Gnostrika

Jag vet inte. Röka lite mer, gråta en skvätt och gå vidare? Antagligen.
Fan fan fan. FAN! Inte ens ilska hjälper. Allt bara svider och gör ont.

Usch usch usch vad snorkallt det är ute. Har varit på macken och köpt cigg! Miiiiih. Glad. Började tröttna rejält på snus i helgen. Massa kramar till mami som sponsrade. Och jag är supertrött. Blev inte mycket sömn inatt och sen var det bara att börja städa. Gnuggade rent hela badrummet, var nog det mest vidriga jag har varit med om på ett ganska bra tag. Buuurrr. Men rent blev det. Snart ska jag sätta igång med källaren. Och packningen. Och bönerna till högre makter så att tågen inte bråkar. Jag har sträckt mig i låret, jag fryser, är stressad och aningens utmattad. Men för i helvete, har cigg! Mihi. Så det är en bra dag. Hoppas att morgondagen blir bättre!

Får verkligen inte nog av låten med Kate Winslet. Nynnar på den konstant, drömmer om den. Haha. Smått psycho. Well, det är måndag och mor är hemma från jobbet. Hatar när hon är hemma från jobbet. Jag vill ha den lilla friheten av att vara ensam hemma på dagarna men icke. Nu är hon iofs magsjuk så det får väl gå för den här gången. Jag har sjukt ont i min ena höft. Snökaoset var rena rama mardrömmen igår när man var tvungen att skotta skiten. Trodde jag skulle svimma av ansträngning. Snö är skit! Stackars Alexander kom inte iväg som planerat heller. Poor baby. Men snön hindrade inte mig från att umgås med Sarah! Nu försov jag mig ganska sjukt mycket eftersom jag stängt av alarmet på mobilen och hon fick ringa sju gånger innan jag svarade. Då var hon utanför och väntade. Det var bara att slänga på sig kläder, spraya luggen och intala sig själv att man var fabulous. Hos Sarah blev det popcorn och How I met your mother! "Varför har inte jag en Ted i mitt liv?" - Suck. Som vanligt skrattade vi och hade hur kul som helst. Tack! Du är solsken, vännen <3 "Haaaaave you met Sarah?"

Måndagen ska spenderas hemma. Även om jag skulle vilja träffa Nargis ett tag. Men måste städa, eftersom det ska bytas fönster här hemma nu, och antagligen ta hand om mamma. Tvätta, diska och ja, det vanliga antar jag. Och läsa! Fastnat totalt i en bok som heter "De fyra sanningarna". Som det verkar nu kommer den nog bli nästa bok-tips på min otroligt fantastiska blogg. Ehrm.. jaja.


Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls

Kate Winslet - What if

Lyssnat på den här hela natten. Underbara Kate Winslet!
Nu ska jag sova efter en mycket trevlig och givande natt med Crystal.

Helgen har varit superb än så länge! Fikade med en jättesöt och rar Jimmy i fredags. Suz tittade förbi några minuter. Sen satte sig Nargis med oss. Efter det var det bio med syster som gällde. Filmen vi såg, Valentine's Day, var riktigt bra. En riktig feel good-film på alla sätt. Hur knasigt och illa det än kan gå så kan kärleken vinna. Det var upplyftande på alla möjliga vis. I väntan på bussen efter filmen gick vi till värreporre. Satt där en stund och kacklade. Blev dock rysligt besviken på min syster och har inte kunnat föra en normal konversation med henne sen dess. Men det går över snart antar jag. Väl hemma satt jag vid datorn och lyssnade på musik när det plötsligt hände. Ångesten som jag visste skulle bryta ut förr eller senare vällde över mig. Det gjorde så omänskligt ont och jag ville bara skrika. Tankarna snurrade så jag kunde inte sova. Låg bara och stirrade upp i taket medans jag kände hur jag smulades sönder, sakta men säkert. Men oroa er inte kära vänner. När jag vaknade på lördagen hade det lättat och jag kunde fortsätta ignorera det som gör ont. En underbar talang som jag har.

Lördagen sov jag bort för det mesta. Låg i soffan och snarkade hela dagen för att slippa tänka på att jag var hungrig. Haha jävla misär jag lever i ändå. Nästan skrattretande. Sen orkade jag inte med misären längre så träffade underbara Nargis på stan och vi åt pizza. Tack älskade, älskade vän! Efter det gick vi till Stugan som börjat ha nattöppet. Skum idé egentligen. På lördagar stänger det 03:00. Eftersom krogarna stänger vid två så kan jag tänka mig att det stapplar inte ganska många fylletokar. Låter som en fin kundkrets, eller något. Men där satt vi och drack kaffe, pratade om dikter och planerade vår Vin-och-dikt-kväll. Ska bli mysigt! På vägen från bussen hem skulle jag graciöst hoppa över en snödriva. Dock halkade jag på räcket jag skuttade från och hamnade mitt i den. Jag hade snö upp till hakan. Började nästan gråta av frustration (och kyla ffs) för jag kom inte loss först. Så typiskt mig. Sitta fast i en snödriva. Löjligt! Huttrande kom jag in i värmen, pratade lite med syster innan jag fick ta över datorn. En full Glenn ringde och egoboostade mig. Fick mig dessutom att skratta vansinnigt mycket och högt. Vissa människor är bara för härliga! Sen hamnade jag i ett skype-samtal med någon random snubbe som också var redigt full. Fyllesamtal ftw!

Nu är klockan 05:52.. ska nog hämta några mackor från köket, titta på Sweeney Todd och sova bort halva dagen tills världens bästa Sarah hämtar mig ikväll. Ska hem till henne och umgås. Längtar!


3 dagar kvar <3

Goddagens kära vänner!

Idag är det fredag. Första dagen på min fullspäckade helg, jojomensan. Ikväll blir det bio med syster yster. Vi ska se Valentine's Day. Det ska bli riktigt roligt. Resten av helgen försöker jag planera in någorlunda. Försöka träffa Alexander innan han åker. Fast vi ses när jag trippar ner till Göteborg om ett litet tag så det är ingen brådska! Hitta på någonting med Jimmy-ponken, leka med Nargis och sen på söndag kväll ska jag hem till Sarah och umgås. Fy bubblan vad den här helgen ska bli nice :D

Spelningen igår hade gömt sig för mig, Jossä och Nargis. Vi traskade istället till Teater Tartaros och träffade vackraste Sofie & Co. Stod där och kacklade en stund innan vi begav oss till Värreporre. Barre var glad att se oss! Har inte varit där så mycket senaste tiden så var skönt att komma in i värmen. Dock satt det inga roliga stammisar där men kanske kikar förbi nu i helgen. Trots att Barre var glad kastade han ingenting på mig! Ovanligt. Satt och smuttade på en liten cola innan jag bestämde mig för att åka hem och försöka sova. Mötte på Herr Peter vid bussen. Alltid lika angenämt! Och självklart har det lilla knytet inte sett Sweeney Todd, så ska tvinga honom att kika på den någon dag snart. Kom hem, satt och hjälpte syster med läxor och satt sen vid datorn och snackade med trevligt folk. Helt plötsligt rusar min mamma nerför trappan i rena rama paniken. Min bror hade tydligen spytt och hållt på hela natten. Så vi tycker lite synd om honom idag. Fast han mår bättre så mamma tror bara att han har ätit någonting dåligt. Vi ber till alla gudar att det inte är någon magsjuka. Jag vägrar ligga och spy. FY. Nåväl. Nu ska jag fortsätta skotta bort fittsnön som envist ligger i vägen överallt. Morr.

En sån dag. Började ganska segt eftersom jag sov lite för länge. Eller iaf lite längre än vad jag hade tänkt från början. Städade som vanligt fast var ganska slö efter nattens Buffy-tittande. Det blir Buffy inatt igen, jajamen. Det är bra grejer. Efter att familjen kommit hem kände jag att det var väldigt tradigt att sitta hemma så jag åkte ner på stan för att se om jag hittade någon att umgås med. Och OM jag hittade hittade några. Alexander och Jossä satt på stugan och tog emot mig med öppna armar. Sen tittade Emma förbi i några minuter. Hejdlöst trevlig fika minsann! På vägen till bussen hem gick jag med lätta steg. Plötsligt kommer det fram en man.. eller pojke.. eller ja, en människa av manligt kön och ställer sig framför mig. Förvånat tittar jag upp och blir helt paff då människan kläcker ur sig
 "jagsågdigpåandrasidangatanochvarbaratvungenattkommaframochsägaattjagtyckerduärhurvackersomhelst" (Och ja, det var knappt några mellanrum när han sa det.) Efter den där lilla kommentaren så traskar han bara vidare. Som ingenting. Jag stod där som en fågelholk i vad som kändes en evighet innan jag började fnittra. Inte bara åt den fina komplimangen utan för att människor är så roliga. Jag tycker det är en underbar handling att gå fram till en total främling och säga någonting fint på det sättet. Önskar att jag vore lite mer som honom. Jag brukar iofs genera folk när jag egoboostar men inte på samma sätt. Jag har oftast pratat med människan innan jag ger komplimanger. Så det var sannerligen en upplevelse.

Nu har jag precis ätit god mat som min kära syster hämtade ner åt mig. Känner mig som en ny människa! Tänka sig vilka under lite mat kan göra. Dags för buffy!

Jag har börjat skriva igen. Dikter och noveller bara rusar genom mig och min lilla anteckningsbok är nästan sönderklottrad av ord. Jag kan inte minnas när jag senast skrev så mycket som jag faktiskt känner är ganska bra och som jag kan visa för mina vänner. Det lustiga är att allt jag skriver handlar om dig. Eller nej, det handlar inte helt om dig men du är kärnan i allt. Fast det har gått så lång tid. Du är inspirationen. Och jag vet inte varför? Jag har inte tänkt på dig på så länge och har kommit över det faktum att du inte längre är en del av mitt liv. Men nu senaste veckorna har jag skrivit och allt jag ser är dig. Det gör inte ont längre. Känns knappt alls. Det ekar bara lite tomt och frånvarande. Men på något sätt kan jag ta fram hur det kändes då, när du fanns och existerade i min värld, när jag behöver agera ut mina känslor om helt andra saker och om helt andra människor. Dock handlar det inte om andra. Bara om dig. Jag blir galen för jag förstår inte varför. Ett ögonblick av skönhet. Jag antar att det är det som gör det hela. Även fast jag inte saknar dig längre eller har några speciella känslor överhuvudtaget för dig så gjorde du ett ganska jävla stort intryck. Det visste jag sen tidigare. En milstolpe i mitt liv.. eller snarare pausen mellan andra och första halvlek. (Sportsnack.. suck. Vi skyller på OS) Det fascinerar mig att jag kommit till det stadiet då du bara blivit ett minne blott som jag kan använda för att få ur mig saker som jag känner om annat. Fast egentligen är det bara vansinnigt. Nåväl, alla vet att när tankarna kretsat kring dig så har det inte alltid varit friskt. Du var som en ond cirkel som jag mer än gärna studsade omkring i.

Pöh, jag är rätt trött ändå. Det märks på mitt svammel här ovan. Har mest legat i soffan eftersom min hosta hindrat mig från att leva ett normalt liv. Ungefär. Har snackat lite på skype och sen tittat på Buffy. Fått hejdlöst roliga sms från poeten Andreas. Bra skit! Vi får se vad som händer senare idag. Orkar jag så ska det bli en fika på stan. Eller ta mig en promenad i Irsta. Det snöar för övrigt igen. Mööh. Fast det snöar ganska vackert just nu. Det är en liten, ja väldigt liten, tröst. Imorgon är det spelning à la Växhuset. Ska dit med Nargis och kanske Suz. Kommer bli skoj. Men nu ska jag fortsätta titta på Buffy och sen sova några timmar. Puss!

Gårdagen blev en bra dag! Jag gjorde trots allt världens godaste pastasås (enligt mig själv that is) innan jag somnade i soffan ett tag. Sen blev det att städa och tvätta, som vanligt. Kände sen för att lägga mig i soffan och bara sova bort hela kvällen eftersom jag spenderat nätterna med diverse vampyr-serier, men icke! Åkte in till staden för att träffa Nargis, Josse och Suz. Träffade även på min lilla solstråle Andrea och Johanna. Men fikan började inte bra. Jag menar, här är man borta några veckor från sitt stammisfik och VIPS! så har stället bytt ägare. Kaffet är fem kronor dyrare och en fucking påtår kostar tio spänn! Inte ens äckelsnobbcaféet dit alla uppnosiga pensionärer fikar har påtår för 10 kronor. Löjligt. Så jag blev lite ledsen. Men det fick gå ändå. Var skönt att få träffa flickorna igen, saknat er! Bara kackla massa skit, sörpla i sig kaffe, snusa och röka om vartannat. Åkte hem och hängde en stund med syrran innan jag började titta på Candy Candy! (Miiih avsnitt 14 nu. Fast snart dör han, buhu!) I natt eller imorgon natt hoppas jag på att ha första säsongen av Buffy till mitt förfogande. Ja, vi kör hårt på hela den här vampyr-grejen. Ska det va' så ska det va'!

Uff, idag är jag lite vissen. Hostan har blivit värre och jag har manisk huvudvärk. Så blir att ta det lugnt idag. Ska ju ändå flänga runt hit och dit resten av veckan. Så en break är ingenting livshotande direkt. Men nu ska jag försöka hitta någonting ätbart innan la familia kommer hem. Wish me luck!

Idag är det måndag. Tror även att det är min fars födelsedag idag. Jag är sjukt hungrig. Ätit en hamburgare, några mackor och bullar sen jag kom hem från Göteborg. Jävla pissdiktatur man lever i. Ska börja laga mat så fort la familia sticker till jobb och skola. Och om m ca en vecka börjar mitt nya liv. That's right. Nu ska Mikaela Puska Wallström börja på en ny kula av sitt liv. Några år för sent, det vill medges, men bättre sent än aldrig. Jag älskar min mormor. Fan vad hon ställer upp för mig hela tiden. Jag förtjänar det inte ett dugg. Men det ska bli skönt. Att äntligen hitta rätt och vara rätt. Det är så lätt att börja tro att man är fel när andra konstant upperepar att man är det. Kanske beror det på att man är på fel plats. Men vilken plats vore mer fel att vara fel på än det egna hemmet? Jag kan inte komma på någon. Fuck it. Nu tänker jag ordna upp allt, skaffa en mening med mitt liv och finna glädjen. Finna mig själv framför allt. Någonstans på vägen har jag lyckats tappa bort mig själv. Det var ganska länge sedan iofs men har inte funnit kraften att hitta tillbaka förrän nu. Nu är det dags.

Kvällen igår blev rätt trivsam. Familia kom hem och det var lugnt. Satt hela kvällen och tittade på True Blood. Fy vad bra säsong 2 är. Godric är så het att jag får krupp. Sen somnade jag i soffan. Syster kom hem från Trollhättan. Hon hade haft det bra och halsbandet hon fått av pojkvännen var fint. Glad för hennes skull. Resten av natten blev det True Blood och nu sitter jag och tittar igenom Candy Candy på Youtube. Helt otroligt vad den serien och vad den flickan kan få mig att bli glad. Vi är precis likadana hon och jag. Eller ja, hon är väl lite mer handlingskraftig kanske men på det stora hela är vi rätt lika. Candy Candy, min lilla barndomshjälte.

Åh vad hungrig jag är! Idag blir det att laga mat (om ca 1 timme) och sen ringa massa samtal, städa, tvätta, fortsätta packa i mitt rum och sen kanske ta en promenad eller fika på stan. Vi får se!

Kom på att det är Alla hjärtans dag idag. Vilka minnen det är som dyker upp. Jag vet att det är ett amerikanskt hitte på för att tjäna pengar. Men är en dag tillägnad kärleken verkligen så farligt? Jag har alltid tyckt att det är en fin dag. Alla dagar borde vara som Alla hjärtans dag. Nu saknar jag att gå i skolan. Minns när jag köpte chokladhjärtan och delade ut till alla i skolan på just den här dagen. Man tyckte nog att jag var lite knasig men jag ville sprida lite glädje och kärlek. Det finns väl ingenting fel med det? Jag är ju ändå Mikaela - Kärlekssoldaten. Hur illa det än går, hur sårad jag än blir finns alltid den där vetskapen om att kärleken är det vackraste och finaste vi har. Det är inte kärleken som gör ont. Det är människor som gör ont. Människor som skaffar sig en snedvriden bild av kärlek och bestämt måste ösa ur sig all galla över andra är det värsta jag vet. Det är OSS det är fel på. Ingenting annat. Så, nu är det slut på föreläsningen kära vänner. Ville bara slå ett slag för kärleken. Det verkar behövas.

"Det är synd om människorna"
(Omg nu citerar hon Strindberg också. Ack så illa!)

Nu blir det Alter Bridge = Mickis blir ett sentimentalt monster.

Söndag. Jag är så trött att jag bara vill lägga mig och sova i si sådär 100 år. Ska göra det senare. Men först måste jag städa ordentligt innan la familia återvänder från Stockholm om några timmar. Skulle ha gjorts inatt egentligen men fastnade i True Blood totalt. Blev hela fem avsnitt av säsong två. Mums. Ska se resterande avsnitt senare ikväll. Och ja, jag har fastnat i en vampyr-period. Det är härligt. Nästan så man skulle ta och se på alla Buffy-avsnitten. Och dregla över Spike. Mmm.

Igår var Emma och Alexander på besök. Det var en underbar kväll! Allt var bara så fabulous. Älsklingarna dök upp vid sex-tiden och jag hann precis bli klar med bakandet av mina kanelbullar. Som blev en succé! Vi satt och pratade, skrattade som tokar och sen blev det Melodifestivalen. Där vi satt med våra små lappar och betygsatte bidragen. Coola katter, McDo-ångest, kramar, skrattanfall, snack om pojkar och mycket mer. Hur kan världen inte dyrka er mer än vad den redan gör? Människor borde buga och kyssa marken där ni går! Roligaste kvällen på länge, helt klart. <3

Sen när vännerna begett sig hemåt blev det att slötitta på tv, titta på True Blood och halvslumra. Lite känslomässigt kaos inträffade också. Ni känner ju mig. Varför är jag så fucked up? Kan jag inte bara slappna av. Haha. Självklart inte. Det är när man slappnar av, andas ut och tar sig tid att lukta på blommor som nästa smäll kommer farande med oväntad styrka. Varför är jag som jag är? Jag vill inte vara den här personen. Måste fixa det. Måste hitta tillbaka till lugnet, till själsstyrkan, till livsglädjen, till tron på mig själv. Men jag antar att när man gömmer sig så länge för verkligheten så gömmer man sig till slut för sig själv. Men imorgon.. imorgon ska jag ta mig tid att lukta på blommorna. Ska försöka finna en liten stund, om så bara en sekund, av lugn och sinnesfrid.

Men NU måste jag städa och panika innan terroristerna kommer hem. Puss!

The Vampire Diaries. Jag kan inte hjälpa det men jag älskar skiten! Twilight kan ju slänga sig i väggen riktigt brutalt. Tjejen i den här serien är iofs inte lika bedårande som Bella men hon duger. Men Stefan, mhm, där har vi en riktig goding. Nu har jag sett sju avsnitt på raken och fan vad jag har fastnat. Beroende. Äntligen slipper vi hela glittra-som-en-fjolla-grejen och får riktiga vampyrer som är coola och brinner. Hell yeah! Nu tror jag att jag ska titta på alla avsnitt igen. Stefan är för jäkla intagande. Höhö. Snart smutta på lite alkohol tror jag och sen titta på House. Men först äta. Så jävla hungrig. Blir väl mackor som vanligt. Fuck it.

Fredag idag. Kom hem från Göteborg igår. Totally sad. Vill inte vara här. Vill inte leva här. Inte för att det är så mycket till liv för min del i Västerås. Jag vill tillbaka. Orkar inte den här tristessen och ångesten. Göteborg är min stad och kommer alltid att vara. Nu ska jag fan ta tag i att bosätta mig hos mormor framåt våren/sommaren. Jag har fått nog av den här jävla hålan som jag måste kalla hem. Tack till finaste Emil och hans familia som skämde bort mig och fick mig att må bättre än vad jag kan minnas att jag har gjort på länge <3

Idag har jag städat och tvättat som vanligt. Helgen blir lugn som fan. Jag orkar inte göra något. Vill inte göra något. Bara ligga i soffan (eller varför inte min egen säng eftersom mitt rum är städat för en gångs skull?!) men älsklingen Alexander kommer förmodligen hit imorgon och hälsar på. Är ju ensam hemma i helgen, tack och lov. Syster åkte till Trollhättan imorse för att hälsa på sin kompis och pojkvän. Vi önskar det lilla knytet enormt mycket lycka till och hoppas hon får en härlig helg. Resten av familjen sticker till Stockholm imorgon för att festa eller något. Bryr mig inte så mycket. Bara jag får vara enam är jag nöjd. Nästa vecka blir rätt lugn förutom att vi ska hålla på och bygga om nere i källaren, kommer bli sjukt jobbigt med alla gubbar som ska smälla och ha sig när man försöker sova. Men skit samma. Annars blir det att träffa Suz och kanske lilla Jimmy. Sen träffa Alexander såklart innan han flyr till Tjörn igen.

Men ikväll blir det att fortsätta titta på The Vampire Diaries, hela sju avsnitt har jag till mitt förfogande. Dricka cola och röka lite då och då. Sen sova. Det kommer bli grrreat! På med mysbyxor och t-shirt, sen krypa ner under täcket i soffan och bara njuta av livet så gott det går.

Adios amigos!

Ja, kära vänner. Var ett tag sen senaste inlägget minsann. Jag har haft fullt upp, tro mig! Just nu befinner jag mig i älskade Göteborg! (Glädjeskutt!) Är hos Emil och hälsar på. Det har varit en kaotisk vecka. Åkte hit i måndags efter mycket om och men. Lilla jag tittade fel på busstidstabellen så skulle komma till centralen ca 20 minuter innan tåget skulle gå. Redan där var det panik. Alexander ringde när jag stod där i snön med väskan och var på väg att börja gråta av frustration. Min älskade Sailorboy. Oh how I miss you! <3 Men ses nästa helg. JA. Du är lycka. Nåväl, kom till centralen och sprang till automaten, trycker in koden som jag skrivit in på mitt lilla papper. ERROR. Panik panik! Springer till Resebutiken och pratar med en jätteseg gubbe. Paniken stegrar. Till slut får jag en liten stämpel på min lapp som ska gälla som biljett. (Lätt att den ska ramas in, totally fabulous!) Tåget kommer in på spåret och jag hoppar på men springer snabbt av igen. Fel tåg. Jag springer och pratar med en tågmänniska som säger att "Nä men du får hoppa på det här om du vill, du kommer till Göteborg men slipper byta tåg bara". Eh.. okej. Hoppar på igen och hittar en tös vid namn Madde som är lika förvirrad som jag själv. Vi sätter oss och pratar lite. Mycket trevligt. Tågresan var lång som fan men jag fick låna en bok av min färdkamrat. Kommer till slut fram till Göteborg och möter hjärteponken på centralen. Vid det laget hade jag inte sovit eller ätit på över ett dygn. Rökte tre cigg på raken och var allmänt mentalt förstörd. Men det var skönt att komma fram och sen komma in i värmen.

Under veckan som gått har jag sovit ganska mycket, umgåtts med Emil och hans mor & syster. Har varit hejdlöst trevligt. Dock är allergin mot husdjuren lite dryg att leva med samt att jag var ute på egna äventyr i Göteborg igår. Det var SÅ hemskt. Skulle träffa min mormor för att äta lite och få lite pengar. Meeeen när jag kommer till Backaplan upptäcker jag att min mobil inte ligger i jackfickan. PANIK. Jag menar, den var min enda connection med alla och jag kunde inte bara bli utan den. Så min hjärna arbetar febrilt. Det slutar med att jag åker samma linje fram och tillbaka för att jaga efter bussen som jag tappade mobilen på. Helt insane var det. Jag vägrade ge upp! Första busschauffören Bosse var helt underbar. Vi sjöng snapsvisor medans han körde. Andra busschauffören friade till mig medans den tredje hade en kompis med Downs syndrom som jag körde Sten, sax, påse med :D Hittade till slut bussen som jag hade suttit på men den var inte där. Hittade dock en kvinna som hjälpte mig ringa upp den. En liten tjej vid namn Saa svarade. Så jag skulle möta henne på en hållplats som var åt ANDRA hållet. Hoppar av och springer över vägen för att byta buss. Kommer till slut fram och får låna en kvinnas mobil för att ringa upp Saa som sedan kommer och möter mig. Underbara människa! Hon var helt otroligt söt och hjälpsam. Hon ville inte ha några pengar eller någonting utan var bara glad för att få hjälpa till. Sen ringer såklart alla och är hur oroliga som helst. Förlåt älskade människor <3 Men det är inte direkt så att jag gör såhär med flit. Det händer bara mig som jag brukar säga. Kom iaf hem till Emil igen och var helt förstörd. Somnade och vaknar fram och tillbaka. Så idag har jag världens förkylning + allergi. Livet motarbetar mig lite :)

Ikväll blir det att dricka lite här tror jag. Får se hur det blir. Nä nu är det dags för alvedon.
PÖSS