Perfectly Lonely

Helgen har varit superb än så länge! Fikade med en jättesöt och rar Jimmy i fredags. Suz tittade förbi några minuter. Sen satte sig Nargis med oss. Efter det var det bio med syster som gällde. Filmen vi såg, Valentine's Day, var riktigt bra. En riktig feel good-film på alla sätt. Hur knasigt och illa det än kan gå så kan kärleken vinna. Det var upplyftande på alla möjliga vis. I väntan på bussen efter filmen gick vi till värreporre. Satt där en stund och kacklade. Blev dock rysligt besviken på min syster och har inte kunnat föra en normal konversation med henne sen dess. Men det går över snart antar jag. Väl hemma satt jag vid datorn och lyssnade på musik när det plötsligt hände. Ångesten som jag visste skulle bryta ut förr eller senare vällde över mig. Det gjorde så omänskligt ont och jag ville bara skrika. Tankarna snurrade så jag kunde inte sova. Låg bara och stirrade upp i taket medans jag kände hur jag smulades sönder, sakta men säkert. Men oroa er inte kära vänner. När jag vaknade på lördagen hade det lättat och jag kunde fortsätta ignorera det som gör ont. En underbar talang som jag har.

Lördagen sov jag bort för det mesta. Låg i soffan och snarkade hela dagen för att slippa tänka på att jag var hungrig. Haha jävla misär jag lever i ändå. Nästan skrattretande. Sen orkade jag inte med misären längre så träffade underbara Nargis på stan och vi åt pizza. Tack älskade, älskade vän! Efter det gick vi till Stugan som börjat ha nattöppet. Skum idé egentligen. På lördagar stänger det 03:00. Eftersom krogarna stänger vid två så kan jag tänka mig att det stapplar inte ganska många fylletokar. Låter som en fin kundkrets, eller något. Men där satt vi och drack kaffe, pratade om dikter och planerade vår Vin-och-dikt-kväll. Ska bli mysigt! På vägen från bussen hem skulle jag graciöst hoppa över en snödriva. Dock halkade jag på räcket jag skuttade från och hamnade mitt i den. Jag hade snö upp till hakan. Började nästan gråta av frustration (och kyla ffs) för jag kom inte loss först. Så typiskt mig. Sitta fast i en snödriva. Löjligt! Huttrande kom jag in i värmen, pratade lite med syster innan jag fick ta över datorn. En full Glenn ringde och egoboostade mig. Fick mig dessutom att skratta vansinnigt mycket och högt. Vissa människor är bara för härliga! Sen hamnade jag i ett skype-samtal med någon random snubbe som också var redigt full. Fyllesamtal ftw!

Nu är klockan 05:52.. ska nog hämta några mackor från köket, titta på Sweeney Todd och sova bort halva dagen tills världens bästa Sarah hämtar mig ikväll. Ska hem till henne och umgås. Längtar!


3 dagar kvar <3

Kommentarer
Postat av: Nicklas

Alltså förlåt, men jag kan inte sluta fnissa åt bilden jag får av historien om snödrivan. Jag tänker typ att det måste ha sett ut lite som i typ Kalle Anka när bara huvudet sticker upp ur snön. Det hade varit fantastiskt att se i verkligheten :D

2010-02-21 @ 23:06:08
Postat av: Mickis

Nicklas - Haha precis så var det. Inget att skratta åt :D Värsta traumat juuh.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback