Gnostrika

Jag tog fram asken idag. Jag vet inte varför riktigt. Kanske för att det är måndag. Inte vilken måndag som helst utan första dagen på "julveckan". Minnena från förra året svepte över mig som en tsunami. Men varför jag just tog fram asken är ett mysterium. Har inte öppnat den sen jag förseglade den med sidenbandet. Förrän idag. Och där låg den. Rosen. Den där förbannade jävla fucking vackra rosen. Jag började nästan gråta när jag fick se den. Ett år. Det har varit ett jävligt jobbigt och händelserikt år. Året utan dig. Eller du var där men inte närvarande. Jag förstår inte varför jag inte kan släppa det riktigt. Du sitter fast i min hud känns det som. Vissa dagar kan jag ligga och stirra in i en vägg  och bara tänka på allt som har eller rättare sagt hade med dig att göra. Andra dagar (de allra flesta faktiskt) tänker jag inte på dig alls. Ändå gör det ont när jag får syn på dig. Men jag vet inte vad smärtan betyder riktigt. Jag saknar dig, ja. Men jag har accepterat vårt öde för länge sedan. Vad är det då som gnager? Är det den där jävla rosen? Rosen i snön, kylan och lidandet. Eller kanske medlidandet är rätt ord att använda där. När jag hade tittat på rosen en lång stund funderade jag på att slänga den. Nej, krossa den. Nej, begrava den i snön, där den hör hemma. Men jag kunde inte. Det gick bara inte. Patetiskt nog är den allt jag har. Den symboliserar så mycket och ändå så lite. Du förstod aldrig vad du betydde för mig. Det gjorde nog ingen om jag ska vara ärlig. Kanske inte ens jag förstod helt och hållet? Det enda som existerade var att hålla fast vid det första äkta jag hittat på oh så många år. Så trött på smärtan. Trött på att så fort någon säger ordet "skönhet" så tänker jag på dig. Men jag är ganska övertygad nu om att det som hände eller inte hände var det rätta. På ett sätt. Dock var det fel på så många andra vis. Du är det mest bitterljuva jag har upplevt. Rosen är ett bevis på det.


It's only a symbol

You've got me falling away
And I am afraid
Take back what I said

Never leave me, and don't deceive me
I'll keep on crawling my friend
Never tease me and don't leave me here

It's all the same in the end
It's all the same in the end
It's all the same in the end

It's only a symbol