Gnostrika

Ge mig styrka. Ge mig styrka. GE MIG STYRKA! - Så. Klart. Eller nej. Enda anledningen till att jag nu så dramatiskt bedjande är för att min dag inte varit så fantastisk som den kunde ha blivit. Människor är så in i helvete elaka. Människor är som kalla jävla robotar ibland och jag förstår inte vart kylan kommer ifrån. Ett stort Tack till Herman idag, för peppen som gjorde att jag inte slog sönder bordet eller slängde mig på golvet för att banka, skrika & gråta ut all frustration. Och såklart tack till alla andra på jobbet - sicket gäng vi kommer att bli! Men människor. Människor som jag inte ens har en bild av. Människor som jag inte känner. Människor som skriker åt mig att jag är dum i huvudet fast han/hon knappt kommer ihåg vad jag heter. Blir vi bara kallare mot varandra eller inbillar jag mig? Den där mänskliga värmen som man kan känna en vacker sommardag när man går på stan. Ler mot en främling för att visa "det här är min dag. Hoppas du får det lika bra." Eller den där känslan av totalt mys när man går på stan, ser alla färgglada utsmyckningar som skriker "nu är julen snart här", och snön dalar ner från himlen. (Och om det nu måste blåsa så har man medvind och kan njuta av snöflingorna istället för att desperat försöka torka bort allt vatten från ansiktet) Vi behöver fler såna där stunder. Människor som på den vackra sommardagen tänker, "jaha, då blir det dåligt väder imorgon istället" eller den klassiska "fan nu är det dags för alla julklappar, matlagning, stress stress STRESS!" - tagga ner. FAN. Jag är själv en av dessa magiska-stunder-mördare, jag erkänner det, men gud ska veta att jag försöker. Jag VILL uppskatta allt vackert. Jag VILL sprida glädje omkring mig. JAG VILL VARA DET DÄR ÖGONBLICKET SOM FÖRÄNDRAR NÅGONS LIV. Jag vill så mycket men orkar så lite. All kyla suger musten ur mig. All tomhet i folks röster, ögon och kroppsspråk bryter ner mig. Jag bryter ner mig själv. Allt smulas sönder och när man känner att nu börjar det bli bättre, rasar ännu en bit. Och ännu en. Det verkar aldrig ta slut.

"Det är synd om människorna"