Gnostrika

Gårdagen med Sarah var helt galet rolig. Inte skrattat så mycket på så länge. Tack! Nu jävlar ska det filmas!

För övrigt är det tredje dagen på julveckan och tro det eller ej, it just keeps comin'. Det är som en förbannelse! Sinnessjukt. Märkligt. The week of true pain. Brutal smärta. Brutalitet i all ära men det gör lite för ont. Litegrann. Imorgon är det julafton. Mor köpte ölen idag efter viss tvekan så nu är alkoholen kirrad. Nargis anländer imorgon vid fem-tiden och sen sticker vi till Herr Matte senare på kvällen antagligen. Och sen Tajen. Andra året i rad. Nog för att jag var nere förra året men den här gången behöver jag inte sitta själv i en timme innan folket rullar in, haha. Blir att träffa äckel-Marcus för första gången sen i somras. Det lär bli ett trevligt möte som vanligt.

Idag blir det nog ganska lugnt. Skulle ha träffat Emma & Alexander för en timme sen men mor tyckte jag kunde vara barnvakt. Klart att hon tycker det. Tröttsamma människor jag har i mitt liv ändå. Men får leka med mina älsklingar på nyår och kanske innan det. Så det ordnar sig :) Försöker få tag på andra familjen som jag tänkte besöka lite senare idag. Var för länge sen och jag behöver lite skratt idag. Lite trygghet. Lite värme. Lite av allt möjligt helt enkelt.

Ja, tredje dagen på julveckan. Förbannelseveckan. Helvetesveckan. Underbara saker det där. Jag drömde om den där natten idag. Vaknade upp alldeles kallsvettig och kunde inte andas. Jag kände skräcken, hjälplösheten och paniken. Jag såg dina ögon och jag såg mig själv i din famn. Hörde dina viskande ord i natten. Hur du bad mig att sluta darra. "Ingen kan komma åt dig nu". Jag såg den där minen som jag älskar, förvåningen och det höjda ögonbrynet. Allt det där vackra som jag lyckats glömma. Sen satt jag och funderade en stund på det där. Den natten fick jag den beröringen som fortfarande är den jag minns i minsta detalj. En enkel beröring som etsat sig fast så innerligt i alla mina sinnen. Jag kan komma ihåg vissa speciella tillfällen, speciella kyssar av speciella personer på vad som skulle bli speciella platser. Men ingenting kan ens komma i närheten av den där fjärilslätta smekningen längs mitt lår. Det är tragiskt, patetiskt, korkat, dumt, blåst och alla jävla saker som finns i världen. Men det fick mig att känna på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Egentligen handlade hela förra årets helvetesvecka bara om dig. Omständigheterna var inte nådiga mot oss, eller hur? Starka armar, mörka skuggor och reflektionen av gatljus i en knivsegg.

Jag tog fram asken idag. Jag vet inte varför riktigt. Kanske för att det är måndag. Inte vilken måndag som helst utan första dagen på "julveckan". Minnena från förra året svepte över mig som en tsunami. Men varför jag just tog fram asken är ett mysterium. Har inte öppnat den sen jag förseglade den med sidenbandet. Förrän idag. Och där låg den. Rosen. Den där förbannade jävla fucking vackra rosen. Jag började nästan gråta när jag fick se den. Ett år. Det har varit ett jävligt jobbigt och händelserikt år. Året utan dig. Eller du var där men inte närvarande. Jag förstår inte varför jag inte kan släppa det riktigt. Du sitter fast i min hud känns det som. Vissa dagar kan jag ligga och stirra in i en vägg  och bara tänka på allt som har eller rättare sagt hade med dig att göra. Andra dagar (de allra flesta faktiskt) tänker jag inte på dig alls. Ändå gör det ont när jag får syn på dig. Men jag vet inte vad smärtan betyder riktigt. Jag saknar dig, ja. Men jag har accepterat vårt öde för länge sedan. Vad är det då som gnager? Är det den där jävla rosen? Rosen i snön, kylan och lidandet. Eller kanske medlidandet är rätt ord att använda där. När jag hade tittat på rosen en lång stund funderade jag på att slänga den. Nej, krossa den. Nej, begrava den i snön, där den hör hemma. Men jag kunde inte. Det gick bara inte. Patetiskt nog är den allt jag har. Den symboliserar så mycket och ändå så lite. Du förstod aldrig vad du betydde för mig. Det gjorde nog ingen om jag ska vara ärlig. Kanske inte ens jag förstod helt och hållet? Det enda som existerade var att hålla fast vid det första äkta jag hittat på oh så många år. Så trött på smärtan. Trött på att så fort någon säger ordet "skönhet" så tänker jag på dig. Men jag är ganska övertygad nu om att det som hände eller inte hände var det rätta. På ett sätt. Dock var det fel på så många andra vis. Du är det mest bitterljuva jag har upplevt. Rosen är ett bevis på det.


It's only a symbol

You've got me falling away
And I am afraid
Take back what I said

Never leave me, and don't deceive me
I'll keep on crawling my friend
Never tease me and don't leave me here

It's all the same in the end
It's all the same in the end
It's all the same in the end

It's only a symbol

Fredag idag. Blir lugnt. Är smått irriterad. Posten är sen, jag har halkat omkull två gånger, det är kallt som fan och jag muttrar för det mesta. Så nu blir det att lägga sig framför tv;n och titta på Narnia. Igen. Blir väl 7;e gången tror jag. Bara för att Prins Caspian är så djävulskt snygg. Nästan så att jag skäms. Nästan.


Fortfarande Melissa Horn-feber. "Lät du henne komma närmre" blir dagens låt. Over and out.

Ja, självklart. Förlåt. Det är helt och hållet mitt fel, att jag inte ser logiken. Jag ska sitta ensam hemma i vår fucking källare på julafton men självklart kan jag vara barnvakt hela nästa lördag? I mina öron kändes det som en omöjlighet. Det gick inte ihop riktigt. Åh bitterheten som sköljer över mig får mig att vilja skrika och sparka. Jag mår illa bara av att tänka på saken. Hur kan man ens begära det? Ljuva ensamhet, ljuva alkohol; vagga mig till sömns.

Idag är det fredag. Woho! Äntligen. Tingsek ikväll. Tror inte någon har missat att jag ska dit. Haha. Men det ska bli så jävla fucking helvetes kul. Funderar fortfarande på vad jag ska ha på mig. Börjar bli lite panik. Men något ska vi nog komma på. Jag är ju inte helt handikappad. Tro det eller ej.

Igår umgicks jag med Sarah. Jag var dock inte världens bästa sällskap eftersom jag var så trött att jag nickade till lite då och då. Men trevligt var det! Hälsade på Lotjii (gud stavning?) när hon spelade bowling på Bellevue (men GUD stavning?) och sen åkte vi hem till Sarah och tittade på film. Grrrrrr. Heting? Jodå. "Where is Gandalf?" sabbade i några ögonblick men oftast var han het. Charlize Theron ser inte så illa ut hon heller, nej nej. Jag känner att detta inlägget blir lite flummigt, indeed. Men jag är speedad på kaffe och cigaretter. Sen har jag utökat min spotify-spel-lista grandiosa. Fett nöjd! Ah. Pepp pepp pepp pepp pepp som faaaaaaaan.

Idag har det varit sådär. Mamma fick något ryck à la Psycho imorse och har varit butter hela dagen. Jag har mest legat i soffan. Varit så sjukt trött. Kan dock bero på att jag somnade ca halv fem imorse.  Trött trött trött.

Igår var det en bra dag. Min mamma var söt.. om ni kan tro på något så befängt. Jag taggade inför rekryteringsmässan. Allt ordnade sig, trots viss panik innan jag skulle till bussen, haha. Mötte upp Suz som hade hjälpt mig med att skriva ut ett ex av mitt CV. Tack igen! Sen så traskade vi mot arbetsförmedlingen och gick loss på kopiatorn. Ibland är man bra tankspridd, ja. Rekryteringsmässan var inte lika bra som förra året. Skrev mest upp mig på värdelösa saker som Au pair. Och nej det är inte värdelöst men jag vill bara ha ett normalt jobb. Som kassörska om så vore. Hittade dock mitt framtida jobb. På Casa la perla that is. Världens sötaste gubbe pratade jag med. Tänk er! Jag jobbar på Casa la perla. Det är ett resebolag. Ett norskt. Haha. Jag ska SÅ ha jobbet. Taggad som fan. Suz hittade inte så många jobb att söka men några CV;n slängde hon ut. Efter att vi traskat ut, svettiga och liiiite uttorkade så bestämde jag att Suz skulle med till Gideonsberg. Det var sött av henne. Hon satt och tittade medan jag övade med kören. Det gick jättebra. Ser fram emot Allhelgonagudstjänsten.

Nu är det bara en dag kvar. EN DAG KVAR. Och gud vad jag har fått höra klagomål från folk om att jag gör det till en big deal. Men JA! Alexander är alltid en big deal. Man kan inte prata för mycket om honom. There is no such thing! Got it? Och vi ska vara hos Emma! Aw. Det kallas kärlek people. Det kallas kärlek.

Galen helg indeed. Fredagen blev lugn med godis & chips à la Idol. Rätt person åkte ut btw. Rätt personer hängde löst dessutom. Nåväl. Lördag var lite osäker. Var jag frisk nog? Eller skulle det bli sängen en dag till? Självklart blev det inte det senare alternativet. Sprang till församlingshemmet och träffade Sarah. Det var mys. Spela guitar hero och kort minsann. Sprang till bussen vid tio och åkte till Emma på inflyttningsfest! Det var hur nice som helst. Alla var där (förutom älsklingen Alexander that is) och stämningen var på topp. Emma var full och slog folk hejvilt. Jag satt en evighet på balkongen med Mr Rock och diskuterade musik. Blev lite hetsigt ibland, indeed. Klockan började närma sig två och jag orkade inte kolla busstider. Orkade inte stressa. Ringde Dennis och blev lovad en sängplats på golvet. Nice! Helena, Joel och jag tar sällskap innan Joel leker bad guy och lämnar oss flickor i sticket. Träffar hela gänget utanför Vegagrillen. Det ääär Dennis, Fia, Billy, Johan & Tofflan. Trevlans. Färden bär mot Dennis. Vi ska invänta Lina men min trogne vapendragare Tofflan och jag sprang och mötte henne. Snackade om allt möjligt på vägen och hade det trevligt. Plockade upp en stelfrusen Lina i högklackat (!) och kramade henne lite. Försökte få tag på Dennis, som inte svarade så vi drog hem till Tofflisch istället. Det blev te, skitsnack, djupa diskussioner, cigaretter och massa annat till klockan sju på morgonen. Kunde dock inte somna efter det så smög in i Tofflans rum och snodde Sagor från Midgård. Ska låna den sen. OST-OCH KEXKVÄLL! Haha. Söndagen gick ut på att få på Tofflan kläder, det tog åtskilliga timmar och sen att sticka till Dennis. Vi kom aldrig så långt. Vår powernap på tre timmar gjorde att det ganska snabbt blev kväll. Dock fick vi på honom kläder. Hell yeah! Så jag träffade Sarah på centralen innan hennes buss mot Karlskoga skulle åka iväg. Gonna miss you! Sen blev det lite mys med Sofie & Sanna på centralen innan jag tog bussen hem, slängde i mig mat och däckade i soffan.

Idag har jag legat i soffan. Hela dagen förutom nu. Mamma har också varit hemma. Vi har inte bråkat. Vi har knappt pratat för båda har sovit större del av tiden. Har varit awesome as hell. Andréa ringde dock för en stund sen och ville ha med mig på ensemblekonsert på Carlforsska. MYS. Så ska duscha nu. Puss på er!


(I'd still love you more tomorrow)
Jag gav upp för länge sen. Men ändå. ÄNDÅ.
Ändå kommer den där smygande ångesten.
Hoppet. Saknaden. Nostalgin. Längtan.
Men jag vill inte. Jag har gett upp. Du med.
Det är bara andra som inte förstår det.
Andra som mot vår vilja får våra vägar att korsas.
Jag dör hellre än ringer dig.




Jag blev sviken, så nu sviker jag
Hatet äter upp mig dag för dag
Ett hjärta för ett hjärta,
ett sår för varje sår
Jag vet hur ont det gör,
men jag fortsätter ändå.

Saknar min heting-period..

FAN vad sjuk jag är. Tradigt för er att läsa om det i varenda inlägg men asså.. damn. Inte varit såhär sjuk på ett bra tag. Tror det börjar attackera öronen nu också. Jippi! Dagen har varit lugn. Mest legat död i sängen & soffan, tittat på tv och druckit fanta. Tog en promenad till macken vid sju och köpte cigg. Höll på att dö på kuppen. På det stora hela har dagen varit okej antar jag. Imorgon är det fredag. Jag har inga som helst planer, vilket känns lite sådär. Börjar bli rejält uttråkad och rastlös. Men blir kanske en tripp till stugan för att träffa Jossä och sen får vi se. Lördag är lite luddig än så länge. Söndag blir det att ta det lugnt. Sen är det ny vecka igen. Snart kommer Alexander hem! Woho!

Vare sig det är juice eller mjölk så är det alltid godare att dricka direkt ur paketet. Det stör mig en aning.

Ändå ekar Timos röst i mitt huvud högre än allt annat brus;
"Don't let our last kiss be our last"

Måndag morgon. Vettefan. Ska man sticka iväg och köpa cigg nu eller vänta tills det blir dags för Stugan? Jag vet inte. Ska iofs klippa gräsfuckingmattan idag och kan behöva lite motivation. Jag tror faktiskt att jag går efter att jag har gjort frukost. Låter vettigt.

Glöm förra inlägget. Jag behöver alkohol. Men först cigaretter & kaffe.

Jag fyller 20 idag. Jag är inte glad. Jag är inte på humör alls. Mest av allt vill jag krypa ihop och gråta. Sorgligt nog. Jag är arg, ledsen, frustrerad och besviken. Det har inte varit någon bra vecka hittills. Jag befinner mig i mitt melankoliska stadie mer eller mindre konstant. Och trippar farligt nära gränsen lite då och då. Som tur är har jag vänner som får mig i balans allt som oftast. Tack för det. Idag är det min stora dag. Jag känner inte för det alls. Men andas ut mina vänner. Jag tänker sova några timmar denna natt och när jag vaknar ska jag gå med lätta steg. Ingenting ska få förstöra min dag. För den SKA bli min. Jag tänker lägga undan all skit, alla bekymmer, all oro och ångest. Åt helvete med det! Idag ska jag vara genuint glad. Jag ska vara lycklig. Känna att jag förtjänar det. Och jag hoppas hoppas hoppas att det kommer folk till Duo House idag. Om så bara för att ta en öl eller två. Om så bara för att gratta och ge mig en kram. Om så bara för att säga hej. Det skulle betyda så jävla mycket. Det skulle göra min födelsedag till min födelsedag. Och inte till ännu en missfärgad onsdag.


Vänner, jag älskar er alla. Och jag ber om ursäkt för den dystra tonen.