snart sju på morgonen. Det är söndag idag. Det kan förklara varför jag känner som jag gör just nu. Känner hur allt det där omtumlande som jag skjutit undan under veckan väller över mig. Kan också bero på att jag just nu lyssnar på Melissa Horn. Damn you, Melissa. Blir alltid så sentimental av hennes texter och spröda röst. Så får antagligen skylla mig själv. Ska snart ta mig en cigg och se om det hjälper. Jag hatar att känna så här. Det var så lugnt och fint i mitt inre för bara några dagar sen. Nu är allt kaos och förvirrat igen. Oron är tillbaka och med den klumpen i magen. Klumpen i halsen. Tårarna som slår sig fram bakom ögonlocken. Ursäkta patetiken. Hoppas ni tycker om mig ändå. Jag beundrar mina vänner så otroligt mycket som står ut med mitt ältande. Vissa står nog inte ut men säger inget. Jag beundrar er allihop. För jag måste älta. Eller måste och måste var väl att ta i. Men jag känner att jag behöver göra det. För gör jag inte det känns det som att jag lämnar något ofärdigt.. ofullständigt. Jag måste se situationen från varenda tänkbar vinkel, vrida på allt, utesluta alla möjligheter innan jag släpper något. Iaf något som jag trasslat in mig i, känslomässigt. Vilket jag trodde var fallet nu men inte då! Tydligen är det något jag har missat vilket leder till att jag håller mig kvar. Sitter fast i någonting jag trodde var borta. Någonting som egentligen är borta men så helvetiskt närvarande. Jag är frustrerad, ledsen, vilsen. Förkrossad rättare sagt. Jag försöker förgäves gripa tag i alla ynkliga halmstrån. Strunt samma. Ska snart somna framför Kalle och Chokladfabriken. Hoppas det känns bättre när jag vaknar. Vi får hålla tummarna för att det blir sol. Finns inget mer uppmuntrande än solsken.
Du springer aldrig ifatt när jag väl är där Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här Nu kan det vara försent att säga som det är Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt Jag har försökt tänka bort dig på alla sätt Det är dags att lägga på men att stanna känns så rätt Och jag vill ha dig nu som jag hade dig förut Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
In loving memory of the one that was so true
Det var aldrig skimrande
eller rosenrött
Det var aldrig sprudlande
eller lätta steg i solsken
Det var aldrig fågelkvitter
eller trolska ögonblick
Det var mörkt och dystert
Det var natt med gömda stjärnor
Det var förståelse och medlidande
Det var hjärtskärande trygghet
Det var en ensam ros i snön
Men fan vad det var vackert
Aldrig har underkastelse varit så befriande
Aldrig har ett leende varit så efterlängtat
Aldrig har en närhet varit så rörande
Som med dig
Nu korsas våra vägar på andras premisser
Det sker mot vår vilja
Det vet både du och jag
Våra möten lämnar en eftersmak inom mig
En smak av bitterhet
En smak av förlust och saknad
En smak av sargad värdighet
En smak av fatal längtan
En smak av frustration och stolthet
En smak av nedbrunnen dyrkan
Jag vill krypa in i ditt skal ännu en gång
Jag vill gömma mig i våra skuggor igen
Jag vill ha tillbaka alla triviala ting
som aldrig var
som aldrig kunde bli
triviala
med dig
För aldrig har någon varit vackrare
än vad du är i mina ögon
När frustrationen inte finner sin gräns
Jag hatar min mamma. Jag skämtar inte. Jag hatar henne verkligen. Hat hat hat.
I feel I can't hold on
Första gången jag sitter vid datorn sen.. ja. Det där. Igår var jag hos tandläkaren. Det var äckligt jobbigt. Men nu ser det bättre ut. Känns lite bättre också. Läppen är på bättringsvägen. Dock betalar jag nu när jag är 19 så mina tänder kommer att gå på 20.000 kronor. Jag hoppas att du som nu hade tråkigt på festen och "fixade" min dricka tyckte att det var roligt. Jag blir så förbannad och ledsen. Mitt liv raseras lite varje vecka. Jag pallar inte. Nu är det någon jävel som drogat mig så jag har gjort illa mig ordentligt. Tack så jävla mycket. FAN! Som om jag inte hade nog med pengabekymmer. Som om jag inte hade nog med trassel i mitt liv överhuvudtaget! SOM OM JAG INTE MÅDDE TILLRÄCKLIGT DÅLIGT REDAN! Jag orkar inte. Jag känner att mitt förstånd vill springa iväg. Jag vill sitta som en lallande idiot och sjunga påhittade sånger. FÖR JAG ORKAR INTE MER! Jag fick inte vara kvar på jobbet heller. Fan vad allt ska göra ont. Fan vad allt ska göra så jävla ont. Det funkade ju bra ett litet tag där, några dagar. Men nu är det kaos. Jag är förstörd. Jag är nedbruten. Jag orkar inte.
Men idag ska jag träffa vänner. Sarah, Emma, Alexander, Hanna och Bohm.
Jag behöver ha vänner omkring mig just nu. Även fast jag ser ut som jag gör.
Tack för att ni finns!
Men idag ska jag träffa vänner. Sarah, Emma, Alexander, Hanna och Bohm.
Jag behöver ha vänner omkring mig just nu. Även fast jag ser ut som jag gör.
Tack för att ni finns!
I'll still love you more tomorrow
För att sammanfatta veckan som egentligen skulle ha varit mysig, fin och fantastisk så tänker jag beskriva den med orden; bedrövlig, fasansfull och HEMSK. Måndag var okej med utekväll. Västerport är greeejen. Tisdag var det bakfylla, nedrighet och ångestvågor (vet dock inte över varför). Onsdag var det julafton = officiellt ett ego som borde bli utkastad lagom till frukost, torsdag var det totaldepp över allt. Cola på Västerport och sen lagom till tolvslaget blir man överfallen av två män/pojkar/gubbar/transor (JAG VET INTE!) med kniv/nått kallt/jag vet inte. Ungefär där kände jag att mitt förstånd verkligen var på väg att försvinna för att aldrig mer komma tillbaka. Hade inte Johan paketerat ihop mig vet jag inte vad som hade kunnat hända. Det var droppen. Jag skakar bara jag skriver om det. Varenda gång någon frågar om det börjar jag skaka. När jag är i folkmassor skakar jag. När en kille tar på mig på dansgolvet på Silk bryter jag ihop. Jag vill inte vara rädd men det är bara det att varenda gång jag blundar känns det som att kniven fortfarande är kvar mot min strupe. Ångest, ångest och ännu mer ångest. Mina vänner står där och vet inte hur dom ska hantera det. Men ni behöver inte hantera det sötnosar! Jag klarar mig. Den här gången var smällen bara lite, lite större än vad jag kunde ta. Efterverkningarna är större och lite svårare att kontrollera. Men ni behöver inte göra något. Det räcker med att ni finns och att ni förstår. Att ni ÄR. Johan fixade ihop det mesta. Vilket jag är tacksam för. Vilket jag antar att han börjar irritera sig på. Haha. Men ingen behöver oroa sig för lilla mig. Jag klarar mig alltid. Jag tänker inte låta två idioter förstöra någonting. Ångrar bara att jag inte kickade deras asses lite mer innan jag stack. Tänka positivt! Nu ska jag nog ha en cigg. För att lugna nerverna lite. Vännerna, ni är bäst! Tack Ebba för allt stöd. Tack Johan för.. allt. Tack Anna. Må bättre!
Nu blir det cigg, Alter Bridge och sen stan.
Nu blir det cigg, Alter Bridge och sen stan.
You don't care how it hurts
Jag är sjuk. Missade jobbet idag men bästa christoffer förstod. Fan om någon jävla rookie säljer idag, då blir jag asförbannad. Haha. Jag vill ringa i klockan först av nybörjarna. Blööö. Ska nog inte gå imorgon heller, beror på hur jag mår. Har ingen lunch tills imorgon fan. Får fixa det i värsta fall. Helgen var händelserik. Fredags var det dricka. Ja. Hm. I lördags slappade jag till det rejält, familjen var borta över helgen. Sen fikade jag med älsklingen therese igår <3 Mys.
Jag är trött. Jag är hela tiden trött trött trött. Jag är trött på dig. Och på dig. Men det roliga är att jag faktiskt saknar dig. Hör och häpna. Jag saknar dig. Jättemycket faktiskt. Det är helt sjukt egentligen om man tänker efter hur jag kände för dig för bara några månader sen. Men allt hat försvann någon gång där (ni kan antagligen gissa när.. hm). Det som gör att jag saknar dig är inte din personlighet, för du hade ingen. Det är snarare så att jag vet själv att jag aldrig kommer att komma ifrån dig. Ständigt finns du någonstans i min närhet. Människor berättar saker om dig fast jag inte har frågat. Aldrig någonsin kommer jag att komma ifrån dig. Men ja, jag är trött på att vara fast. Jag är trött på dig och dina idiotier. Jag är trött på henne. Lämna mig ifred. Jag vill inte ha något med er att göra. Sluta besök min bilddagbok. FFS.
Sen är jag trött på dig. Så jävla trött och så jävla förbannad. Jag är så trött på att hela tiden ge någon allt som finns att ge. Jag är så trött på att du inte ger någonting tillbaka. Det är inte svårt, det är inte det. EN reaktion. ETT ord. EN mening. VADSOMHELST. Förstår du inte det? Nej. Du gör inte det. Och jag är trött på skiten. Vänner my ass.
Ursäkta. Kärlek till er som förtjänar det.
Jag är trött. Jag är hela tiden trött trött trött. Jag är trött på dig. Och på dig. Men det roliga är att jag faktiskt saknar dig. Hör och häpna. Jag saknar dig. Jättemycket faktiskt. Det är helt sjukt egentligen om man tänker efter hur jag kände för dig för bara några månader sen. Men allt hat försvann någon gång där (ni kan antagligen gissa när.. hm). Det som gör att jag saknar dig är inte din personlighet, för du hade ingen. Det är snarare så att jag vet själv att jag aldrig kommer att komma ifrån dig. Ständigt finns du någonstans i min närhet. Människor berättar saker om dig fast jag inte har frågat. Aldrig någonsin kommer jag att komma ifrån dig. Men ja, jag är trött på att vara fast. Jag är trött på dig och dina idiotier. Jag är trött på henne. Lämna mig ifred. Jag vill inte ha något med er att göra. Sluta besök min bilddagbok. FFS.
Sen är jag trött på dig. Så jävla trött och så jävla förbannad. Jag är så trött på att hela tiden ge någon allt som finns att ge. Jag är så trött på att du inte ger någonting tillbaka. Det är inte svårt, det är inte det. EN reaktion. ETT ord. EN mening. VADSOMHELST. Förstår du inte det? Nej. Du gör inte det. Och jag är trött på skiten. Vänner my ass.
Ursäkta. Kärlek till er som förtjänar det.
Fuck you and fuck your lies
Jag är bitter idag. Hela världen är fuckad.
http://www.youtube.com/watch?v=ncjuhJznv-w&feature=related
This makes me very happy. De första 30 sekunderna - my god vad kul.
http://www.youtube.com/watch?v=ncjuhJznv-w&feature=related
This makes me very happy. De första 30 sekunderna - my god vad kul.
Ge inte bort dig själv
Jag är trött. Ligger i min säng och grubblar. Känner mig tragisk. Patetisk.
En fråga och en mening snurrar i min skalle.
"Vad gör jag för fel?"
och såklart klassikern, mitt framtida motto;
"Don't give yourself away"
En fråga och en mening snurrar i min skalle.
"Vad gör jag för fel?"
och såklart klassikern, mitt framtida motto;
"Don't give yourself away"
If you leave me now
you take away the biggest part of me.
Dagens mående; BLUUÖÖÖÖÄÄÄHHHGAGAGAGA! Snacka om atombomb alltså.
Jag är helt jävla slut, ont i kroppen, förkyld, fryser, har säkert feber också. Kom hem runt halv tre, somnade vid fyra kanske. Totalt död. Typiskt liksom. Idag kommer lite folk som ska fira mig och jag måste städa och baka. FUCK!
Igår var det Hannas födelsedag (GRATTIS BABE) och vi hade middag hemma hos henne, det var trevligt med pajer och soda stream-dricka! Sen blev det lite spel och snack. Det var kul. Efter det drog vi till lina där det blev musik och öl. Tyvärr gick det åt helvete och allt blev kaos men jag försökte rädda kvällen med att dra hem till mig istället och äta tårtan vi hade med oss. Det blev tårta (obs! inga tallrikar, höhö! obs!) och musikspel. Sen vart det party inne i stan med robin, danne och björn. Det var nice som fan. Mycket dans och några fick allt till det i soffor och på balkonger minsann! ;D Tack Hanna, Sofie, Anna och Elisabeth för den efterfesten. Ni är toppen verkligen!
ÖÖÖÖÖHHHHHH = mitt tillstånd. Jag har visserligen redan nämnt det men jag är förvånad över att jag mår så jävla dåligt. Fan, börjar hosta också. Haha, nåja, så går det när man ränner ute på kvällarna. Haha.
Bye for now
Dagens mående; BLUUÖÖÖÖÄÄÄHHHGAGAGAGA! Snacka om atombomb alltså.
Jag är helt jävla slut, ont i kroppen, förkyld, fryser, har säkert feber också. Kom hem runt halv tre, somnade vid fyra kanske. Totalt död. Typiskt liksom. Idag kommer lite folk som ska fira mig och jag måste städa och baka. FUCK!
Igår var det Hannas födelsedag (GRATTIS BABE) och vi hade middag hemma hos henne, det var trevligt med pajer och soda stream-dricka! Sen blev det lite spel och snack. Det var kul. Efter det drog vi till lina där det blev musik och öl. Tyvärr gick det åt helvete och allt blev kaos men jag försökte rädda kvällen med att dra hem till mig istället och äta tårtan vi hade med oss. Det blev tårta (obs! inga tallrikar, höhö! obs!) och musikspel. Sen vart det party inne i stan med robin, danne och björn. Det var nice som fan. Mycket dans och några fick allt till det i soffor och på balkonger minsann! ;D Tack Hanna, Sofie, Anna och Elisabeth för den efterfesten. Ni är toppen verkligen!
ÖÖÖÖÖHHHHHH = mitt tillstånd. Jag har visserligen redan nämnt det men jag är förvånad över att jag mår så jävla dåligt. Fan, börjar hosta också. Haha, nåja, så går det när man ränner ute på kvällarna. Haha.
Bye for now
Kom ihåg mig då..
Jag orkar inte. Verkligen inte. När jag äntligen vågar öppna upp och inte tänka på gammalt, bara leva för det som jag har nu får jag en smäll på käften. Nej, det var kanske inte en big deal (Eller jo, det var det fanimej!) men det enda som ekar i mitt huvud är liksom "vad fan har jag nu gjort för fel?" VAD GÖR JAG FÖR FEL? jag skulle väldigt gärna vilja ha svar på den förbannade enkla frågan.
Det har varit en sjuhelvetes dag idag, helt meningslös och det enda som har hållt mig uppe och leende var liksom inför ikväll. En enkel sak. Det är inte bara det att det inte blev av utan det blev ingenting annat istället. Knuff! Sådär bara!
Som om det inte var nog att jag blev DUMPAD OCH DISSAD (okej, inte dumpad men det är ett bra uttryck) så hade jag nekat mina flickor att vara med på tjejkvällen ikväll. Jag vet att jag inte får ilskna blickar för att jag nu plötsligt ändrat mig för att mina andra planer sprack och blev dissade fullständigt men jag känner mig ändå dålig. Please, stop the pain.
Ja, jag överreagerar en smula. Eller kanske inte. Bara jag som vet det tror jag.
SÅ r o l i g t.
Tack Hannisch <3
Det har varit en sjuhelvetes dag idag, helt meningslös och det enda som har hållt mig uppe och leende var liksom inför ikväll. En enkel sak. Det är inte bara det att det inte blev av utan det blev ingenting annat istället. Knuff! Sådär bara!
Som om det inte var nog att jag blev DUMPAD OCH DISSAD (okej, inte dumpad men det är ett bra uttryck) så hade jag nekat mina flickor att vara med på tjejkvällen ikväll. Jag vet att jag inte får ilskna blickar för att jag nu plötsligt ändrat mig för att mina andra planer sprack och blev dissade fullständigt men jag känner mig ändå dålig. Please, stop the pain.
Ja, jag överreagerar en smula. Eller kanske inte. Bara jag som vet det tror jag.
SÅ r o l i g t.
Tack Hannisch <3
Facebook For Life
Då var det dags att damma av den gamla bloggen som jag så brutalt glömmer bort varje dag, varje månad, varje år. Men det har sina invecklade förklaringar faktiskt. Jag vet inte vad jag ska skriva. Eller rättare sagt, jag är rädd för vad jag ska skriva. Att det jag skriver avslöjar vilken dålig människa jag har blivit. Så det är lika bra att erkänna det för sig själv och andra (bloggen?) och samtidigt få bort den där kliande känslan i fingrarna. Att få uttrycka sig. Mitt motto har varit under några år att aldrig ångra någonting och jösses vad saker jag hade suttit och ångrat i åratal om jag inte hade det mottot. Men på senaste tiden har jag funderat över det där, över mig, över allt som bara försvinner. Varför? Varför? Varför? Fullständigt medveten om hur ologisk meningen innan är så får den stå kvar. För att det kommer från hjärtat, om jag nu ens har något. Ni (bloggen?) undrar säkerligen var denna liderliga, hemska insikt kommer ifrån? Jo, det enkla svaret är att någon som jag inte kan beskriva min beundran för med ord och som jag har kastat bort (okej, kastat bort var väl att ta i. Snarare.. inte velat solka ner med min närvaro) beskriver mig med mitt fullständiga namn. Nu erkände jag också hur fullständigt galen jag är. Sinnesjuk för att vara exakt. Men det var det som fick allt att slå till - Mikaela, vad fan håller du på med?
Jag har tappat kontrollen, igen. Inte första, inte andra, inte ens tionde gången. IGEN.
Jag vill inte vara den här Mikaela. Jag vill inte för bövelen!
"I can't feel anything anymore!"
Ti amo
Ps. Och ja, jag är inte singel längre. Ds
Jag har tappat kontrollen, igen. Inte första, inte andra, inte ens tionde gången. IGEN.
Jag vill inte vara den här Mikaela. Jag vill inte för bövelen!
"I can't feel anything anymore!"
Ti amo
Ps. Och ja, jag är inte singel längre. Ds
När du tappat dig helt
Jag orkar inte.
Jag lider av sömnlöshet
Jag är så fasligt trött. Trött ända in i själen. Har legat sjuk i snart två veckor med feber och snuva. Påfrestande men också påfrestande skönt eftersom jag kunnat slappna av, tagit det lugnt. Inte behövt tänka på någonting! Precis vad jag behöver nu. Visst, jag oroar mig för betyget i Sceniska men ändå inte.
J a g o r k a r i n t e m e r.
Jag är trött, jag är uttömd. Inatt kunde jag inte sova på grund av hostan, bara hinna slumra till innan den började rossla och slita. Jag behövde luft så jag satte mig på altanen med täcke och filt, lyssnade på Kärleken till Sofia Karlsson och tände cigg efter cigg. Fan vad gott det var. Att bara sitta där. Skita i allt. Bara röka. Dras med i den hjärtslitande berättelsen. Efter det kunde jag sova en liten stund men vaknade igen. Den här gången bestämde jag mig för att byta ljudbok till Tillsammans är man aldrig ensam. Huvudpersonen tecknar så jag tog mest på skämt fram skissblocken, penna och ett suddgummi och började teckna. Jag tecknade framsidan på ljudbokens konvolut, ett dansande par bland skuggor och fallande snöflingor Jag satt i 1½ timme och bara lyssnade och ritade - lika intensivt hela tiden. Det var inte förrän jag blev nöjd med svängningen på kappan som jag började finslipa skuggorna och bakgrunden. Jag är ännu inte klar med den men jag är redan.. nöjd. Jag brukar inte bli det.
J a g o r k a r i n t e m e r.
Jag är trött, jag är uttömd. Inatt kunde jag inte sova på grund av hostan, bara hinna slumra till innan den började rossla och slita. Jag behövde luft så jag satte mig på altanen med täcke och filt, lyssnade på Kärleken till Sofia Karlsson och tände cigg efter cigg. Fan vad gott det var. Att bara sitta där. Skita i allt. Bara röka. Dras med i den hjärtslitande berättelsen. Efter det kunde jag sova en liten stund men vaknade igen. Den här gången bestämde jag mig för att byta ljudbok till Tillsammans är man aldrig ensam. Huvudpersonen tecknar så jag tog mest på skämt fram skissblocken, penna och ett suddgummi och började teckna. Jag tecknade framsidan på ljudbokens konvolut, ett dansande par bland skuggor och fallande snöflingor Jag satt i 1½ timme och bara lyssnade och ritade - lika intensivt hela tiden. Det var inte förrän jag blev nöjd med svängningen på kappan som jag började finslipa skuggorna och bakgrunden. Jag är ännu inte klar med den men jag är redan.. nöjd. Jag brukar inte bli det.
Hora!
BLÖ PÅ HELA VÄRLDEN! Eller på Tyskland och Tjeckien för att vara mer exakt. Jävla piss-handbolls-match. Är så arg. Beutler var jätteduktig och Lennartsson satte otroligt nog straffen men ändå förlora vi. DÖ TYSKLAND. Och i konståknings-Em sen då. Den där jäkla tjecken var inte alls bättre än Lambiel. Men kul att Berntsson och Schultheiss kom 7;a och 6;e - det innebär nämligen att Sverige kommer att få in en tredje konståkare till nästa EM. Men fortfarande. Lambiel borde helt klart ha vunnit. Piss-domare. Orka. Nåja. Grattis till äckel-tyskland och fitt-tjeckien då. MORR.
Avslutningsvis, vill jag be om ursäkt - till Emma, Carin, Emma, Maija och Sara.
Det har bara inte funkat de senaste veckorna för mig. Förlåt.
Avslutningsvis, vill jag be om ursäkt - till Emma, Carin, Emma, Maija och Sara.
Det har bara inte funkat de senaste veckorna för mig. Förlåt.
Mitt hjärta är ditt att förstöra
Åh jag hatar dig.. Kan du inte bara försvinna. FÖRSVINN DITT JÄVLA AS!
JAG HATAR DIG! Åh. Du är den mest patetiska människa jag träffat. DÖ!
Har sovit, det var väldigt skönt att få sova ut lite. Fast jag kommer nog sova när jag kommer hem också.
Igår var jag lite med Suz på kvällen, vi snackade med folk på msn och sådär. Sen tittade vi på Ice Age :)
Idag är det kör, sen något möte om sceniska och till slut projektarbete. Suck på projektarbetet.
Imorgon kommer det att bli en dryg dag minsann. Börjar 08.20 och slutar halv fem.
Och det är bara seriösa lektioner. Haha, måste sova imorgon.
Nåja, nu ska jag göra mig iordning lite. Hej så länge!
19.50
ÅH! Det finns nog inte ord för hur mycket jag hatar dig. HATAR DIG!
Idag har det varit en helt okej dag! Missade kören dock :/ suck på bussen. >__<
Projektarbetet gick väldigt bra idag, vi kom framåt väldigt mycket och det känns bra. Är pepp!
Sen åkte jag ner på stan med Suz och vi träffade TT och alla häng-kids.
Träffade även Sebbe, Carl-Johan, Emmas pappa (my god) och lite annat folk.
Men suz blev ledsen sen, för hennes syster ligger på sjukhus för sin mage :/ :/ :/
Hoppas allt ordnar sig älsko :*:*:*:*
Nu ska jag titta på film, ta det lugnt och vänta på att Suz ska höra av sig.
Tjobra.
JAG HATAR DIG! Åh. Du är den mest patetiska människa jag träffat. DÖ!
Har sovit, det var väldigt skönt att få sova ut lite. Fast jag kommer nog sova när jag kommer hem också.
Igår var jag lite med Suz på kvällen, vi snackade med folk på msn och sådär. Sen tittade vi på Ice Age :)
Idag är det kör, sen något möte om sceniska och till slut projektarbete. Suck på projektarbetet.
Imorgon kommer det att bli en dryg dag minsann. Börjar 08.20 och slutar halv fem.
Och det är bara seriösa lektioner. Haha, måste sova imorgon.
Nåja, nu ska jag göra mig iordning lite. Hej så länge!
19.50
ÅH! Det finns nog inte ord för hur mycket jag hatar dig. HATAR DIG!
Idag har det varit en helt okej dag! Missade kören dock :/ suck på bussen. >__<
Projektarbetet gick väldigt bra idag, vi kom framåt väldigt mycket och det känns bra. Är pepp!
Sen åkte jag ner på stan med Suz och vi träffade TT och alla häng-kids.
Träffade även Sebbe, Carl-Johan, Emmas pappa (my god) och lite annat folk.
Men suz blev ledsen sen, för hennes syster ligger på sjukhus för sin mage :/ :/ :/
Hoppas allt ordnar sig älsko :*:*:*:*
Nu ska jag titta på film, ta det lugnt och vänta på att Suz ska höra av sig.
Tjobra.
7. Ett öga för ett öga, ja det heter väl så
Jag är sjuk.
Jättesjuk.
Orkar inte jobba.
Livet suger.
Men det är sommarlov!
6. Mister en så står det tusen åter
Jag såg dig igår och jag var så stolt. Studenten, äntligen.
Jag önskar bara att jag hade fått stå där med klänning, blommor och ett stort leende.
Önskar att jag hade fått säga hur stolt jag var och att vi sen skulle äta smörgåstårta.
Men så blev det inte.
Istället gömde jag mig och var bara så oändligt tom.
Så blev det.
Jag önskar att du inte hade gjort som du gjorde i torsdags.
Varför var det nödvändigt? Varför spelar det egentligen någon roll?
Varför spelar någonting egentligen någon roll?
Det är slut. Det är över. Det är dött.
Dina ord. Dina beslut.
Du har fått som du vill. Du är fri, singel och lycklig!
Varför spelar någonting som en vän till mig
kunde ha sagt på fyllan någon roll för dig?
Varför går det ut över mig?
Jag förstår inte. Du har fått som du vill.
Är du inte nöjd?
Jag har aldrig sagt att du ska sluta höra av dig,
jag tycker bara att när du väl hör av dig
så kanske du kan säga något som inte får mig att gråta?
För jag försöker! Varenda jävla dag är en kamp.
Jag försöker glömma hur det kändes när du såg på mig.
Jag försöker glömma hur dina kyssar smakade.
Jag försöker glömma alla ord som du viskade.
Jag försöker glömma hur du doftade.
Jag försöker glömma
dina ögon
din tunga
dina axlar
ditt skratt
din näsa
din mage
Varför bryr du dig om fyllesnack?
Även om hon hade sagt så, varför spelade det någon roll?
Jag förstår, inte roligt att höra.
Men vad är roligt att höra i den här världen?
Ingenting spelar längre någon roll för dig eller hur?
Må bra. Var fri. Var lycklig.
Så kommer allt bli bra en dag.