Gnostrika

Jag är sjuk. Missade jobbet idag men bästa christoffer förstod. Fan om någon jävla rookie säljer idag, då blir jag asförbannad. Haha. Jag vill ringa i klockan först av nybörjarna. Blööö. Ska nog inte gå imorgon heller, beror på hur jag mår. Har ingen lunch tills imorgon fan. Får fixa det i värsta fall. Helgen var händelserik. Fredags var det dricka. Ja. Hm. I lördags slappade jag till det rejält, familjen var borta över helgen. Sen fikade jag med älsklingen therese igår <3 Mys.

Jag är trött. Jag är hela tiden trött trött trött. Jag är trött på dig. Och på dig. Men det roliga är att jag faktiskt saknar dig. Hör och häpna. Jag saknar dig. Jättemycket faktiskt. Det är helt sjukt egentligen om man tänker efter hur jag kände för dig för bara några månader sen. Men allt hat försvann någon gång där (ni kan antagligen gissa när.. hm). Det som gör att jag saknar dig är inte din personlighet, för du hade ingen. Det är snarare så att jag vet själv att jag aldrig kommer att komma ifrån dig. Ständigt finns du någonstans i min närhet. Människor berättar saker om dig fast jag inte har frågat. Aldrig någonsin kommer jag att komma ifrån dig. Men ja, jag är trött på att vara fast. Jag är trött på dig och dina idiotier. Jag är trött på henne. Lämna mig ifred. Jag vill inte ha något med er att göra. Sluta besök min bilddagbok. FFS.
Sen är jag trött på dig. Så jävla trött och så jävla förbannad. Jag är så trött på att hela tiden ge någon allt som finns att ge. Jag är så trött på att du inte ger någonting tillbaka. Det är inte svårt, det är inte det. EN reaktion. ETT ord. EN mening. VADSOMHELST. Förstår du inte det? Nej. Du gör inte det. Och jag är trött på skiten. Vänner my ass.

Ursäkta. Kärlek till er som förtjänar det.