84 - Dikt från 2004-05-04

Ser du mina tårar av glas som krossas mot asfalten?
Hur mina händer av sten slår mot min kropp?

Jag känner hur luften tyngs ner av mina andetag
Som om jag var en skam för himlens stjärnor

Vetskapen om min existens tvinnar fantasi i lögner
(Fantasin färgad som en regnbåge tvinnas i sot)

Det brinner i min hud då jag sakta överlever
Men glöden smärtar i alla förträngda minnen

När sömnlösheten släpper kan jag kanske sova inatt
kan jag finna svaren om livets villkor


Kommentarer
Postat av: emma

fin fin fin.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback