49 - Wishing you were somehow here again

Jag är fett jävla arg. Nej, det är jag inte men jag är trött. Jag vill inte.
Första riktiga skolveckorna - jag är redan slut. Jag har ingen lust eller ork.
Som jag sa flera gånger under dagen; Snälla, skjut mig.


Jag menar, ljudtekniken. Jag nickade till ca fem gånger. Han satt och pratade i två timmar.
Visst, jag tycker om Richard, han är cool (när man inte har honom i estetisk verksamhet) men ändå.

Sen hade jag världens mest ovärda hål. För gitarrorkestern var ju inställd. Så jag och Sara åt lunch.
Jag upptäckte Herr Viktors lillebror Jacob (jag har ingen aning om hur pojkarna stavar sina namn).
Han typ dissade mig när jag hälsade, jävla pojk liksom.
Sen satte jag mig vid sanna, gustav, lisa och jessika och pratade. Det var kul.
Fast gustav var dum så jag ville nästan slå honom ^^  Sara satt bredvid och såg uttråkad ut.

Sen var det kammarkör. Satt mellan två treor. Inte så kul, nej.

Sen var det Make Up och jag trodde att jag skulle avlida. Hur segt får det lov att bli.
Tur att vi fick sluta en timme tidigare. Annars hade jag nog gått därifrån faktiskt..
Och ja, jag hade det som andrahandsval och får skylla mig själv men fuck off.
Jag får klaga hur mycket jag vill.




Jag överlevde dagen tack vare emma. tack emma.

Kommentarer
Postat av: emma

forever mickish.

2006-09-06 @ 16:47:12
Postat av: Jonas

mickis for life

2006-09-06 @ 17:30:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback