Gnostrika

Jag har börjat skriva igen. Dikter och noveller bara rusar genom mig och min lilla anteckningsbok är nästan sönderklottrad av ord. Jag kan inte minnas när jag senast skrev så mycket som jag faktiskt känner är ganska bra och som jag kan visa för mina vänner. Det lustiga är att allt jag skriver handlar om dig. Eller nej, det handlar inte helt om dig men du är kärnan i allt. Fast det har gått så lång tid. Du är inspirationen. Och jag vet inte varför? Jag har inte tänkt på dig på så länge och har kommit över det faktum att du inte längre är en del av mitt liv. Men nu senaste veckorna har jag skrivit och allt jag ser är dig. Det gör inte ont längre. Känns knappt alls. Det ekar bara lite tomt och frånvarande. Men på något sätt kan jag ta fram hur det kändes då, när du fanns och existerade i min värld, när jag behöver agera ut mina känslor om helt andra saker och om helt andra människor. Dock handlar det inte om andra. Bara om dig. Jag blir galen för jag förstår inte varför. Ett ögonblick av skönhet. Jag antar att det är det som gör det hela. Även fast jag inte saknar dig längre eller har några speciella känslor överhuvudtaget för dig så gjorde du ett ganska jävla stort intryck. Det visste jag sen tidigare. En milstolpe i mitt liv.. eller snarare pausen mellan andra och första halvlek. (Sportsnack.. suck. Vi skyller på OS) Det fascinerar mig att jag kommit till det stadiet då du bara blivit ett minne blott som jag kan använda för att få ur mig saker som jag känner om annat. Fast egentligen är det bara vansinnigt. Nåväl, alla vet att när tankarna kretsat kring dig så har det inte alltid varit friskt. Du var som en ond cirkel som jag mer än gärna studsade omkring i.

Pöh, jag är rätt trött ändå. Det märks på mitt svammel här ovan. Har mest legat i soffan eftersom min hosta hindrat mig från att leva ett normalt liv. Ungefär. Har snackat lite på skype och sen tittat på Buffy. Fått hejdlöst roliga sms från poeten Andreas. Bra skit! Vi får se vad som händer senare idag. Orkar jag så ska det bli en fika på stan. Eller ta mig en promenad i Irsta. Det snöar för övrigt igen. Mööh. Fast det snöar ganska vackert just nu. Det är en liten, ja väldigt liten, tröst. Imorgon är det spelning à la Växhuset. Ska dit med Nargis och kanske Suz. Kommer bli skoj. Men nu ska jag fortsätta titta på Buffy och sen sova några timmar. Puss!