För mitt hjärta tillhör Göteborg..
Ja, kära vänner. Var ett tag sen senaste inlägget minsann. Jag har haft fullt upp, tro mig! Just nu befinner jag mig i älskade Göteborg! (Glädjeskutt!) Är hos Emil och hälsar på. Det har varit en kaotisk vecka. Åkte hit i måndags efter mycket om och men. Lilla jag tittade fel på busstidstabellen så skulle komma till centralen ca 20 minuter innan tåget skulle gå. Redan där var det panik. Alexander ringde när jag stod där i snön med väskan och var på väg att börja gråta av frustration. Min älskade Sailorboy. Oh how I miss you! <3 Men ses nästa helg. JA. Du är lycka. Nåväl, kom till centralen och sprang till automaten, trycker in koden som jag skrivit in på mitt lilla papper. ERROR. Panik panik! Springer till Resebutiken och pratar med en jätteseg gubbe. Paniken stegrar. Till slut får jag en liten stämpel på min lapp som ska gälla som biljett. (Lätt att den ska ramas in, totally fabulous!) Tåget kommer in på spåret och jag hoppar på men springer snabbt av igen. Fel tåg. Jag springer och pratar med en tågmänniska som säger att "Nä men du får hoppa på det här om du vill, du kommer till Göteborg men slipper byta tåg bara". Eh.. okej. Hoppar på igen och hittar en tös vid namn Madde som är lika förvirrad som jag själv. Vi sätter oss och pratar lite. Mycket trevligt. Tågresan var lång som fan men jag fick låna en bok av min färdkamrat. Kommer till slut fram till Göteborg och möter hjärteponken på centralen. Vid det laget hade jag inte sovit eller ätit på över ett dygn. Rökte tre cigg på raken och var allmänt mentalt förstörd. Men det var skönt att komma fram och sen komma in i värmen.
Under veckan som gått har jag sovit ganska mycket, umgåtts med Emil och hans mor & syster. Har varit hejdlöst trevligt. Dock är allergin mot husdjuren lite dryg att leva med samt att jag var ute på egna äventyr i Göteborg igår. Det var SÅ hemskt. Skulle träffa min mormor för att äta lite och få lite pengar. Meeeen när jag kommer till Backaplan upptäcker jag att min mobil inte ligger i jackfickan. PANIK. Jag menar, den var min enda connection med alla och jag kunde inte bara bli utan den. Så min hjärna arbetar febrilt. Det slutar med att jag åker samma linje fram och tillbaka för att jaga efter bussen som jag tappade mobilen på. Helt insane var det. Jag vägrade ge upp! Första busschauffören Bosse var helt underbar. Vi sjöng snapsvisor medans han körde. Andra busschauffören friade till mig medans den tredje hade en kompis med Downs syndrom som jag körde Sten, sax, påse med :D Hittade till slut bussen som jag hade suttit på men den var inte där. Hittade dock en kvinna som hjälpte mig ringa upp den. En liten tjej vid namn Saa svarade. Så jag skulle möta henne på en hållplats som var åt ANDRA hållet. Hoppar av och springer över vägen för att byta buss. Kommer till slut fram och får låna en kvinnas mobil för att ringa upp Saa som sedan kommer och möter mig. Underbara människa! Hon var helt otroligt söt och hjälpsam. Hon ville inte ha några pengar eller någonting utan var bara glad för att få hjälpa till. Sen ringer såklart alla och är hur oroliga som helst. Förlåt älskade människor <3 Men det är inte direkt så att jag gör såhär med flit. Det händer bara mig som jag brukar säga. Kom iaf hem till Emil igen och var helt förstörd. Somnade och vaknar fram och tillbaka. Så idag har jag världens förkylning + allergi. Livet motarbetar mig lite :)
Ikväll blir det att dricka lite här tror jag. Får se hur det blir. Nä nu är det dags för alvedon.
PÖSS
Under veckan som gått har jag sovit ganska mycket, umgåtts med Emil och hans mor & syster. Har varit hejdlöst trevligt. Dock är allergin mot husdjuren lite dryg att leva med samt att jag var ute på egna äventyr i Göteborg igår. Det var SÅ hemskt. Skulle träffa min mormor för att äta lite och få lite pengar. Meeeen när jag kommer till Backaplan upptäcker jag att min mobil inte ligger i jackfickan. PANIK. Jag menar, den var min enda connection med alla och jag kunde inte bara bli utan den. Så min hjärna arbetar febrilt. Det slutar med att jag åker samma linje fram och tillbaka för att jaga efter bussen som jag tappade mobilen på. Helt insane var det. Jag vägrade ge upp! Första busschauffören Bosse var helt underbar. Vi sjöng snapsvisor medans han körde. Andra busschauffören friade till mig medans den tredje hade en kompis med Downs syndrom som jag körde Sten, sax, påse med :D Hittade till slut bussen som jag hade suttit på men den var inte där. Hittade dock en kvinna som hjälpte mig ringa upp den. En liten tjej vid namn Saa svarade. Så jag skulle möta henne på en hållplats som var åt ANDRA hållet. Hoppar av och springer över vägen för att byta buss. Kommer till slut fram och får låna en kvinnas mobil för att ringa upp Saa som sedan kommer och möter mig. Underbara människa! Hon var helt otroligt söt och hjälpsam. Hon ville inte ha några pengar eller någonting utan var bara glad för att få hjälpa till. Sen ringer såklart alla och är hur oroliga som helst. Förlåt älskade människor <3 Men det är inte direkt så att jag gör såhär med flit. Det händer bara mig som jag brukar säga. Kom iaf hem till Emil igen och var helt förstörd. Somnade och vaknar fram och tillbaka. Så idag har jag världens förkylning + allergi. Livet motarbetar mig lite :)
Ikväll blir det att dricka lite här tror jag. Får se hur det blir. Nä nu är det dags för alvedon.
PÖSS
Kommentarer
Postat av: Nicklas
Av dina två tåg- och busshistorier att döma tänker jag lite att det kanske vore idé på att du håller dej ifrån kollektiva färdmedel ett tag? För att slippa all panik liksom :)
Fantastiskt förresten att du lyckades hitta exakt samma buss, jag menar dels borde det ju finnas ungefär hundra miljarder bussar i Göteborg och dels känns det ju som dom flesta ser ganska mycket likadana ut. Så det är en mycket imponerande prestation (och då har vi inte ens nämnt att du faktiskt ens kom på idén att leta upp samma buss, själv hade jag nog mest deppat ihop, tyckt världen sög och gett upp hoppet om att någonsin få se telefonen igen)
Trackback