Gnostrika

För att sammanfatta veckan som egentligen skulle ha varit mysig, fin och fantastisk så tänker jag beskriva den med orden; bedrövlig, fasansfull och HEMSK. Måndag var okej med utekväll. Västerport är greeejen. Tisdag var det bakfylla, nedrighet och ångestvågor (vet dock inte över varför). Onsdag var det julafton = officiellt ett ego som borde bli utkastad lagom till frukost, torsdag var det totaldepp över allt. Cola på Västerport och sen lagom till tolvslaget blir man överfallen av två män/pojkar/gubbar/transor (JAG VET INTE!) med kniv/nått kallt/jag vet inte. Ungefär där kände jag att mitt förstånd verkligen var på väg att försvinna för att aldrig mer komma tillbaka. Hade inte Johan paketerat ihop mig vet jag inte vad som hade kunnat hända. Det var droppen. Jag skakar bara jag skriver om det. Varenda gång någon frågar om det börjar jag skaka. När jag är i folkmassor skakar jag. När en kille tar på mig på dansgolvet på Silk bryter jag ihop. Jag vill inte vara rädd men det är bara det att varenda gång jag blundar känns det som att kniven fortfarande är kvar mot min strupe. Ångest, ångest och ännu mer ångest. Mina vänner står där och vet inte hur dom ska hantera det. Men ni behöver inte hantera det sötnosar! Jag klarar mig. Den här gången var smällen bara lite, lite större än vad jag kunde ta. Efterverkningarna är större och lite svårare att kontrollera. Men ni behöver inte göra något. Det räcker med att ni finns och att ni förstår. Att ni ÄR. Johan fixade ihop det mesta. Vilket jag är tacksam för. Vilket jag antar att han börjar irritera sig på. Haha. Men ingen behöver oroa sig för lilla mig. Jag klarar mig alltid. Jag tänker inte låta två idioter förstöra någonting. Ångrar bara att jag inte kickade deras asses lite mer innan jag stack. Tänka positivt! Nu ska jag nog ha en cigg. För att lugna nerverna lite. Vännerna, ni är bäst! Tack Ebba för allt stöd. Tack Johan för.. allt. Tack Anna. Må bättre!

Nu blir det cigg, Alter Bridge och sen stan.