Gnostrika

Det är måndag idag, jag är äckligt trött och jag lyssnar på Kristoffer Hedberg. Så bra! Jag älskar honom! Och han skrev till mig på facebook, lalalalaaa.. Ja. Men.. ja. Igår var det tråkig söndag med fint väder. Jag stack till stugan på en ensamfika och sen kom Therese och fikade med mig <3 Satt mest och drack kaffe (fyra koppar för övrigt) och kladdkaka. Träffade på Kim som skrämde mig. Hon är söt. På bussen hem blev jag lite ledsen på mig själv. Satt och lyssnade på Peter Jöbacks låt "Charlie, Charlie" och började tänka på honom. Jävlar vad jag föll. Väldigt löjligt men också skönt. Jag KAN känna. Det känns. Jag är inte död. Eller ledsen. Inte lika dödligt sårad. Jag njuter av friheten. Tre månader med samma kille och helt plötsligt blir man fri - inte så konstigt att man på nytt upptäcker vackra män. Men kodnamn Charlie. Burr. Han kom verkligen åt mig där. Och han har flickvän. Way to go, Mickis.
Ja, jag vet. Jag borde ha lärt mig nu att jag inte kan lita på killar och yada yada yada. Förvisso hatar jag alla män och yada yada yada men vissa är lite mer svåra att hata än andra. Liksom. Typ. Dah. Och jag ser nog allt era blickar och tänker precis vad jag tänker. Det är bara en fas och yada yada yada. Men jag orkar inte bry mig. Jag föll och det kändes bra. Även om jag aldrig mer får se honom igen.

Charlie, Charlie
Han öppnade dörren till ett vackare liv
Han levde hög på e och rock'n roll dreams
Han svepte med mig och vi glittrade i natten

Åh jag blev kär i Charlie, Charlie
och du skulle ha känt samma sak

Han har mitt hjärta, om du ser honom, ring