Gnostrika

Jag diggar prioriteringarna i den här familjen verkligen. Herregud. Det blir ingen bra första maj. Spotify har laddats ner på vår gemensamma dator. Ja. Då har man laddat ner någonting och då kan man få virus hej vilt. DET är minsann någonting att sura över och skrika lite över. DET är någonting som alla runt omkring ska få lida för. Give me a break! Jag orkar inte med sån här skit. Kanske för att det är mitt fel. Kanske för att det är så löjligt. Kanske för att jag vaknade upp till den här dagen lika ledsen som jag var när jag somnade för några timmar sedan, innan hela virus-bråket började. Och nu ligger jag i min säng, med ångesten ståendes upp i halsen och vet inte vart jag ska ta vägen. Vill härifrån. Vill bort från den här källaren. Vill slippa den här kvävande ångesten trycka på varenda liten sekund. Och jag vet att du får lida. Jag vet det. Ändå ligger jag kvar här och låtsas som att jag inte finns. Jag skäms lite över det och försöker säga att allt snart kommer att ordna sig. Snart är jag i Göteborg. Snart är det min värld och jag slipper vara en ständig tagg i ögat på er. Slipper vara det svarta fåret. Jag vill inte att det ska behöva bli så. Men Göteborg. Får trycket att lätta en aning men inte mycket. En plats där jag är väntad, välkommen och saknad. Haha. Svårt att tro. Snart snart snart. Jag vet inte varför jag fortsätter skriva. Antagligen för att slippa tänka allt för mycket. Så ja, dagens inlägg är fullproppat med sorg, skräck och förtvivlad ångest. Kan även slänga in en stor dos av saknad nu när vi ändå håller på. Klockan är inte ens tio än. Kommer att bli en bra dag.