Gnostrika

Fast nu blev jag fan pepp på att skriva. FAN VAD JAG HATAR DIG! Ditt jävla as. Ditt jävla svin. Jag skiter fullständigt i dig och din flickvän som du så gärna upprepar att du har. Har fan inte brytt mig på 1½ år. Din jävel. Att du ens vågade skriva sakerna du skrev. Jag har inte gjort dig ett jävla piss förutom att finnas. Det finns inte ord för hur jävla svinig du är. Och du upprepar ständigt att din mamma är ett as. Jag bryr mig inte. Jag har aldrig brytt mig. Och du har koll på om jag är singel. Vem är det som är patetisk? Du är så jävla dum i huvudet. Har du alltid varit. Du har fan ingen skam i kroppen. Herregud, väx upp. Om din bild av ett lyckat liv är att ha ett förhållande så är du ju helt körd i huvudet. Här ringer jag upp för att jag fått veta att din flickvän blivit ledsen för något som jag INTE har sagt och sen skriver du sådär. Du är så jävla feg. Vågar inte ens svara när jag ringer för att förklara. Du vet hur din syster är. Damn! Jag tycker om henne, har alltid gjort men vad fan. Varför skulle jag gå omkring och snacka skit om er? På det sättet som du tror. Självklart så säger jag "ja du vet, jonas det svinet höhö". Det är inte så jävla konstigt. För du var ett svin. Och är fortfarande tydligen.

Fan. Vet att det är löjligt att skriva om det aset på bloggen men vad fan. Måste få ut ilskan.  Hänt så jävla mycket skit i helgen. Och allt har handlat om pojkar. Suck. Fortfarande sysslolös på jobbet. Men vad ska man göra?

Snart fika med Andrea. Längtar. Hon är söt.

Hemsk helg. Men det var mysigt på församlingshemmet, rock band rockar! Blev väldigt inspirerad. Det var väldigt kul. Sen blev allt kaos. Jag hatar mitt jävla liv. Orkar inte ens skriva om det. Hatar allt. Jag orkar inte bry mig längre fan.

Sitter på jobbet, suttit här hela dagen. Inte gjort någonting för att systemet typ kraschat. Men det har varit trevligt minsann. Älska människorna.


Ska fika med Andrea sen. Har inte så mycket mer att rapportera. Ha det bra alla!

Ja, det blir inte så mycket bloggande när man är busy busy! Sitter just nu och är superdupertrött. Gårdagen var hård asså. Men jävligt bra. Jag har för fina vänner! <3 Känner mig ofantastisk när jag är med dessa. Läskigt! Jag bowlade två gånger igår. En gång med Andrea och Sarah-gänget och en gång till med Hanna och Emelie-gänget. Tack snällaste människorna. Tack Erico för la drinkar. Uppskattades. Om jag minns rätt. Hihi. Vaknade i alla  fall upp imorse, sittandes i Eriks soffa och hade huvudvärk. En fin blackout också. Men jag har försäkrat mig om att jag inte var mer dryg än vanligt. Det är NICE! Sen ringde jag Hanna och pratade om allt skit. Snurrade runt på Ica Sjöhagen typ länge. Åkte hem, städade undan julsaker och diverse annat. Dessutom fått skälla på THE ex. Alltså ex nummer 1. Det var inte så fantastiskt just då men nu kan jag uppskatta stunden. Jag är alldeles för hämndlysten. Mohahahha. Ni älskar mig ändå.


Ikväll blir det församlingshemmet med Sarah, Bohm, konfirmander och kanske flickorna.
SPELA ROCK BAND YO!


jag vill veta vad som är fel
vad jag har gjort
damn

Jag har inte skrivit på ett tag och jag kan bara ursäkta mig med att jag helt enkelt är för upfuckad för att få fram någonting vettigt. De senaste veckorna har varit ett helvete men ändå inte. Eller jo, mest ett helvete faktiskt. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Men det bästa med allt är att mina älsklingar är tillbaka. Eller ja, ingen har varit borta men det har bara inte blivit av att vi ses men nu har vi gjort det. Amore med Emma & Haxelander <3 Just like the good old days. Sen har det varit nyår och grejer men jag orkar inte berätta om det. Det var trevligt med trevliga människor. Är väl just det. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Varför vet jag inte?

Nej nu ska jag dränka mig i Harry Potters värld och ta det lugnt tills 12 någon gång.
Sen ska jag göra mig klar för ett besök till staden för att fika med söta Sarah.


HEY MACARENA!

Igår var det mat med hanna, emelie och sofie. Ni är bäst! <3 Sen fika med alexander, emma och maija. Ni är också bäst! <3 Jag har världens bästa vänner. Jajamen. Ni borde vara avundsjuka. Moahaha.
Idag har jag sovit och håller på att städa köket. Jag älskar min mamma. Hon är dum i huvudet ibland men den här gången är hon ändå lite förstående. Jag kan fan inte sova på nätterna. Men mamma blev inte arg för att jag inte vaknade när hon väckte mig. Tack. Dessutom tjatar hon inte på mig när jag städar köket med en sällan skådad noggrannhet. Tror hon förstår att jag försöker distrahera mig själv genom att få köket att skina. Då är något fint, helt och rent i alla fall. Gud, jag är så trött. PÅ MIG SJÄLV. Det gör så fucking ont. Ändå försätter jag mig i såna här situationer. Det är helt jävla fucking omöjligt. Det är så dödfött som det kan bli. Den största återvändsgränden någonsin i mitt liv och jag har då haft några stycken. Nu ringde Hanna och gjorde mig glad. Vi har problem med nyår. Vart fan ska vi sova?!



jag hatar att jag älskar dig
och jag älskar dig så mycket
att jag hatar mig

Ingen bra dag idag. Vilken dag är bra egentligen? Ständig panik och ångest. Den här låten är det enda som får mig att känna någonting överhuvudtaget just nu.

Tack alla vänner <3

Kom igen!
Kom igen!
Kom igen!
Kom igen!
Kom igen!

Den senaste timmen har jag skrivit "Kom igen!" exakt 270 gånger i mitt block. Det hjälper lite. Men inte tillräckligt. Inte tillräckligt fort. Jag kan inte förlora jobbet. Då förlorar jag allt. JAG KAN INTE FÖRLORA DET HÄR JOBBET.
Varför går världen emot mig i omgångar? Kan jag inte få en motgång lite då och då? Nej. Det samlar ihop sig till en klump och sen får man den rätt i ansiktet. Eller ja, man kan få en and också har jag upptäckt.


Jag hatar dig. Ja, dig. Fan. Jag SKA vinna.

Jag orkar inte ens vara arg längre. Eller arg är väl fel ord; Jag vill inte vara kuvad längre. Inte av dig, inte av mig, inte av någon! Min största svaghet är egentligen att jag låter allt komma åt mig, även om det inte märks. Jag låter mig såras av människor  som inte ens är värda en tanke från mig. Att ens tänka på att man skulle kunna tänka på att tänka på att ens tänka på dessa människor - är helt absurd. Ni fattar poängen. Men nej, jag lever inte som jag lär. Jag låter mig påverkas. Andra människor biter ihop. Jag bryter ihop bakom en toalett på Å. Fast bryta ihop var väl att ta i, drama queen som jag är. Det var snarare små kvidanden, några tårar och en desperat duns med huvudet i väggen. (Vilket var dumt eftersom bulan jag fick av att falla ner i Julias badkar satt precis där) Men det är slut med det! Jag vet att denna bestämda slå-handen-i-bordet-ton förekommit ett antal gånger om just den här saken med vad ska jag göra? Den här börja-om-cirkeln funkar för mig. Eller i alla fall tills det är dags att börja om igen.
Vart vill jag då komma? Det vet jag inte riktigt själv. Ni får helt enkelt "läsa mellan raderna". (Hihi)

Nu över till helgen: Fredag bestod av total ångest över jobbet och slutade med total ångest över gamla kära Västerport.

Lördag handlade om att sova ut och att åka till andra familjen. Få må bra. For till Rönnby och åt middag och fikade. Det var mysigt. Sen sprang alla åt olika håll. Jag åkte ner på stan och träffade Hanna och Emelie. <3 Vi satt på Tajen och hade trevligt. Gick ut för att röka och hittade på en liten yngling vid namn Adam som vi släpade in. Världens sötaste pojke! Matte och Marcus tittade förbi och joinade oss. Marcus var retsam som vanligt (och korthårig!) men hade tydligen tröttnat på att klaga på min ringa (och fantastiska) längd. Nåväl, vi tröttnade på Tajen och styrde stegen mot B&B där vi inte kom in. VIlket Marcus påstod var mitt fel, hmpf. Träffade på David som minsann kom in. Hmpf på det med!
Det blir till slut Pitchers. Det var trevligt. Mycket skitsnack och annat. Mys! Men såklart så stängde eländet så vi drog till Å där vi lyckades charma in oss. Följde sedan Emelie och Hanna till sista bussen. Hade sedan djupa samtal med Marcus tills jag vinkade av stroppen och åkte vidare till Rönnby. Satt och babblade med Susanne, däckade sedan och vaknade av att Susanne fnissade. VARFÖR HAR INGEN TALAT OM FÖR MIG ATT JAG LÅTER ROLIGT NÄR JAG SOVER? Nåja.
Kom hem till Irsta vid halv ett och idag gick jobbet skit, som vanligt.


"Det är svåraste att acceptera med tidens gång är att de människor som en gång betydde mest för oss göms i paranteser"

Ge mig styrka. Ge mig styrka. GE MIG STYRKA! - Så. Klart. Eller nej. Enda anledningen till att jag nu så dramatiskt bedjande är för att min dag inte varit så fantastisk som den kunde ha blivit. Människor är så in i helvete elaka. Människor är som kalla jävla robotar ibland och jag förstår inte vart kylan kommer ifrån. Ett stort Tack till Herman idag, för peppen som gjorde att jag inte slog sönder bordet eller slängde mig på golvet för att banka, skrika & gråta ut all frustration. Och såklart tack till alla andra på jobbet - sicket gäng vi kommer att bli! Men människor. Människor som jag inte ens har en bild av. Människor som jag inte känner. Människor som skriker åt mig att jag är dum i huvudet fast han/hon knappt kommer ihåg vad jag heter. Blir vi bara kallare mot varandra eller inbillar jag mig? Den där mänskliga värmen som man kan känna en vacker sommardag när man går på stan. Ler mot en främling för att visa "det här är min dag. Hoppas du får det lika bra." Eller den där känslan av totalt mys när man går på stan, ser alla färgglada utsmyckningar som skriker "nu är julen snart här", och snön dalar ner från himlen. (Och om det nu måste blåsa så har man medvind och kan njuta av snöflingorna istället för att desperat försöka torka bort allt vatten från ansiktet) Vi behöver fler såna där stunder. Människor som på den vackra sommardagen tänker, "jaha, då blir det dåligt väder imorgon istället" eller den klassiska "fan nu är det dags för alla julklappar, matlagning, stress stress STRESS!" - tagga ner. FAN. Jag är själv en av dessa magiska-stunder-mördare, jag erkänner det, men gud ska veta att jag försöker. Jag VILL uppskatta allt vackert. Jag VILL sprida glädje omkring mig. JAG VILL VARA DET DÄR ÖGONBLICKET SOM FÖRÄNDRAR NÅGONS LIV. Jag vill så mycket men orkar så lite. All kyla suger musten ur mig. All tomhet i folks röster, ögon och kroppsspråk bryter ner mig. Jag bryter ner mig själv. Allt smulas sönder och när man känner att nu börjar det bli bättre, rasar ännu en bit. Och ännu en. Det verkar aldrig ta slut.

"Det är synd om människorna"

Idag är det torsdag, jag har varit på värdelöst info-möte på Arbetsförmedlingen. Somnade cirkus 7 gånger. Bra jobbat! Ska snart börja hänga upp mina kläder inför ikväll. Ska antagligen till Skybar med Emma & Haxel. Haxel fyller 19 <3 Massa grattis till dig. Annars har det inte hänt så mycket idag måste jag säga. Hm. Chillat, delat ut CV;n och sökt jobb. Det är väl det enda. Imorgon är det fredag. Ingen aning vad som händer. Är grymt sugen på att gå ut. Får se!

Nu har jag berättat allting för mamma (nej, inte ALLTING, bara väsentliga saker liksom) och hon förstod. Typ. Allt är kaos. Mer än kaos, det är katastrof. Jag är praktiskt taget utslängd eller vad man ska kalla det. Mats är arg och har "tröttnat på att vi inte tänker på Hampus". Det var ju också ett sätt att vrida på det jag sa. Men tänker du på honom då? Gör du verkligen det? Jag kanske inte gjorde det den här gången men vad ska jag göra? Jag är helt borta. Mats vill slänga ut mig. Jag förstår det. Jag blir gärna utslängd, om jag hade någonstans att ta vägen så vore det riktigt nice. Men nu har jag inte det! Jag sitter fast fast fast. Ännu mer än vad jag gjorde förut. Kan inte någonting bra hända? Kan ingenting bra hända för en gångs skull? Senaste veckorna har bara varit skit förutom Tallinn, Therese & Susanne, Hanna, Emelie m fl. Jag orkar inte. Jag förstår inte. Vart ska jag ta vägen? Jag kan inte direkt anstränga mig mer än vad jag redan gör. Jag hatar det här. Vad gör jag för fel? Förutom att finnas, haha, för det har jag förstått är ett av problemen. Jag ber om ursäkt för patetiken som lyser från det här inlägget men just nu finns det ingenting annat. Bara smärta. Haha, så banalt.


Förra inlägget var en aning damp-aktigt och jag blev väldigt förvånad över att du kikade in på min blogg, Marcus! Visste inte det nämligen, därav den hårda tonen angående din käre vän. Skulle kunna be om ursäkt men det kan jag inte. Haha. Det kunde ha varit mycket värre. Tro mig :) Nåja, hoppas din helg i västerås blir väldigt trevlig!

Igår var det en lugn fredag (förutom kaoset som kommer störta ner mig i en avgrund. Ha..) Jag var med Emelie & Hanna på eftermiddagen där, vi tittade på tv och sen åkte vi till kyrkan för att vinka av Josse som skulle på läger med Johan och Bohm! Så vi hälsade lite och pratade. Vi får hoppas att Johan inte dör under helgen. Hm. Han fick iaf inte det för mig. Sen stack Emelie till sin farmor för hon skulle upp och jobba tidigt. Då var det jag & hanna kvar och vi låg mest och kollade på tv tills jag drog mig hem framåt ett på natten. Och nu sitter jag här. Jag vet inte ens om jag får gå ut men vill antingen dra till stugan, hanna eller snacka med Susanne och kanske blixtvisita :) Orkar inte sitta här som på nålar. Fan fan fan fan.

Idag är det torsdag, det är segt och jag känner mig lite nedslagen idag. Sjukt egentligen att jag låter all skit påverka mig vissa dagar. Allt är grått idag med regnet och alla bruna löv. Lyssnar på Kristoffer Hedberg, det lyser upp lite i mörkret. Längtar tills skivan kommer nu i november. Måste ha! Annars händer det inte så mycket, vad jag vet. Torsdagar är lite lame i allmänhet. Kanske ska dra till stugan? Ja, antagligen blir det så idag. Eller i alla fall imorgon. Har lite money kvar tack vare David som sjussade hem mig igår. Tack! Jag kom till stugan igår vid fem-tiden och träffade såklart på Johan, börjat bli en vana nu nästan :) Satt och snackade skit, tittade på en väldigt intressant dokumentär från en tallinn-kryssning. Tänk vad alkohol kan göra med pojkar. Sen anlände till slut David. Rörmokarna kände varandra såklart, hade inte jag tänkt på. Kanske ska låta bli rörmokarklungan ett tag? Ja. Men det var trevligt och sen tittade även Anna förbi. Kom hem vid halv nio och läste sedan ett antal sidor i min älskade bok. Yeah. Men fan vad trött jag är idag, ändå sov jag rätt mycket igår. Orka vara trött? Nej. Ska snart ringa Hanna och se vad som händer hos henne :)

Och för övrigt så är jag så jävla trött på dig. Fan ta dig. FAN TA DIG FÖR ALLTING! Det enda som kommer ut ur din mun är lögner eller ja, vi kan väl kalla det patetiska löften. Måste du vara så jävla.. jag vet inte ens vad du är. Förutom att du är likgiltig, inte tänker ett skit på hur jag mår eller hur jag har det. FAN FAN FAN FAN! Jag är arg. Jag är ledsen. Jag är sårad. Inte bara för allt du har gjort utan också för allt du inte har gjort. Förstår du ingenting? Nej. En jävligt dum fråga kan tyckas. Du förtjänade inte allt. Du förtjänade inte orden. Jag kan bara hoppas på att du skärper dig. Slutar behandla människor som saker. Eller jag vet inte! Jag har ingen aning. Kanske därför jag är så jävla förbannad just nu. För att du lovar när du vet att du kommer skita fullständigt i det. Du skiter fullständigt i mig. Du skiter fullständigt i allting. Skärp dig! Att du ens får ännu en del av min blogg är upprörande. Jag är bara så jävla trött på att slängas bort. Bli stampad på. Jag är förbannad för att du inte reagerar. Tycker du inte att du är skyldig mig det? En enda sak begär jag. Det är ingenting komplicerat. Det är ingenting jobbigt. För du gör det ändå så jävla enkelt för dig. FAN FAN FAN. Jag hatar att jag bryr mig om dig. Frågar andra om hur du mår. Jag hatar att jag fryser till när jag hör ditt namn. Jag hatar att du ens har ett namn. Jag hatar att du har glömt mitt. Att du glömt mig. Eller snarare att du har raderat mig med flit. Det är så jävla enkelt att bara gå och inte se sig om. Fortsätta sitt liv som om ingenting hänt. Som om ingenting har funnits. Men det fanns där. Fattar du inte det? Det fanns där och kommer alltid att finnas. JAG FINNS.

Idag kommer Emma & Alex hit <3
På måndag åker jag till Tallin med älskade Therese!


Påbörjade mitt nya liv idag.
Nytt liv, ny årstid, ny syn på livet.
Snart ny frisyr.
Allt ska rensas ut. Dags att leva.




Ciao!

Igår blev det tjejkväll med hanna, suz, lina och emelie. Det var väldigt trevligt trots mitt deppiga humör som jag hoppas inte påverkade allt för mycket.
Tack flickor <3


Just nu sitter jag och väntar på något som inte kommer att ske men vad ska man göra. Jag är hopplös. Men inte en gång till. Jag orkar inte en gång till.

"Bara dårar rusar in"

Jag läste klart Ciderhusreglerna för andra gången och jag är väldigt glad att jag läste om den för upplevelsen som jag fick när jag läste sista ordet på sista sidan var helt otrolig. Mycket olik den första upplevelsen. Det var som om allting föll på plats. Eller snarare smulades sönder - en aning förvirrande kan hända. Min första instinkt var att jag skulle leta upp ett barnhem och vara till nytta (boken handlar förstås då om bl a dessa saker) och det tycker jag utmärker bra böcker från dåliga. Man vill följa exempel - ta efter idëer - eller bara fullfölja idéer man tänkt på men inte fått tillräckligt med motivation för att genomföra.
Boken rekommenderas starkt.
Det har varit en märklig dag idag, av många olika anledningar. Blev nobbad från en fest vilket inte händer särskilt ofta måste jag säga och fick då spendera kvällen hemma. Jag har dansat till the sounds, håkan, elo och hoppat i min säng samt råkat välta en ölburk. Det kallar jag en helkväll. Var i centrum med mor och syster på dagen. Det gick som det gick - det vanliga gnabbet. Ibland önskar jag vi kunde växa upp. Mentalt alltså. Josefine behöver inte växa mer på ett tag. Har även kommunicerat med Emma vilket var trevligt. Nicklas rinde och jag fick lyssna på Broder Daniel, blev almost tårögd. Imorgon ska Nicklas kanske plingelinga så Mickis får lyssna på Håkan. Nicklas snäll! Tack!

Jag är trött på idioter. Inte dårar som du och jag utan fullkomliga idioter. Träffat på några stycken under veckorna som retat gallfeber på mig vissa stunder. Det värsta var nog i lördags när jag vandrade mot västerport i min ensamhet och går förbi Johan och någon snubbe. Dessa (idioter) stirrar på mig men jag bara ignorerar. När vi passerat varandra väntar han fem meter innan det idiotiska frågan flyger ur munnen på honom "Är det inte Jonas ex?" Förvånad vänder jag mig om och får fram ett osäkert Hej! varpå pojkarna (idioterna alltså, tror ni fattat poängen med paranteserna?) började fnissa och fortsätta gå. JAG HAR FÖR I HELVETE ETT NAMN! Tänkt på det? Antagligen inte.

Jag är trött på idioter.
Jag är trött på att tänka på IFK-matchen (domarjävel)
Jag är trött på osäkerhet
Jag är trött på Ronnie Sandahl (enda anledningen är att mitt mail inte fått svar)
Jag är så jävla trött på Västerås


"Känn ingen sorg för mig Göteborg"

Det känns så hysteriskt läskigt. Hysteriskt fint och underbart.
Jag har en inre konflikt som jag redan vet hur den kommer att sluta.
I alla fall om det fortsätter kännas såhär RÄTT

Varför kan allting inte bara vara lite mindre hektiskt?
Precis när jag börjar känna lust inför skolan igen så händer det skit hemma. Orkar inte?
Och alla jävla moppepojkar går mig på nerverna förresten. Nåja, under veckan har det inte hänt så mycket. Jag har legat hemma med halsont och huvudvärk. I måndags var jag dock i skolan och var redo att göra en redovisning om hemlösa barn men då var inte gruppen som hade innan klar så jag fick inte tid till det. Dessutom behövde jag en dator så jag ska göra någon gång i maj. Lite skönt men hade varit vaken hela natten och finslipat hela grejen. Lite surt. Sen åkte jag till Rönnby och träffade Susanne och Therese. Det var trevligt och llte läskigt. Hade inte varit där på nästan ett år men det var hur kul som helst. Tack verkligen. Ni betyder :)

Igår var jag pepp på skolan. Sen kom jag ihåg att vi inte hade någon samhäll - dum som jag är. Så då vart jag så rastlös att jag drog ner Suz på stan och vi hängde med folk. Sen var jag jättepepp på gitarrlektionon, gick till skolan, hamnade i en diskussion om porr och fick ett armband. Thilda snäll! Men hade jag någon gitarrlektion? Nej. Han var inte där. Kul jul. Nåja, får jag lära mig hela perfekt tills nästa vecka. Efter det vart det ännu mer häng på stan, träffade Ingegerd! <3 Var år sen och vet inte om hon kände igen mig först. Det var massor med lärare från Irsta som skulle iväg någonstans. Sen kom äntligen Suz tillbaka från Victor och sen stack jag till jobbet.

Jag är trött. Fasligt trött. Fastligt pank också. Orka? Nej.
I helgen händer det inte så mycket. Det kommer att bli kaos ikväll hemma men ja, man börjar bli van? Imorgon ska jag nog umgås med Daddel. Vi ska titta på film eller något, får se hur det blir. Annars händer det väl inte så mycket. Ska försöka plugga lite och så, ta tag i mitt liv etc etc etc.