Falls apart
Åh denna helg. Jag är söndertrasad. Jag är sårbar, ledsen, trött och besviken. All stress och alla hemskheter som människor har kastat på mig under denna helg har trasat sönder mina nerver totalt. Mentalt utmattad är vad jag är! Min sorg över Robin har jag stängt in och bearbetar i min egen takt, ensam, precis som jag vill ha det. Försöker fokusera på min syster som jag oroar mig för så fort hon är utom synhåll. Just för att vi hanterar sorg på så olika sätt. Men hon beter sig svinigare än svinigast i gengäld och sprider bara oreda runt omkring sig och förstör för mig. Mitt i allt detta plus stressen över städningen inför visningen som var idag så dyker nästa sak upp. En människa som jag haft starka känslor för, som jag brytt mig om något så fruktansvärt beter sig så illa att jag vill skrika högt. På en sekund förvandlades all ömhet, kärlek och omtanke till rent hat. Vissa saker säger man inte. Vissa saker gör man bara inte. Det enda positiva med den här helgen, förutom mina vänner som alltid finns där, har varit min mamma. Tro det eller ej. Men hon har varit fantastisk! Jag har fått choklad, vi har haft fina samtal, skrattat ihop och hon har gett mig uppskattning för det jag gör. Det var väldigt länge sedan vi hade det så fint tillsammans. Haha, jag blev så rörd när jag skrev det nu att jag blev tårögd. Jag älskar min mamma, det är något som är säkert. Det är nu måndag morgon. Jag ska snart fixa lite mat, sen kanske titta på tv och ta en tupplur. Sen tänkte jag faktiskt sätta mig ute på altanen i solen och läsa någon bra bok. Och jag har inte glömt boktipset, det lägger jag upp senare idag!
Tills dess får ni ha det så bra!
En liten hyllning till min mamma. Den har hon allt förtjänat (:
Kommentarer
Trackback