Isande diskant

Ja, självklart. Förlåt. Det är helt och hållet mitt fel, att jag inte ser logiken. Jag ska sitta ensam hemma i vår fucking källare på julafton men självklart kan jag vara barnvakt hela nästa lördag? I mina öron kändes det som en omöjlighet. Det gick inte ihop riktigt. Åh bitterheten som sköljer över mig får mig att vilja skrika och sparka. Jag mår illa bara av att tänka på saken. Hur kan man ens begära det? Ljuva ensamhet, ljuva alkohol; vagga mig till sömns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback