84 - Dikt från 2004-05-04
Ser du mina tårar av glas som krossas mot asfalten?
Hur mina händer av sten slår mot min kropp?
Jag känner hur luften tyngs ner av mina andetag
Som om jag var en skam för himlens stjärnor
Vetskapen om min existens tvinnar fantasi i lögner
(Fantasin färgad som en regnbåge tvinnas i sot)
Det brinner i min hud då jag sakta överlever
Men glöden smärtar i alla förträngda minnen
När sömnlösheten släpper kan jag kanske sova inatt
Då kan jag finna svaren om livets villkor
Kommentarer
Postat av: emma
fin fin fin.
Trackback