Gnostrika

Ja, idag är det alltså lördag, midsommardagen och det är fyra dagar sen jag var på besök i Stockholm. Anledningen var att jag skulle gå på Ted Gärdestads minneskonsert för tredje gången. Vi åkte tåg (jag, mamma, lillasyster och lillebror) från västerås runt halv sex på kvällen och kom fram vid halv sju. Sedan traskade vi runt i stan och försökte lokalisera Kungsträdgården där konserten skulle vara. Vi kom dit, det satt en kille vid ett piano och trallade men det hände inte så mycket. Vi satte oss ner och började äta vår lilla matpackning, det var rätt gott. Dock var jag väldigt irriterad på mina småsyskon, jag menar, det här är min dag! :P Och så springer de omkring och är jobbiga, man blir ju trött. Plus att jag hade en förbaskad kjol på mig, jag hatar att ha kjol.

Hur som helst, så håller jag ögonen öppna efter Johan Östberg, min älskade Johan. Men jag ser honom inte utan börjar istället äta några bitar pizza (som jag för övrigt hade gjort helt själv! ^^). Men helt plötsligt så får jag syn på någon som är på väg över bänkplatsen så att säga, han stirrar på mig medans han går och jag stirrar tillbaka. Han går fram till en grupp flickor och jag upptäcker helt plötsligt att både jag och mamma följer honom med blicken, det var Johan. Jag blev glad, sprudlande glad :) Jag har avgudat honom sen hösten 2003. Då han var med i Fame Factory. Innan han ens hade öppnat munnen på audition så var jag kär. Hela hans sätt är så charmigt och han är så snäll och godhjärtad. Man kan inte låta bli att le!

Till slut satte vi oss tillrätta på en bänk och tittade på när Johan repade med bandet inför konserten. För övrigt var det bandet  h e t t, Moving Picture, yay! Sen dök Charlotte upp! (Kärlek, ohja!) och vi hade kul :) Charlottes kompis dök också upp, Julia. Hon är också bra!

Konserten började och det kom fram en gubbe och en Simon. Gubben minns jag inte namnet på, han var hemsk. Han slaktade låt efter låt och var bara läskig! :P Men Simon var söt och han var duktig. Jag tyckte om hans lugna, jazziga tolkning av låtarna. Iofs så blandade han ihop texten på "Champagnegatan" vilket är lätt hänt.. jisses. Inte ens jag kan det där helt och hållet ^^ Efter minns jag inte ordningen, allt blev lite diffust efter att Johan kommit in på scenen och direkt kommenterade min hatt. Jag dog. Damn it, jag älskar honom :) han sjöng bra och ja, jag är nöjd.

Konserten i sig var toppen, jag menar, jag slapp den där förbannade kören och den där förbannade kärringen i turkos tröja och glasögon. Gud vad jag hatar henne! Förlåt.
Bra band och så lite mer okända låtar, det var roligt. Jocke Nilsson var såklart där igen och var duktig. Dock orkar jag inte med honom så väldigt länge. Han sjunger okej men asså, nej.
Efter Kenneths tal (liebe kenneth! <3) så var det slutklämmen Satellit. Det var stämning! Mäktigt.

Efter konserten sprang jag bakom och väntade på Johan (jag glömde charlotte, förlåt charlotte :P) och han kramade mig, TVÅ gånger. Vi pratade och han signerade skivan och min hatt och jag gick därifrån vandrandes på moln. Han ska vara där nästa år också.. jag har mejlat och fråga om jag kan få sjunga nästa år, har dock inte fått svar. Det vore jävligt kul liksom. Ted är mitt allt, jag skulle inte kunna andas utan honom.

Tack Charlotte, vi ses en gång per år. Sjukt egentligen. Vi får se till att ändra det någon gång. Hade iaf saknat dig och ja, jag saknar dig nu också :) 
Tack mamma för att du kämpade. Du vet hur mycket det här betydde för mig. Allt.
Tack Johan. För att du finns. (inte för att han kommer att läsa det här men wtf)

Ja, då sitter man här ensam i natten eller om man istället föredrar tidig morgon. Solen håller på att gå upp och det är riktigt ljust ute. Känns bra, har lite planer som jag ska fullfölja denna vackra fredag. Idag ska jag städa klart mitt katastrofala rum och sen tänkte jag traska ut och gå en promenad vid sex-tiden. Var ett tag sen och ja, jag behöver det ju väldigt mycket. Suck. Jag borde inte ha köpt den där chokladen igår men jag ville bara ha något att smaska på, som vanligt. Fan vad trött jag blir på mig själv ibland, inte en gnutta självbehärskning har jag.

Ny krönika av Ronnie igår. Den var riktigt bra för han hade ju så rätt och från den sidan av saken så var det rätt dåligt att dra igång med rökförbudet. Man ser ju den där patetiske stackaren framför sig. Killar som röker är otroligt hett. Inte alla, vissa ser väldigt missplacerade ut med en cigarett i handen men de flesta drar liksom upp sin het-poäng ett par snäpp. Men ni måste förstå att jag självklart inte tycker att rökning är bra på andra sätt. Det är bara ett rent gift som skadar alla runt omkring. Jag förstår om ni haft en farmor eller mormor som dött i cancer på grund av rökningen och att ni då tycker att jag är dum i huvudet som tycker som jag gör. Det förstår jag och accepterar.

 Klockan är halv fem, jag babblar. Det får ni ha förståelse för.

Ha en trevlig helg!

Jag är ytterst glad just nu för min grillkväll som jag hade igår blev en succé om jag får säga det själv. Jag hade varit så himla nervös och stressad, knappt sovit innan. Städade och stod i hela dagen, fick mycket hjälp av mamma. Hon är bra som fan när hon inte är dum som fan.Och nej, det där var inte det mest geniala jag har sagt i mitt liv, faktiskt.
De första anlände vid tre-tiden och vi pratade och hade det trevligt. Dock var jag en enda röra och hade inte hunnit göra iordning mig ett dugg men sånt är inte så viktigt.

Mer och mer folk dök upp och jag började grilla. Jag kan verkligen inte grilla, jag hade panik och skulle dessutom steka bacon samtidigt. Detta slutade med att jag stod vid grillen och hade smått panik och lät fem pers steka bacon åt mig. Det var inte lika hysteriskt som det låter.. eller jo, det var nog det när jag tänker efter lite.
Sen åt alla och pratade med varandra, det var trevligt som bara den faktiskt.
Bada började folk göra också, det gladde mig oerhört för jag ville att alla skulle bada. Det hela slutade i att jag också badade, med kläderna på! Var lugna, jag hade tömt fickorna innan. Emma puttade vi i, det var ytterst roligt.

Folk grupperade sig rätt mycket fast mest var det mina gamla kompisar från högstadiet. Var lite svårt att nå flickorna men det gick bra. De är ju alltid roliga att vara med och det var skönt att se dem igen, var ett bra tag sen. Hanna pratade senare på kvällen väldigt mycket med en kille som heter Jonathan men kallade sig Jonte. Han bor tydligen i Gävle, pratade lite med honom, han lät trött. Men pojkar i telefon är hett. Någon annan som pratade mycket i telefon i slutet av kvällen var Emma, hon pratade med Andreas. Det var en otrolig uppståndelse och Emma var tokmycket i centrum av oss flickor. Jag menar, killar är ju alltid ett hett ämne för oss flickor :)  

Vad som gjorde mig extra glad under kvällen var att pojkarna dök upp. Våra underbara pojkar har varit hemma hos mig, på grillfest. Det är fortfarande lite otroligt faktiskt. Snälla och sociala vara de också. I shall adore them forever. 

Som sagt, det var kul som fan och jag vill verkligen tacka alla mina vänner som ställde upp.
Speciellt tack till Emma för att hon är just Emma.

                                                                                                                                                                                                     
Några partyprissar;
Linnea närmast kameran, Sofie bredvid henne. Hetingen med vita byxor är Alex.
Carin sitter bakom honom och Josefine sitter i grön tröja och dricker hrmmhm läsk.

Jag stannade hemma idag från skolan, för jag mådde dåligt. Det suger.
Sedan har jag sovit fast blivit väckt minst ett dussin gånger av att min 4-åriga bror kommer in och skriker: "Tittis! Tan duu sätta på miniclip åt mej" och då svarar jag så kärleksfullt som jag kan: "Nej, jag sover." vilket leder till ett herrans liv som i sin tur leder till att jag kliver upp i alla fall och hjälper barnet.
Och ja, han är bortskämd.

Bara för att jag stannade hemma idag så fick jag inte mina betyg utan de ska komma med posten inom en snar framtid. Jag är faktiskt lite spänd och nyfiken över mitt gehörs- och musiklärabetyg. (orka riskera särskrivning)

Trots min hemskt skrikiga dag med både arg mor och bortskämd bror så har jag lyckats få något gjort. Jag har nämligen gjort i ordning en lista med saker som ska inhandlas imorgon inför grillkvällen, som ska hållas på lördag. Jag har också kollat upp hur många som ska komma.. det blir ca 17 stycken. Jag är nöjd och belåten och snart också pank. Men det är det värt.

Imorgon ska jag sjunga för studenterna, det är min uppgift som estet. Inte världens mest roliga jobb att göra första lovdagen men lite får man offra sig.

Grattis till alla er som tar studenten!

Ja, då var jag en timme ifrån början på min camping-helg. Lite blandade känslor måste jag säga. Visst, det är kul att vara hurtig med mor och syster i ett tält där det egentligen bara ska vistas två personer. Vi har aldrig varit bra på att göra saker rätt. Men vi har klarat oss igenom värre knipor.

Vad gör man ute i skogen? Jag har då fixat fram en gömma med godis. Andra viktiga och nödvändiga saker är korsord, block och penna och ett glatt humör. Mitt glada humör har dock inte visat sig än men det kommer väl, får vi hoppas. Annars får jag väl tvinga fram det. 

Antagligen ska vi grilla, visst, men jag är trött på korv. Jag hatar dessutom korv. Men ibland kan jag få för mig att tycka om det om det är mycket, mycket senap på. Jag låter som ett miffo men det är sant, jag tycker om senap! Jag tycker dessutom om opera, ska du döma mig för det med? Varsågod.

När jag kommer tillbaka, ska jag hinna till mina vänners teater-sak. Det ska bli kul.. jag ska också skriva rent en blogg jag tänker kladda med ute i skogen. Ämnet diskuterades med min vän inatt och vi fann det ytterst märkligt. Vi är så, vad ska man säga, beroende? Vi är förbryllade att en pojke kan förvrida våra huvuden utan att ens veta om det. Många känner nog igen sig, men som sagt; mer om det en annan gång.


 

 

---

Jag har bestämt mig för att mitt första inlägg ska handla om mjölk.
Ni läste rätt, mjölk. Hur ofta är det som mjölk blir så uppmärksammat?
Mjölken ingår i vår vardag, de flesta skulle jag tro dricker det varenda dag.
Vad tänker man på när man tar fram den där mjölken, i tetra pak?

I vårt lilla kylskåp har vi bara de här små mjölkpaketen (1 liter).
Detta betyder att man måste riva av den lilla fliken för att få en hyfsad
konstruktion av den här kartonglådan.
Klockan var runt två på natten då jag stapplade upp för trappan,
för att ta ett glas mjölk. Då jag öppnar kylskåpet står där ett öppnat paket.
När jag lyfter det känner jag att det är mycket mjölk kvar. Det kändes underbart.
För är det inte förfärligt när det bara finns en liten skvätt kvar i paketet?

En skvätt kvar, leder till ett antal svårigheter. Först måste man skölja ur
det paketet och trycka ner det i soporna. Sedan måste man öppna ett nytt paket
och hälla mjölken i glaset så man får så mycket man vill ha. Detta är inte något
trevligt att göra mitt i natten då chansen att väcka någon är stor.

Ni kanske inte har tänkt på det? Det har jag, det grubblade jag på rätt länge.
Om det gör mig till en idiot eller ett geni, det får ni avgöra.

---