Gnostrika

Historien börjar med en kvinna som minns sin mormor. Hennes mormor var en speciell dam som tyckte om att åka rullskridskor och baka kakor. Men hon hade ett förflutet som ingen visste någonting om. Men barnbarnet hittar en låda med fotografier och brev skrivna på ryska. Hon låter någon översätta breven och får reda på den intressanta men också sorgliga historien. Hennes Granny Dan (Danina) hade i sin ungdom varit en prima ballerina i St Petersburg, med allt vad det innebär. Där hade hon sin familj, sin karriär och mannen som hon älskade. Men första världskriget sprider skräck och osäkerhet vilket får livet att ta en fullständig vändning. Hennes historia blir till sist uppmärksammad och hörd samtidigt som hennes familj får svaren på frågor som alltid funnits.

...ville jag meddela att det senare idag dyker upp ett boktips.

Ja, kära vänner. Jag har nyligen avslutat någon slags självrannsakan och kommit fram till vissa saker. Det gick så långt att jag för första gången på ett antal år (tror det är fem) har gått till en frisör och klippt mig. Kan ni tänka er något så konstigt? Jag blev till slut ypperligt nöjd med min nya frisyr. Jag har utökat garderoben med lite finare underkläder, köpt ett par sjukt högklackade skor (som jag tränar på att gå i, en stund varje dag) och nu ändrat designen på bloggen.

Mitt liv är som en dröm. Nu ska jag bara försöka göra mig själv så som den jag är. Har inte haft ork eller lust att ta tag i det tidigare då livet ständigt gick i en gråskala. Varför inte smälta in i bakgrunden då det är den lättaste vägen? Men det är slut med det. Jag har ingen anledning att gömma mig längre. Jag har ingenting att gömma mig för. Snarare tvärtom. Det finns utrymme för mig. Jag kan sträcka ut mig hur mycket jag vill utan att känna den där krypande ångesten. Jag FÅR ta plats och finnas. Detta underbara år som gått har förändrat mitt liv fullständigt.
Jag är fri.

Ja. Efter den övertygande titeln kan ni inte låta bli att tro mig! Så är det nu alltså. Efter att jag insett att min blogg endast pockar på mig när jag är nere eller liknande (för det mesta i alla fall) så bestämde jag mig för att det skulle bli ändring på det. Jajamen. I'm back! För ändrar jag inte på den inställning så lär det inte bli något mer bloggande, faktiskt. För mitt liv som det ser ut idag är för bra. För satans bra. Jag har en underbar sambo och vi bor i en underbar lägenhet. Livet flyter på fint även om vi bara är människor och fuckar upp saker ibland. Senaste gången var det min tur att fucka upp. Usch. Det ska vi inte prata om. Jag är bara glad att min man inte dumpade mig på fläcken utan istället ger mig en bukett blommor veckan efter. Hur underbart är inte det?


Jag hoppas ni inte har gett upp hoppet om mig helt.