Gnostrika

Söndag. Jag är så trött att jag bara vill lägga mig och sova i si sådär 100 år. Ska göra det senare. Men först måste jag städa ordentligt innan la familia återvänder från Stockholm om några timmar. Skulle ha gjorts inatt egentligen men fastnade i True Blood totalt. Blev hela fem avsnitt av säsong två. Mums. Ska se resterande avsnitt senare ikväll. Och ja, jag har fastnat i en vampyr-period. Det är härligt. Nästan så man skulle ta och se på alla Buffy-avsnitten. Och dregla över Spike. Mmm.

Igår var Emma och Alexander på besök. Det var en underbar kväll! Allt var bara så fabulous. Älsklingarna dök upp vid sex-tiden och jag hann precis bli klar med bakandet av mina kanelbullar. Som blev en succé! Vi satt och pratade, skrattade som tokar och sen blev det Melodifestivalen. Där vi satt med våra små lappar och betygsatte bidragen. Coola katter, McDo-ångest, kramar, skrattanfall, snack om pojkar och mycket mer. Hur kan världen inte dyrka er mer än vad den redan gör? Människor borde buga och kyssa marken där ni går! Roligaste kvällen på länge, helt klart. <3

Sen när vännerna begett sig hemåt blev det att slötitta på tv, titta på True Blood och halvslumra. Lite känslomässigt kaos inträffade också. Ni känner ju mig. Varför är jag så fucked up? Kan jag inte bara slappna av. Haha. Självklart inte. Det är när man slappnar av, andas ut och tar sig tid att lukta på blommor som nästa smäll kommer farande med oväntad styrka. Varför är jag som jag är? Jag vill inte vara den här personen. Måste fixa det. Måste hitta tillbaka till lugnet, till själsstyrkan, till livsglädjen, till tron på mig själv. Men jag antar att när man gömmer sig så länge för verkligheten så gömmer man sig till slut för sig själv. Men imorgon.. imorgon ska jag ta mig tid att lukta på blommorna. Ska försöka finna en liten stund, om så bara en sekund, av lugn och sinnesfrid.

Men NU måste jag städa och panika innan terroristerna kommer hem. Puss!