Gnostrika

Det gör för ont. Hela tiden. Nu har jag klagat på att ingenting känns, under en lång period. Eller klagat är fel ord. Mest varit förundrad över hur det kunnat bli så. Men senaste dagarna har saker börjat kännas. Först var det en chock. Men mest blev jag rädd, för jag tror inte jag klarar av att känna just nu. Det är så skönt att bara kura ihop sig i sin likgiltighet. Jag tror du är anledningen till att jag fick tillbaka mina sinnen. Det började smått men sprakade verkligen till förra veckan. Jag hatar att det är du. Jag hatar att det är jag. Jag hatar hela situationen. Kan det inte bara sluta göra ont hela tiden? Jag förtjänar bättre än det här! Jag förtjänar någonting bra, trofast, vackert, skimrande och underbart. Det låter må hända lite hädiskt men det står jag för.

Helgen var bra tills jag blev sjuk. Men fredag blev det bus med Andréa, sen fest hos Hille&Jenny. Så sjukt länge sen man träffade dessa underbara människor! Lördag och halva söndagen tillbringades på soffan med film och medömkan. Men frukta icke! Jag tog mig själv i kragen till slut och åkte ner på stan igår eftermiddag. Träffade Karin. Mycket trevligt! Satt sedan med henne, Nargis och Annso. Mycket mys. Blir liknande idag skulle jag tro. Kanske även svänger förbi Dennis någon gång ikväll. Annars njuter jag just nu av att Spotify ÄNTLIGEN har lagt in Alter Bridges första album One day remains. Very satisfying indeed. Kommer lyssna sönder, igen. Så jävla bra. När vi ändå är igång kan jag meddela att jag fortfarande saknar min älskling Alexander. Kom hem snart! Det är så jävla tomt utan honom. Jojo. Och blev nu sjukt nostalgisk igen. Saknar Emma också.

Bara för att jag verkligen älskade den här dagen;

     

1. Flugpose!
2. Asså gud. Jag älskar bilden så mycket att jag nästan går sönder! Haha.
3. Alexander-babe.


Vill bli sådär snygg igen!