Gnostrika

Men när jag satt vid datorn framåt småtimmarna så hade jag inget bättre för mig än att kolla in diverse kändisbloggar. Första gången jag var inne på Kissies blogg t ex. Och jag förstår verkligen inte. Jag förstår inte hur någon annan kan förstå heller. Dessa människor som knappt kan stava, knappt förstår meningen med skiljetecken eller paranteser har alltså fans. Som skriver brev. Som kramar om personerna på stan. Som gör att dessa halvt retarderade människor tjänar pengar på att skriva om sitt festande med olika b-kändisar, deras skönhetsoperationer och patetiska försök till politiska åsikter. Det är skrattretande men ändå så verkligt. Hur i helvete kan det vara så? Jag blir genuint upprörd. Inte ett dugg svartsjuk. Jag har redan panik över hur många unika besökare jag har på min blogg varje dag. Har nog varit lite oförsiktig med vart jag länkat min älskade blogg som snart fyller hela 4 år. Om en månad för att vara exakt. Bloggen är min lilla bebis. En plats där jag kan få ut all ilska, glädje, sorg och diverse breakdowns. Där jag kan ventilera mig. Visserligen skriver jag mest om hur mina dagar ser ut och det kan inte vara allt för intressant men det struntar jag i. Jag skriver åtminstone korrekt och misshandlar inte det svenska skrivspråket brutalt.
Någon som verkligen borde uppmärksammas när det kommer till att skriva blogg är ändå min älskade vän Emma. Herre gud, hon skriver så fantastiskt att jag bara gapar av ren beundran många gånger. Hennes språk är underbart och flytande. Hon har en sinnesnärvaro och en humor som är så slående att det får alla dessa äckel (Yes! You heard me!) att framstå som döende daggmaskar i en lerig vattenpöl. Kolla in hennes blogg i listan nere till höger. Kolla även in mina andra vänners bloggar i samma lista. Bra folk, bra bloggar. Sen tittade jag även in Emmas lilla idol Hanna Fridén lite extra och kom fram till att det också är en bloggerska som förtjänar att uppmärksammas. 

Jag blir rädd när jag ser vart världen är på väg. Jag blir rädd när jag ser bilder på Kissie där hon ser ut som en Barbie gone car crash. Men mest av allt tycker jag synd om henne. Men nästan alla dessa "kändisbloggare/bloggerskor" skrämmer mig lite. För vad är det egentligen som är så intressant med deras inlägg? Vad är det som är så givande? Jag får inte ut någonting av deras meningslösa pladder. Eller jo, en bild av hur jag INTE vill vara/bli. Det är nog ganska givande när jag tänker efter. Okej, ett poäng till er. Men jag leder ändå med minst 10 poäng. Sådeså!