Don't bother

Nu har jag berättat allting för mamma (nej, inte ALLTING, bara väsentliga saker liksom) och hon förstod. Typ. Allt är kaos. Mer än kaos, det är katastrof. Jag är praktiskt taget utslängd eller vad man ska kalla det. Mats är arg och har "tröttnat på att vi inte tänker på Hampus". Det var ju också ett sätt att vrida på det jag sa. Men tänker du på honom då? Gör du verkligen det? Jag kanske inte gjorde det den här gången men vad ska jag göra? Jag är helt borta. Mats vill slänga ut mig. Jag förstår det. Jag blir gärna utslängd, om jag hade någonstans att ta vägen så vore det riktigt nice. Men nu har jag inte det! Jag sitter fast fast fast. Ännu mer än vad jag gjorde förut. Kan inte någonting bra hända? Kan ingenting bra hända för en gångs skull? Senaste veckorna har bara varit skit förutom Tallinn, Therese & Susanne, Hanna, Emelie m fl. Jag orkar inte. Jag förstår inte. Vart ska jag ta vägen? Jag kan inte direkt anstränga mig mer än vad jag redan gör. Jag hatar det här. Vad gör jag för fel? Förutom att finnas, haha, för det har jag förstått är ett av problemen. Jag ber om ursäkt för patetiken som lyser från det här inlägget men just nu finns det ingenting annat. Bara smärta. Haha, så banalt.


Förra inlägget var en aning damp-aktigt och jag blev väldigt förvånad över att du kikade in på min blogg, Marcus! Visste inte det nämligen, därav den hårda tonen angående din käre vän. Skulle kunna be om ursäkt men det kan jag inte. Haha. Det kunde ha varit mycket värre. Tro mig :) Nåja, hoppas din helg i västerås blir väldigt trevlig!

Igår var det en lugn fredag (förutom kaoset som kommer störta ner mig i en avgrund. Ha..) Jag var med Emelie & Hanna på eftermiddagen där, vi tittade på tv och sen åkte vi till kyrkan för att vinka av Josse som skulle på läger med Johan och Bohm! Så vi hälsade lite och pratade. Vi får hoppas att Johan inte dör under helgen. Hm. Han fick iaf inte det för mig. Sen stack Emelie till sin farmor för hon skulle upp och jobba tidigt. Då var det jag & hanna kvar och vi låg mest och kollade på tv tills jag drog mig hem framåt ett på natten. Och nu sitter jag här. Jag vet inte ens om jag får gå ut men vill antingen dra till stugan, hanna eller snacka med Susanne och kanske blixtvisita :) Orkar inte sitta här som på nålar. Fan fan fan fan.

Kommentarer
Postat av: Nicklas

Jag vet inte vad som hänt och det finns säkert ingen anledning för mej att veta det heller, men oavsett vad som hänt och oavsett vad som kommer att hända så glöm aldrig att du är fantastisk. I’m on your side Mickis

2008-10-18 @ 23:11:55
Postat av: Mickis

Tack vännen! Verkligen jättefin kommentar :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback