You know I need you like the poet needs the pain

Jag fyller 20 idag. Jag är inte glad. Jag är inte på humör alls. Mest av allt vill jag krypa ihop och gråta. Sorgligt nog. Jag är arg, ledsen, frustrerad och besviken. Det har inte varit någon bra vecka hittills. Jag befinner mig i mitt melankoliska stadie mer eller mindre konstant. Och trippar farligt nära gränsen lite då och då. Som tur är har jag vänner som får mig i balans allt som oftast. Tack för det. Idag är det min stora dag. Jag känner inte för det alls. Men andas ut mina vänner. Jag tänker sova några timmar denna natt och när jag vaknar ska jag gå med lätta steg. Ingenting ska få förstöra min dag. För den SKA bli min. Jag tänker lägga undan all skit, alla bekymmer, all oro och ångest. Åt helvete med det! Idag ska jag vara genuint glad. Jag ska vara lycklig. Känna att jag förtjänar det. Och jag hoppas hoppas hoppas att det kommer folk till Duo House idag. Om så bara för att ta en öl eller två. Om så bara för att gratta och ge mig en kram. Om så bara för att säga hej. Det skulle betyda så jävla mycket. Det skulle göra min födelsedag till min födelsedag. Och inte till ännu en missfärgad onsdag.


Vänner, jag älskar er alla. Och jag ber om ursäkt för den dystra tonen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback