Gnostrika

Ja, idag är det alltså lördag, midsommardagen och det är fyra dagar sen jag var på besök i Stockholm. Anledningen var att jag skulle gå på Ted Gärdestads minneskonsert för tredje gången. Vi åkte tåg (jag, mamma, lillasyster och lillebror) från västerås runt halv sex på kvällen och kom fram vid halv sju. Sedan traskade vi runt i stan och försökte lokalisera Kungsträdgården där konserten skulle vara. Vi kom dit, det satt en kille vid ett piano och trallade men det hände inte så mycket. Vi satte oss ner och började äta vår lilla matpackning, det var rätt gott. Dock var jag väldigt irriterad på mina småsyskon, jag menar, det här är min dag! :P Och så springer de omkring och är jobbiga, man blir ju trött. Plus att jag hade en förbaskad kjol på mig, jag hatar att ha kjol.

Hur som helst, så håller jag ögonen öppna efter Johan Östberg, min älskade Johan. Men jag ser honom inte utan börjar istället äta några bitar pizza (som jag för övrigt hade gjort helt själv! ^^). Men helt plötsligt så får jag syn på någon som är på väg över bänkplatsen så att säga, han stirrar på mig medans han går och jag stirrar tillbaka. Han går fram till en grupp flickor och jag upptäcker helt plötsligt att både jag och mamma följer honom med blicken, det var Johan. Jag blev glad, sprudlande glad :) Jag har avgudat honom sen hösten 2003. Då han var med i Fame Factory. Innan han ens hade öppnat munnen på audition så var jag kär. Hela hans sätt är så charmigt och han är så snäll och godhjärtad. Man kan inte låta bli att le!

Till slut satte vi oss tillrätta på en bänk och tittade på när Johan repade med bandet inför konserten. För övrigt var det bandet  h e t t, Moving Picture, yay! Sen dök Charlotte upp! (Kärlek, ohja!) och vi hade kul :) Charlottes kompis dök också upp, Julia. Hon är också bra!

Konserten började och det kom fram en gubbe och en Simon. Gubben minns jag inte namnet på, han var hemsk. Han slaktade låt efter låt och var bara läskig! :P Men Simon var söt och han var duktig. Jag tyckte om hans lugna, jazziga tolkning av låtarna. Iofs så blandade han ihop texten på "Champagnegatan" vilket är lätt hänt.. jisses. Inte ens jag kan det där helt och hållet ^^ Efter minns jag inte ordningen, allt blev lite diffust efter att Johan kommit in på scenen och direkt kommenterade min hatt. Jag dog. Damn it, jag älskar honom :) han sjöng bra och ja, jag är nöjd.

Konserten i sig var toppen, jag menar, jag slapp den där förbannade kören och den där förbannade kärringen i turkos tröja och glasögon. Gud vad jag hatar henne! Förlåt.
Bra band och så lite mer okända låtar, det var roligt. Jocke Nilsson var såklart där igen och var duktig. Dock orkar jag inte med honom så väldigt länge. Han sjunger okej men asså, nej.
Efter Kenneths tal (liebe kenneth! <3) så var det slutklämmen Satellit. Det var stämning! Mäktigt.

Efter konserten sprang jag bakom och väntade på Johan (jag glömde charlotte, förlåt charlotte :P) och han kramade mig, TVÅ gånger. Vi pratade och han signerade skivan och min hatt och jag gick därifrån vandrandes på moln. Han ska vara där nästa år också.. jag har mejlat och fråga om jag kan få sjunga nästa år, har dock inte fått svar. Det vore jävligt kul liksom. Ted är mitt allt, jag skulle inte kunna andas utan honom.

Tack Charlotte, vi ses en gång per år. Sjukt egentligen. Vi får se till att ändra det någon gång. Hade iaf saknat dig och ja, jag saknar dig nu också :) 
Tack mamma för att du kämpade. Du vet hur mycket det här betydde för mig. Allt.
Tack Johan. För att du finns. (inte för att han kommer att läsa det här men wtf)