Kom ihåg mig då..

Jag orkar inte. Verkligen inte. När jag äntligen vågar öppna upp och inte tänka på gammalt, bara leva för det som jag har nu får jag en smäll på käften. Nej, det var kanske inte en big deal (Eller jo, det var det fanimej!) men det enda som ekar i mitt huvud är liksom "vad fan har jag nu gjort för fel?" VAD GÖR JAG FÖR FEL? jag skulle väldigt gärna vilja ha svar på den förbannade enkla frågan.
Det har varit en sjuhelvetes dag idag, helt meningslös och det enda som har hållt mig uppe och leende var liksom inför ikväll. En enkel sak. Det är inte bara det att det inte blev av utan det blev ingenting annat istället. Knuff! Sådär bara!
Som om det inte var nog att jag blev DUMPAD OCH DISSAD (okej, inte dumpad men det är ett bra uttryck) så hade jag nekat mina flickor att vara med på tjejkvällen ikväll. Jag vet att jag inte får ilskna blickar för att jag nu plötsligt ändrat mig för att mina andra planer sprack och blev dissade fullständigt men jag känner mig ändå dålig. Please, stop the pain.

Ja, jag överreagerar en smula. Eller kanske inte. Bara jag som vet det tror jag.
r o l i g t.




Tack Hannisch <3

Kommentarer
Postat av: Emma

Urk jag hatar när sånt där händer. Fyfan. Precis likadant när vi hade varit i stugan. Jag psykbrytade sönder då.

Postat av: Emma

Prata med honom! Inga antydningar och sånt skit, prata bara. Och om han säger att det inte är något är det troligen inte. Men får inte vara så misstänksam, eh. ;) Tydligen. Trots att man vill.

2008-08-23 @ 22:50:15
URL: http://youngandarmed.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback