Gnostrika

Hm. Jag är fortfarande arg. Jävligt arg. Men det finns inte så mycket som jag kan göra åt det. Tydligen. Hur svårt kan det vara? Inte så svårt. Det borde vara hur simpelt som helst. Spelar ingen roll om det är idiotiskt (vilket det såklart skulle bli om det nu hände), tafatt eller ilsket. Bara det är NÅGONTING! Men ingenting spelar någon roll. Jag hatar när det inte spelar någon roll. Vilket som duger. MY ASS. Skaffa en ryggrad någon gång. Okej okej, jag ska sluta skrika. Sluta bry mig. Yeah right. Är inte klar än. På tal om ryggrad, reaktion och bla bla bla. Jag ska strypa den där förbannade Socialsekreteraren. Hur kan man säga så dumma saker? Jag menar, visst, många ringer och man kan inte dela ut hjälp till alla men jag kan fan räkna upp minst 10 personer som utnyttjar systemet. Ska jag behöva gå på droger för att få hjälp? Ska jag behöva bli alkoholist, bli gravid med en a-lagare eller prova på ett självmordsförsök? FUCK YOU!

"Vi kan ordna ett möte där dina föräldrar får komma och prata med oss.
 Så får vi reda ut vad som är problemet och om det går att lösa."

Det går inte att lösa. Enda lösningen är Göteborg, here I come.

Jag är lite frustrerad också. Det kostar som skrivet 140 riksdaler för spelningen på lördag. Det är säkerligen band jag inte är så förtjust i men grabbarna kommer vara där. Egentligen är det ingenting att ens fundera över för jag har inte pengar så det räcker. Vilket suger. Men det är bara frustrationen som irriterar mig. Det bästa vore om jag inbillar mig själv att grabbarna aldrig var där, att någon blev sjuk och ställde in hela kalaset. Ja, det ska jag göra! Toppen.

Trots detta deppiga inlägg är jag VÄLDIGT GLAD idag. Faktiskt. Jag vet inte varför. Det känns som en bra dag bara!
Håll tummarna för att den ska fortsätta lika bra.