Gnostrika

BLÖ PÅ HELA VÄRLDEN! Eller på Tyskland och Tjeckien för att vara mer exakt. Jävla piss-handbolls-match. Är så arg. Beutler var jätteduktig och Lennartsson satte otroligt nog straffen men ändå förlora vi. DÖ TYSKLAND. Och i konståknings-Em sen då. Den där jäkla tjecken var inte alls bättre än Lambiel. Men kul att Berntsson och Schultheiss kom 7;a och 6;e - det innebär nämligen att Sverige kommer att få in en tredje konståkare till nästa EM. Men fortfarande. Lambiel borde helt klart ha vunnit. Piss-domare. Orka. Nåja. Grattis till äckel-tyskland och fitt-tjeckien då. MORR.




Avslutningsvis, vill jag be om ursäkt - till Emma, Carin, Emma, Maija och Sara.
Det har bara inte funkat de senaste veckorna för mig. Förlåt.

Herrejävlar, vilken match. Jämnt så in i helvete genom två halvlekar och till slut, räddar Svensson och kontringen hamnar hos Källman som bara lite lätt knuffar in den i mål med bara 3-2 sekunder kvar av matchen. Helt jäkla makalöst. Källmans prestation matchen innan var inte alls bra, missade flera mål från kanterna. Men idag tog han igen och blev matchens hjälte med sina åtta mål! Bautler öppnade även starkt i första halvlek innan Svensson tog över. Fan om han inte hade räddat den där bollen i sista anfallet. Men tack och lov så gjorde han det!
Jag vart så glad när bollen flög in i mål, 27-26 till Sverige, äntligen. Semi-final! Och även större chanser till OS-platserna som det fightas så mycket om. ÅH. KÄLLMAN! <3


För övrigt så är Heath Ledger död. Jag kan fortfarande inte fatta det. Jag ÄLSKADE honom!
Sin eater, 10 orsaker att hata dig, EN RIDDARES HISTORIA! Det är sorg. Fan ta världen.






Ännu mer för övrigt, jag orkar inte med någonting. Ha.

Peter Jöback är den rätta för mig.

Åh. Ja. Det var underbart att se konserten! Han var så fantastisk, rolig, snygg och sjöng som en gud. Men vad hade jag liksom väntat mig? Det är Peter Jöback. Dock lite damp på gitarristen, Niklas Frisk, som jag älskar all övrigt tid. Men att stå och hålla på sådär under Hallelujah gick mig på nerverna, indeed. PETER-FEBER. Jag köpte pins (jag vägrar kalla pins för badgers) som iofs kostade hela 40 spänn men kom igen. Dessa vackra pins sitter nu på min blåa jacka. Konserten var underbar. Jag sken som en sol i två timmar.
Men det värsta var ändå efteråt, då HAN SITTER TVÅ METER BORT och signerar skivor. Jag fick kortslutning i hjärnan och allt bara brusade.. Det slutade iaf med att Emma tog kort där jag står bredvid Peter som säger "ett sånt gulligt skratt" - jag rusar därifrån och piper som en stucken gris - ringer mamma och piper minst lika mycket.


LYCKA!


Tack Emma för att du är världens bästa <3
och tack till hela övriga Familjen Renvall såklart :)

IDAG SKA JAG SE PETER JÖBACK! <3<3<3
Ni förstår inte hur lycklig jag är över det. IH!


Idag när jag kom ut från jobbet stod Suz <3 och EMMA <3 och väntade på mig.
Hujedamig var trevligt det var minsann :) Vart så glad. Älskon.
Sen att jag fortfarande ryser när jag tänker på honom, det ignorerar vi.



Den du alltid ville ha
ja, han är med mig nu..
lalalala..


la..


la...


HAPPY!



12:42

Ja, så var den lyckan död. Haha.
Ännu en gång visar jag på vilken dålig vän jag är. Känns bra. Ha.
Vaknade imorse med feber, lock för öronen och hosta.
Har frusit så mycket inatt att jag knappt kunnat sova.
Sitter med en temugg nu och försöker få lite värme. Går inte bra.
Mamma har ställt fram hostmedicinen.
Hon är rätt söt ibland. :)  När hon väl vill så att säga.
Vi skulle filma projektet idag, men ja, jag är sjuk och går här hemma och har dåligt samvete. Jag har knappt varit i skolan den här veckan. Iofs beror det på sjukdom och bara lite förseningar. Men ska nog höra av mig till kuratorn igen. Nu måste vi bestämma tid. Nejfan, funkar inte. Måste krypa till sängs igen. Huvudvärken tar kål på mig allvarligt talat.

Får se om det blir någon Jöback idag. Nog för att jag älskar honom men mår jag såhär är det inte värt.Den som lever får se.

Sitter och är djup och snackar relationer med Axel, alltid lika intressant. Det som är så bra med Axel är att tappar man kontakten några månader hit och dit så gör det ingenting. Konversationen blir aldrig styltig eller konstlad. Och syftet med våra samtal är att analysera våra respektive hjärtevänner och funderingar. Angenämnt som få.
Vi har kommit fram till mycket kloka och bra saker. Känns bra.
Känns som att min självrespekt kan krypa tillbaka nu när jag fått lite insikt.
Insikt om varför jag beter mig som jag gör. Jag är rädd.
Rädd för att lämna bort mig själv igen. En gång räckte.
Den gången var en gång för mycket. Jag är rädd för att bli kall.

Det är måndag, första skoldagen efter jullovet. Idag känns det helt okej faktiskt.
Jag har sovit ut, duschat, sminkat mig och känner mig ganska nöjd. Det spricker väl snart.
Men man får väl nöja sig med den lilla glädje man får antar jag.

Hittade några riktigt fina klipp på youtube igår. Ih, jag och systra mi var helt i extas.
Haha. Den nedan är så jäkla kul att sjunga. Fast den är rätt meningslös.
Well well, Jean-Baptiste från Gosskören :)

Jag gick och funderade idag på hur jag var för exakt ett år sen. Jag kommer knappt ihåg det, för så mycket har hänt sen dess. Det gör det väl varje gång man tänker tillbaka ett år men jag måste medge att det här året har format min personlighet extra mycket. Den Mikaela som levde då var naiv, osäker, beroende och instängd i sig själv. Hon byggde upp en drömvärld - en bubbla - där hon försökte överleva så gott det gick. Men i Maj sprack den bubblan och hon var tvungen att leta reda på sig själv. Kika upp på översta hyllan (självklart med hjälp av en pall), damma av värdigheten och be den att komma tillbaka. Det var inte lätt men till slut kastade hon sig ut i sommaren som skulle komma att bli den bästa någonsin. Jag var inte mig själv riktigt, utan en blandning av Gamla Mikaela och Nya Mikaela. Allt förändrades sommaren '07.
Egentligen så blev jag den som jag alltid velat vara. Vi vet alla att det blev resultatet av ett desperat försök att komma bort från allt som gjorde så fruktansvärt ont. Allt som fick mig att känna mig som patetiken personifierad.
Vi vet alla också att trots att jag har växt som människa och format mig själv som jag vill vara - har allt inte varit så himla bra hela tiden. Faktum är att allt har varit sådär väldigt ofta och rent ut sagt skit ibland.  Det är någonting inom mig som gnager och fräter och tar kål på all ork i kroppen. Och jag vet inte vad det är. Jag har några aningar men antagligen är det hela min livssituation som gör att det blir såhär. Jag faller isär. Långsamt. Och hur jag än försöker trappas det inte ner eller blir bättre utan snarare sämre. Allt bara flyter bort och jag värdesätter ingenting längre. Bara vännerna såklart. Hade det inte varit för dig, älskade Emma, hade jag legat i min säng helt apatisk och dregglat mig igenom natt och dag. Det är du som gör att jag orkar fortsätta. Jag älskar dig.

Nu ska det bli andra bullar. Jag vägrar låta detta slå min värld i spillror.
Skolan börjar på måndag och hur mycket ångest jag än har inför det så måste jag se det som en början.
Det är dags att ta tag i livet och göra allt bra igen. Det är dags att få den nya Mikaela i rätt riktning.
För så som det är nu - det funkar inte. Det måste bli ändring. Måndagen den 7;e januari kommer att bli Dag 1